Isaiah 42

Nana, taku pononga e tautokona ake nei e ahau, taku i whiriwhiri ai, ahuareka tonu toku ngakau ki a ia: ka waiho e ahau toku wairua ki runga ki a ia; mana e whakapuaki te whakawa ki nga tauiwi.

 Se, över min tjänare som jag uppehåller,  min utkorade, till vilken min själ har behag,  över honom har jag låtit min Ande komma;  han skall utbreda rätten bland folken.

E kore ia e hamama, e kore ano tona reo e ara, e kore e rangona i te ara.

 Han skall icke skria eller ropa  och icke låta höra sin röst på gatorna.

Ko te kakaho kope e kore e whatiia porokeretia e ia: e kore hoki te muka whakapaowa e tineia e ia: ka whakapuakina e ia te whakawa i runga i te pono.

 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,  och en tynande veke skall han icke utsläcka;  han skall i trofasthet utbreda rätten.

E kore ia e ngoikore, e kore e ngakaukore, kia takoto ra ano i a ia te whakawa ki te whenua: ka tatari ano nga motu ki tana ture.

 Hans kraft skall icke förtyna eller brytas,  intill dess att han har grundat rätten på jorden;  havsländerna vänta efter hans lag.

Ko te kupu tenei a te Atua, a Ihowa, nana nei nga rangi i hanga, i hora; nana nei i takoto ai te whenua me nga mea ano e puta mai ana i reira; nana nei i homai he manawa ki o reira tangata, me te wairua ano ki te hunga e haereere ana i reira.

 Så säger Gud, HERREN,  han som har skapat himmelen och utspänt den,  han som har utbrett jorden med vad som alstras därav,  han som har givit liv åt folket som är därpå  och ande åt dem som vandra där:

He mea karanga koe naku, na Ihowa, i runga i te tika, maku ano tou ringa e pupuri, maku koe e tiaki, ka hoatu ano koe e ahau hei kawenata ki te iwi, hei marama mo nga tauiwi;

 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet,  och jag vill fatta dig vid handen  och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket  och sätta dig till ett ljus för folkslagen,

Hei whakatitiro i nga kanohi matapo, hei whakaputa mai i nga herehere i roto i te whare e tutaki tonu ana, i te hunga e noho ana i te pouri, i roto i te whare herehere.

 för att du må öppna blinda ögon  och föra fångar ut ur fängelset,  ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.

Ko Ihowa ahau: ko toku ingoa tena: e kore ano e tukua e ahau toku kororia ki tetahi atu, toku whakamoemiti ki te whakapakoko.

 Jag, HERREN, det är mitt namn;  och jag giver icke min ära åt någon annan  eller mitt lov åt belätena.

Nana, kua puta mai nga mea o mua, he mea hou enei e whakaaturia nei e ahau: i te mea kahore ano kia pihi noa ka korerotia nei e ahau ki a koutou.

 Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit.  Nu förkunnar jag nya ting;  förrän de visa sig,  låter jag eder höra om dem.

Waiatatia ki a Ihowa he waiata hou, me te whakamoemiti ki a ia i te pito o te whenua, e te hunga e haere ana ki raro, ki te moana, e o reira tini mea, e nga motu, e nga tangata e noho ana i reira.

 Sjungen till HERRENS ära en ny sång,  hans lov från jordens ända,  I som faren på havet, så ock allt vad däri är,  I havsländer med edra inbyggare;

No reira kia nui te reo o te koraha, o nga pa ano o reira, o nga kainga, e nohoia ana e Kerara; kia waiata nga tangata o Here, kia hamama ratou i runga i te tihi o nga maunga.

 stämmen upp, du öken med dina städer  och I byar, där Kedar bor;  jublen, I klippornas invånare,  ropen från bergens toppar.

Kia whakakororiatia a Ihowa e ratou, kia kauwhautia te whakamoemiti ki a ia i nga motu.

 Given HERREN ära  och förkunnen hans lov i havsländerna.

Ka puta mai a Ihowa, ko te ahua kei to te tangata marohirohi; ka whakaoho i te hae ka pera i te tangata whawhai; ka karanga, ae ra, ka hamama; ka kaha noa atu i ona hoariri.

 HERREN drager ut såsom en hjälte,  han eggar upp sig till iver såsom en krigare;  han uppgiver härskri, han ropar högt  och visar sin makt mot sina fiender.

