Isaiah 48

Whakarongo ki tenei, e te whare o Hakopa, e te hunga kua huaina nei ko Iharaira hei ingoa mo koutou, kua puta ake nei i roto i nga wai o Hura; e whakaoati ana i te ingo o Ihowa, e whakahua ana i te Atua o Iharaira, ehara ia i te mea i runga i te pono, i te tika.

 Hören detta, I av Jakobs hus,  I som ären uppkallade med Israels namn  och flutna ur Juda källa,  I som svärjen vid HERRENS namn  och prisen Israels Gud --  dock icke i sanning och rättfärdighet,

Ki ta ratou karanga hoki, no te pa tapu ratou, e okioki ana hoki ki te Atua o Iharaira; ko Ihowa o nga mano tona ingoa.

 allt medan I kallen eder efter den heliga staden  och stödjen eder på Israels Gud,  på honom vilkens namn är HERREN Sebaot.

He mea whakaatu naku nonamata nga mea o mua; ae ra, i puta ano hoki aua mea i toku mangai, he mea korero naku; kitea rawatia ake kua mahia e ahau, kua puta.

 Vad förut skedde, det hade jag för länge sedan förkunnat;  av min mun var det förutsagt, och jag hade låtit eder höra därom.  Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.

I mohio hoki ahau he pakeke koe, he uaua rino hoki tou kaki, he parahi tou rae;

 Eftersom jag visste, att du var så styvsint,  ja, att din nacksena var av järn  och din panna av koppar,

Na reira naku i whakaatu ki a koe inamata; kiano i puta kua korerotia e ahau ki a koe: kei ki koe, Na taku whakapakoko ena mahi, he mea whakahau enei na te mea i whaowhaoa e ahau, na te mea i whakarewaina e ahau.

 därför förkunnade jag det för länge sedan  och lät dig höra därom, innan det skedde,  på det att du icke skulle kunna säga:  »Min gudastod har gjort det,  min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det så.»

Kua rongo koe; tirohia tenei katoa: a e kore ianei e whakaaturia e koutou? Kua korerotia nei e ahau ki a koe he mea hou, he mea i muri i tenei wa, he mea huna, kihai i mohiotia e koe;

 Du hade hört det, nu kan du se alltsammans;  viljen I då icke erkänna det?  Nu låter jag dig åter höra om nya ting,  om fördolda ting som du ej har vetat av.

He mea hanga nonaianei, kahore hoki inamata: i mua i tenei ra kihai i rangona e koutou; kei ki koe, Nana, i mohiotia e ahau.

 Först nu hava de blivit skapade, icke tidigare,  och förrän i dag fick du icke höra om dem,  på det att du ej skulle kunna säga: »Det visste jag ju förut.»

Ae ra, kihai koe i rongo, kihai i mohio; ae ra, mai o mua kihai tou taringa i whakapuaretia: i mohio hoki ahau i mahi tinihanga koe, a no te kopu ano koe i huaina ai he poka ke.

 Du fick icke förr höra något därom eller veta något därav,  ej heller kom det tidigare för dina öron,  eftersom jag visste, huru trolös du var  och att du hette »överträdare» allt ifrån moderlivet.

Ka whakaaro ahau ki toku ingoa, a ka puhoi toku riri; ka whakaaro ki te whakamoemiti ki ahau, a ka pehi i taku ki a koe, kei hatepea atu koe.

 Men för mitt namns skull är jag långmodig,  och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede,  så att du icke bliver utrotad.

Kua oti ou para te tahi e ahau, ehara ia i te mea hei hiriwa; he mea whiriwhiri koe naku i roto i te oumu, i te tangi.

 Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått;  jag har prövat dig i lidandets ugn.

He whakaaro ki ahau, he whakaaro ki ahau, i meatia ai tenei e ahau: kia whakapokea koia toku ingoa? e kore ano toku kororia e hoatu e ahau ki tetahi atu.

 För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så,  ty huru skulle jag kunna låta mitt namn bliva ohelgat?  Jag giver icke min ära åt någon annan.

