Psalms 120

He waiata; he pikitanga. I tangi, ahau ki a Ihowa i toku matenga; a i whakahoki kupu mai ia ki ahau.

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

E Ihowa, whakaorangia toku wairua i te ngutu teka, i te arero hianga.

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Ko te aha e hoatu ki a koe? ko te aha hoki e tapiritia atu mau, e te arero hianga?

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Ko nga pere koi a te hunga nunui, me nga waro hunipa.

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Aue, toku mate, to te manene i Meheke, toku hoki e noho nei i nga teneti o Kerara!

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Kua roa te nohoanga tahitanga o toku wairua ki te tangata e kino ana ki te ata noho.

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

Mo te ata noho ahau, engari ka korero ahau, ka anga ratou ka whawhai.

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.