Ka roa nei taku whakamorokitanga, i whakarongo puku ahau, whakakoromaki tonu; katahi nei ahau ka aue, ka pera me te wahine e whanau ana; ka whakahotu ahau, ka kahekahe ngatahi.

 I lång tid har jag tegat,      jag höll mig stilla och betvang mig;  men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska,      jag vill skaffa mig luft och andas ut.

Ka whakaururuatia e ahau nga maunga me nga pukepuke, ka maroke i ahau nga otaota katoa o reira; ka meinga nga awa hei motu, ka maroke ano i ahau nga harotoroto.

 Jag skall föröda berg och höjder      och låta allt gräs på dem förtorka;  jag skall göra strömmar till land      och låta allt gräs på dem förtorka;  jag skall göra strömmar till land      och låta sjöar torka ut.

Ka kawea ano e ahau nga matapo ma te ara kihai nei ratou i mohio: ka meinga te pouri hei marama ki to ratou aroaro, me nga wahi kopikopiko kia tika. Ka meatia enei mea e ahau ki a ratou, e kore ano ahau e whakarere i a ratou.

 Och de blinda skall jag leda      på en väg som de icke känna;  på stigar som de icke känna      skall jag föra dem.  Jag skall göra mörkret framför dem till ljus      och det som är ojämnt till jämn mark.  Detta är, vad jag skall göra,      och jag skall ej rygga mitt ord.

Ka hoki ratou ki muri, nui atu to ratou whakama, to te hunga e whakawhirinaki ana ki nga whakapakoko, e mea ana ki te mea whakarewa, Ko koutou o matou atua.

 Men de som förtrösta på skurna beläten      och som säga till gjutna beläten:      »I ären våra gudar»,  de skola vika tillbaka      och stå där med skam.

Whakarongo, e nga turi; titiro, e nga matapo, kia kite ai koutou.

 Hören, I döve;  I blinde, skåden och sen.

Ko wai atu te matapo? ko taku pononga nei anake; ko wai te turi hei rite mo taku pononga i unga nei e ahau? ko wai te matapo hei rite mo te tangata e mau nei tana rongo ki ahau? ko wai te matapo hei rite mo ta Ihowa pononga?

 Vem är blind, om icke min tjänare,  och så döv som den budbärare jag sänder åstad?

He maha nga mea e kitea ana e koe, heoi kahore e mahara: e puare ana ona taringa, heoi kahore e rongo.

 Du har fått se mycket,      men du aktar icke därpå;  fastän öronen hava blivit öppnade,      lyssnar ingen till.

Pai tonu mai a Ihowa, he whakaaro ki tona tika; ka whakanuia e ia te ture, ka whakahonoretia.

 Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull,  att han vill låta sin lag komma till makt och ära.

Ko tenei iwi ia he pahuatanga, he taonga parau; he mea mahanga ratou katoa i roto i nga rua, ngaro tonu i roto i te whare herehere, hei pahuatanga ratou, kahore hoki he kaiwhakaora; hei taonga parau; kahore hoki he tangata e ki ana, Whakahokia.

 Men detta är ett plundrat och skövlat folk;  dess ynglingar äro alla lagda i bojor,  och i fängelser hållas de gömda,  de hava blivit givna till plundring,      och ingen finnes, som räddar,  till skövling, och ingen säger:      »Giv tillbaka.»

Ko wai i roto i a koutou e whai taringa ki tenei? ko wai e mahara mai, e whakarongo mai, mo nga wa hoki o muri?

 Ack att någon bland eder ville lyssna härtill,  för framtiden giva akt och höra härpå!

Na wai a Hakopa i tuku hei taonga parau? a Iharaira hoki hei meatanga ma nga kaipahua? he teka ianei na Ihowa? kua hara nei hoki tatou ki a ia, kinai hoki ratou i pai kia haere i ana ara, kihai i whakarongo ki tana ture.

 Vem har lämnat Jakob till skövling  och Israel i plundrares våld?  Har icke HERREN gjort det;      han, mot vilken vi hava syndat,  han, på vilkens vägar      man icke ville vandra  och på vilkens lag      man icke ville höra?

Na reira ringihia ana e ia te aritarita o tona riri ki a ia, me te pakanga kaha; wera ana ia i tetahi taha, i tetahi taha, te mohio ia; tahuna ana ia, heoi kihai tona ngakau i mahara.

 Därför utgöt han över dem i sin vrede  förtörnelse och krigets raseri.  Och de förbrändes därav runt omkring,      men besinnade det icke;  de förtärdes därav,      men aktade icke därpå.