Whakarongo ki ahau, e Hakopa, e Iharaira, e taku i karanga ai; ko ahau ia, ko ahau te tuatahi, ko ahau ano te mutunga.

 Hör på mig, du Jakob,      du Israel, som jag har kallat.  Jag är det; jag är den förste,      jag är ock den siste.

Ae ra, na toku ringa i whakatakoto nga turanga o te whenua, na toku matau i hora nga rangi; ki te karangatia ratou e ahau, ka tu ngatahi ratou.

 Min hand har lagt jordens grund,  och min högra hand har utspänt himmelen;  jag kallar på dem,  då stå de där båda.

Huihui mai, e koutou katoa, whakarongo hoki; na wai o ratou enei mea i whakaatu? He mea aroha ia na Ihowa; ka oti i a ia tana i pai ai ki Papurona, ka pa ano tona ringa ki nga Karari.

 Församlen eder, I alla, och hören:  Vem bland dessa andra har förutsagt detta,  att den man, som HERREN älskar, skall utföra hans vilja mot Babel  och vara hans arm mot kaldéerna?

Naku, naku te kupu, ae ra, he mea karanga ia naku, naku ia i kawe mai, ka tika ano i a ia tona ara.

 Jag, jag har talat detta,  jag har ock kallat honom,  jag har fört honom fram, så att hans väg har blivit lyckosam.

Whakatata mai ki ahau, whakarongo ki tenei; ko taku, no te timatanga ra ano ehara i te korero puku: i nga wa o aua mea, i reira ahau; na, inaianei na te Ariki, na Ihowa ahau i unga mai, na tona wairua ano.

 Träden hit till mig och hören detta;  Mina förutsägelser har jag icke talat i det fördolda;  när tiden kom, att något skulle ske, då var jag där.  Och nu har Herren, HERREN  sänt mig och sänt sin Ande.

Ko te kupu tenei a Ihowa, a tou kaihoko, a te Mea Tapu o Iharaira, Ko Ihowa ahau, ko tou Atua e whakaako nei i a koe ki te pai mou, e arahi nei i a koe i te ara e haere ai koe.

 Så säger HERREN, din förlossare,      Israels Helige:  Jag är HERREN, din Gud,      den som lär dig, vad nyttigt är,  den som leder dig på den väg du skall vandra.

Aue, me i rongo koe ki aku whakahau, ina, kua rite ki te awa te mau o te rongo ki a koe; ko tou tika, koia ano kei nga ngaru o te moana.

 O att du ville akta på mina bud!  Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström  och din rätt såsom havets böljor;

Kua rite ano ou uri ki te onepu, nga whanau o ou whekau ki te kirikiri o reira; ko tona ingoa kihai i hatepea atu, kihai i whakangaromia i toku aroaro.

 dina barn skulle då vara såsom sanden  och din livsfrukt såsom sandkornen,  dess namn skulle aldrig bliva utrotat  eller utplånat ur min åsyn.

Haere atu i Papurona, e rere i roto i nga Karari; kia waiata te reo i a koutou e whakaatu ana; korerotia tenei, whakapuakina ki te pito o te whenua; ki atu, Kua oti i a Ihowa tana pononga, a Hakopa te hoko.

 Dragen ut från Babel,      flyn ifrån kaldéernas land;  förkunnen det med fröjderop      och låten det bliva känt,  utbreden ryktet därom      till jordens ända;  sägen: »HERREN har förlossat      sin tjänare Jakob.»

Kihai ano ratou i matewai i a ia e arahi ana i a ratou i nga koraha; i meinga e ia te wai mo ratou kia rere i roto i te kamaka: i wahia e ia te kamaka, a pupu mai ana te wai.

 De ledo ingen törst,      när han förde dem genom ödemarker,  ty han lät vatten strömma fram      ur klippan åt dem,  han klöv sönder klippan,      och vattnet flödade.

Kahore he maunga rongo ki te hunga kino, e ai ta Ihowa.

 Men de ogudaktiga få ingen frid,      säger HERREN.