I John 2

E aku tamariki nonohi, ka tuhituhi atu nei ahau i enei mea ki a koutou, kia kaua ai koutou e hara. A ki te hara tetahi, he kaikorero mo tatou kei te Matua, ko Ihu Karaiti, ko te tika:

Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;

Ko ia ano te whakamarie mo o tatou hara: ehara i te mea mo o tatou anake, engari mo o te ao katoa.

och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.

Ma konei hoki tatou ka matau ai kua matau tatou ki a ia, ki te puritia e tatou ana ture.

Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.

Ki te mea tetahi, Kua matau ahau ki a ia, a kahore e pupuri i ana ture, he tangata teka ia, kahore hoki te pono i roto i a ia.

Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.

Ko te tangata e pupuri ana i tana kupu, kua tino rite pu i a ia te aroha o te Atua: ma konei tatou ka matau ai kei roto tatou i a ia:

Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.

Ko te tangata e mea ana e noho ana ia i roto i a ia, ko te tikanga tenei mana, kia rite tana haere ki ta tera.

Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.

E oku teina, ehara i te ture hou taku e tuhituhi atu nei ki a koutou, engari he ture tawhito, ko tera i a koutou o te timatanga iho ra ano: ko te ture tawhito ko te kupu kua rongo ra koutou.

Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.

Na, he ture hou taku e tuhituhi atu nei, he mea pono i a ia, i a koutou hoki, e mahea atu ana hoki te pouri, a kua whiti ke mai te marama pono.

På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.

Ko te tangata e mea ana kei te marama ia, a e mauahara ana ki tona teina, kei roto ia i te pouri a tae noa mai nei.

Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.

Ko te tangata e aroha ana ki tona teina, e noho ana ia i roto i te marama, kahore hoki he tutukitanga waewae i roto i a ia.

Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.

Ko te tangata ia e mauahara ana ki tona teina, kei te pouri ia, e haere ana ia i roto i te pouri, kahore hoki ona matauranga e haere ana ia ki hea, no te mea kua matapotia ona kanohi e te pouri.

Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.

Ka tuhituhi atu nei ahau ki a koutou, e nga tamariki nonohi, no te mea kua murua o koutou hara, he whakaaro hoki ki tona ingoa.

Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.

Ka tuhituhi atu nei ahau ki a koutou, e nga matua, no te mea kua matau koutou ki a ia, ara ki to te timatanga. Ka tuhituhi atu ahau ki a koutou, e nga taitamariki, no te mea kua hinga i a koutou te wairua kino. Ka tuhituhi atu ahau ki a koutou, e nga tamariki nohinohi, no te mea kua matau koutou ki te Matua.

Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.

I tuhituhi atu ai ahau ki a koutou, e nga matua, no te mea kua matau koutou ki a ia, ara ki to te timatanga. I tuhituhi atu ai ahau ki a koutou, e nga taitamariki, no te mea he kaha koutou, e mau ana hoki te kupu a te Atua i roto i a koutou, a k ua hinga i a koutou te wairua kino.

Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.

Kaua e aroha ki te ao, kaua ano hoki ki nga mea o te ao. Ki te aroha tetahi ki te ao, kahore te aroha o te Matua i roto i a ia.

Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.

Ko nga mea katoa hoki i te ao, te hiahia o te kikokiko, te hiahia o nga kanohi, me te whakapehapeha ki o te ao mea, ehara i te Matua, engari no te ao.

Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.

E pahemo atu ana hoki te ao, me tona hiahia: tena ko te tangata e mea ana i ta te Atua e pai ai, e noho tonu ana ia a ake ake.

Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.

E nga tamariki nonohi, ko te haora whakamutunga tenei: ka rite hoki ki ta koutou i rongo ai, e haere mai ana te anatikaraiti; na, kua tokomaha nei nga anatikaraiti; ma konei tatou ka matau ai ko te haora whakamutunga tenei.

Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.

I haere atu ratou i roto i a tatou, ehara ia i te mea no tatou ratou; mehemea hoki no tatou ratou, kua noho tonu ki a tatou: otiia kua haere atu ratou kia whakakitea ai ehara ratou katoa i a tatou.

Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.

Na he whakawahinga ano to koutou na te Mea Tapu; e matau ana ano hoki koutou ki nga mea katoa.

I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.

Ehara i te mea i tuhituhi atu ai ahau ki a koutou no te mea kahore koutou e matau ki te pono, engari no te mea e matau ana koutou, no te mea hoki kahore he teka i puta ake i te pono.

Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.

Ko wai koia te tangata teka? he teka ianei ko te tangata e mea ana, Ehara a Ihu i te Karaiti? Ko te anatikaraiti tenei, ko te tangata e whakakahore ana ki te Matua, ki te Tama.

Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.

Ko nga tangata katoa e whakakahore ana ki te Tama, kahore te Matua i a ratou: ko te tangata e whakaae ana ki te Tama, kei a ia ano hoki te Matua.

Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.

Na, kia mau ki roto ki a koutou ta koutou i rongo ai no te timatanga ra ano. Ki te mea ka mau i roto i a koutou ta koutou i rongo ai no te timatanga ra ano, e mau ano koutou i roto i te Tama, i roto ano hoki i te Matua.

I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.

Ko te mea ano hoki tenei i whakaaria mai nei e ia ki a tatou, ko te ora tonu.

Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.

I tuhituhia atu e ahau enei mea ki a koutou, mo te hunga e mea ana ki te whakapohehe i a koutou.

Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.

Otiia e mau ana ano i roto i a koutou tana whakawahinga kua riro na i a koutou: kahore hoki o koutou mea e whakaakona ai koutou e tetahi: ko tana whakawahinga ia e whakaako na i a koutou ki nga mea katoa, he pono tonu, kahore hoki he teka, kia r ite ra ki tana i whakaako ai i a koutou to koutou mau ki roto ki a ia.

Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.

Na inaianei, e nga tamariki nohinohi, kia mau ki roto ki a ia; kia whai maiatanga ai tatou ina puta mai ia, kei whakama hoki ki a ia ina tae mai ia.

Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.

Ki te matau koutou he tika ia, ka matau koutou he mea whanau nana nga tangata katoa e mea ana i te tika.

Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.