Job 41

E taea ranei a Rewiatana te kukume mai e koe ki te matau? te pehi ranei i tona arero ki te aho?

 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne.  Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

E whakanohoia ranei e koe he aho ki tona ihu? E pokaia ranei e koe tona kauae ki te matau?

 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen?  Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

E maha ranei ana inoi ki a koe? E korero ngawari ranei ia ki a koe?

 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar,  om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

E whakarite kawenata ranei ia ki a koe? e riro ai ia i a koe hei pononga oti tonu mai?

 Vem mäktar rycka av honom hans pansar?  Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Ka rite ranei ia ki te manu hei mea takaro mau? E herea ranei ia e koe hei mea ma au kotiro?

 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem?  Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

E waiho ranei ia hei taonga hokohoko ma nga ropu tangata hi ika? E wehewehea atu ranei ma nga kaihokohoko?

 Stolta sitta på honom sköldarnas rader;  hopslutna äro de med fast försegling.

E kapi ranei tona kiri i o tao? tona pane i nga wero ika?

 Tätt fogar sig den ena intill den andra,  icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Kia pa tou ringa ki a ia; maharatia te whawhai, a kei pena a mua.

 Var och en håller ihop med den nästa,  de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

Nana, he hori kau te manako ki a ia: e kore ranei tetahi e hinga noa ki te kite kau atu i a ia?

 När han fnyser, strålar det av ljus;  hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Kahore he tangata e maia rawa hei whakaoho i a ia: na ko wai e tu ki toku aroaro?

 Bloss fara ut ur hans gap,  eldgnistor springa fram därur.

Ko wai te tangata nana te mea kua takoto wawe ki ahau, e whakautu ai ahau ki a ia? Ahakoa he aha te mea i raro i nga rangi, puta noa, naku katoa.

 Från hans näsborrar utgår rök  såsom ur en sjudande panna på bränslet.

E kore e huna e ahau te korero mo ona wahi, mo tona kaha, mo te ataahua hoki o tona hanganga.

 Hans andedräkt framgnistrar eldkol,  och lågor bryta fram ur hans gap.

Ma wai e tihore a waho o tona kakahu? Ko wai e tae ki tana paraire rererua?

 På hans hals har kraften sin boning,  och framför honom stapplar försagdhet.

Ma wai e whakatuwhera nga tatau o tona mata? He wehi kei ona niho a taka noa.

 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk,  det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

Ko tana e whakamanamana ai ko ona unahi pakari; tutaki rawa pera i te hiri piri tonu.

 Hans hjärta är fast såsom sten,  fast såsom bottenstenen i kvarnen.

Na, i te tata tonu o tetahi ki tetahi, e kore te hau e puta i waenga.

 När han reser sig, bäva hjältar,  av ångest mista de all sans.

Piri tonu ratou ki a ratou ano; mau tonu, e kore ano e taea te wehe.

 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd,  ej heller spjut eller pil eller pansar.

Ka tihe ia, ka kowha mai te marama; a ko te rite i ona kanohi kei nga kamo o te ata.

 Han aktar järn såsom halm  och koppar såsom murket trä.

E puta ana mai i tona mangai he rama mura, mokowhiti ana nga koraahi.

 Bågskott skrämma honom ej bort,  slungstenar förvandlas för honom till strå;

Puta ana te paowa i ona pongaponga, me te mea no te kohua e koropupu ana, no te otaota e kaia ana.

 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå,  han ler åt rasslet av lansar.

Ngiha ana nga waro i tona ha, rere atu ana te mura i tona mangai.

 På sin buk bär han skarpa eggar,  spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Kei tona kaki te kaha e noho ana, e tuapa ana te pawera i tona aroaro.

 Han gör djupet sjudande som en gryta,  likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

Ko ona kikokiko tawerewere piri tonu: maro tonu ki runga ki a ia; e kore e taea te whakakorikori.

 Bakom honom strålar vägen av ljus,  djupet synes bära silverhår.

Pakari tonu tona ngakau ano he kamaka; ae ra, maro tonu ano ko to raro kohatu huri..

 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt,  otillgänglig för fruktan skapades han.

Ka whakarewa ia i a ia ki runga, ka wehi nga tangata nunui: na te pororaru ka porangi noa iho ratou.

 På allt vad högt är ser han med förakt,  konung är han över alla stolta vilddjur.

Ki te whai tetahi i a ia ki te hoari, e kore e taea; ahakoa e te tao, e te pere, e te koikoi ranei.

Ki tona whakaaro he kakau witi te rino, he rakau popopopo te parahi.

E kore ia e tahuti i te pere: ki a ia ka meinga noatia nga kohatu o te kotaha hei papapa.

Kiia ake e ia nga patu hei papapa: e kataina ana e ia te huhu o te tao.

Ko raro ona e rite ana ki te kohatu koikoi: e wharikitia ana e ia a runga o te paru ano he patunga witi.

E meinga ana e ia te rire kia koropupu ano he kohua, me te moana kia rite ki te hinu.

E hangaia ana e ia he huarahi kia marama i muri i a ia; tera e maharatia he hina te moana.

I te whenua nei kahore he mea hei rite mona, he mea i hanga nei kahore ona wehi.

E titiro ana ia ki nga mea tiketike katoa: he kingi ia mo nga tama katoa a te whakapehapeha.