Job 31

Kua oti taku kawenata ki oku kanohi; kia whakaaroaro ahau hei aha ki te kotiro?

 Ett förbund slöt jag med mina ögon:  aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

He aha ta te Atua wahi e tuwha mai ai i runga? He aha ta te Kaha Rawa taonga tupu i te wahi tiketike?

 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden,  vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

He teka ianei he whakangaromanga mo te tangata kino? he whiu mo nga kaimahi o te he?

 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga,  och olycka drabbar ogärningsmän.

He teka ianei e kitea ana e ia oku ara, e taua ana e ia oku hikoinga katoa?

 Ser icke han mina vägar,  räknar han ej alla mina steg?

Ki te mea i haere ahau i runga i te tekateka noa, a i hohoro toku waewae ki te tinihanga;

 Har jag väl umgåtts med lögn,  och har min fot varit snar till svek?

Kia paunatia ahau i runga i te pauna tika, kia mohio ai te Atua ki toku tapatahi:

 Nej, må jag vägas på en riktig våg,  så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Ki te mea i kotiti ke toku hikoinga i te ara, a i whai toku ngakau i oku kanohi; a ki te mea i mau te tongi ki oku ringa;

 Hava mina steg vikit av ifrån vägen,  har mitt hjärta följt efter mina ögon,  eller låder vid min händer en fläck?

Kati, ko ahau hei whakato, a ma tetahi atu e kai; ae ra, tukua nga hua o taku mara kia hutia atu.

 Då må en annan äta var jag har sått,  och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Ki te mea i whakawairangitia toku ngakau e te wahine, a i whanga ahau i te tatau o toku hoa;

 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna,  så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Heoi kia huri paraoa taku wahine ma tetahi atu, kia piko iho ano hoki nga tangata ke ki runga i a ia.

 Då må min hustru mala mjöl åt en annan,  och främmande män må då famntaga henne.

He kino rawa hoki tera; ae ra, he he e tika ana kia whiua e nga kaiwhakawa:

 Ja, sådant hade varit en skändlighet,  en straffbar missgärning hade det varit,

He ahi hoki tera e kai ana ki te whakangaromanga rawa, poto noa aku hua katoa.

 en eld som skulle förtära intill avgrunden  och förhärja till roten all min gröda.

Ki te mea i whakahaweatia e ahau te whakawa a taku pononga tane, a taku pononga wahine, i a raua e totohe ana ki ahau;

 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt,  när de hade någon tvist med mig?

Ka pehea ra ahau ina whakatika te Atua? He aha taku kupu e whakahoki ai ki a ia ina tae mai ia ki te titiro?

 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp,  och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

He teka ranei na toku kaihanga ia i hanga i roto i te kopu? a nana, na te kotahi, i whai ahua ai maua i roto i te puku?

 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,  han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Ki te mea i kaiponuhia e ahau ta nga rawakore i hiahia ai, a meinga ana e ahau nga kanohi o te pouaru kia pau i te minamina;

 Har jag vägrat de arma vad de begärde  eller låtit änkans ögon försmäkta?

Ki te mea ranei i kainga taku maramara e toku kotahi, a kihai te pani i kai i tetahi wahi;

 Har jag ätit mitt brödstycke allena,  utan att den faderlöse och har fått äta därav?

He mea whakatupu ia naku no toku taitamarikitanga ra ano me te mea ko tona papa ahau: ko te pouaru he mea arahi naku no te kopu ra ano o toku whaea;

 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader,  och från min moders liv var jag änkors ledare.

Ki te mea i kite ahau i tetahi e tata ana ki te mate, he kore no te kakahu, a kahore he uhi mo te rawakore;

 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder,  se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Ki te mea kihai tona hope i whakapai ki ahau, a kihai ia i mahana i nga huruhuru o taku kahui:

 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig,  och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

Ki te mea i ara toku ringa hei pehi i te pani, i toku kitenga he awina tera moku kei te kuwaha;

 Har jag lyft min hand mot den faderlöse,  därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Na kia marere atu toku pokohiwi i roto i te peke, kia whati te takakau o toku ringa.

 Då må min axel lossna från sitt fäste  och min arm brytas av ifrån sin led.

Ko te whiu hoki a te Atua taku i wehi ai; kihai hoki i taea e ahau te aha i tona nui.

 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud  och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Ki te mea i u toku whakaaro ki te koura, a i mea ahau ki te koura parakore, Ko koe taku e whakawhirinaki atu ai;

 Har jag satt mitt hopp till guldet  och kallat guldklimpen min förtröstan?

Ki te mea i koa ahau ki te maha o oku rawa, a ki te nui o ta toku ringa i whiwhi ai;

 Var det min glädje att min rikedom blev så stor,  och att min hand förvärvade så mycket?

Ki te mea i kite ahau i te ra e whiti ana, i te marama ranei e haere ana i tona tiahotanga;

 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken,  och månen, huru härligt den gick fram,

A ka kumea pukutia atu toku ngakau, ka kihia toku ringa e toku mangai:

 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig,  så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

Na he kino tenei hei whiunga ma nga kaiwhakawa: he teka hoki naku ki te Atua i runga.

 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning;  därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Ki te mea i koa ahau ki te whakangaromanga o te tangata i kino ki ahau, i whakaara ake ranei i ahau i te panga o te he ki a ia;

 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd  och fröjdats, när olycka träffade honom?

Ae, kihai ahau i tuku i toku mangai kia hara, kihai i whai kia kanga tona wairua;

 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så,  ej att med förbannelse begära hans liv.

Ki te mea kahore nga tangata o toku teneti i mea, Tena koa te tangata kihai nei i makona i tona kikokiko?

 Och kan mitt husfolk icke bevittna  att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Kihai te manene i moe i waho; i whakatuwheratia ano e ahau oku tatau ki te tangata haere;

 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan,  mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Ki te mea i pera ahau me Arama, i hipoki i oku he, i huna i toku kino ki roto ki toku uma;

 Har jag på människovis skylt mina överträdelser  och gömt min missgärning i min barm,

I wehi hoki ahau i te huihui nui, i mataku ki te whakahawea a nga hapu, a whakarongo kau ana, kihai hoki i puta ki waho

 av fruktan för den stora hopen  och av rädsla för stamfränders förakt,  så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Aue, me i whakarongo mai tetahi ki ahau! Nana, tenei taku tohu, ma te Kaha Rawa e whakahoki mai he kupu ki ahau; me i ahau noa te pukapuka i tuhituhia e toku hoariri!

 Ack att någon funnes, som ville höra mig!  Jag har sagt mitt ord.  Den Allsmäktige må nu svara mig;  ack att jag finge min vederparts motskrift!

Ina, kua amohia e ahau i runga i toku pokohiwi; kua herea e ahau hei karauna moku.

 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra,  såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Kua whakaaturia e ahau ki a ia te maha o oku hikoinga; rite tonu ki ta te rangatira taku whakatata atu ki a ia.

 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg,  lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Ki te tangi taku oneone, he whakahe ki ahau, ki te uru ano ona moa ki te aue,

 Har min mark höjt rop över mig,  och hava dess fåror gråtit med varandra?

Ki te mea i kainga e ahau ona hua, he mea kihai i utua, a naku ranei ona ariki i mate ai,

 Har jag förtärt dess gröda obetald  eller utpinat dess brukares liv?

Na, kia riro pu te witi i te tataramoa, te parei i te taru kino. Heoi ano nga korero a Hopa.

 Då må törne växa upp för vete,  och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.