Psalms 88

O LORD God of my salvation, I have cried day and night before thee:

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

Let my prayer come before thee: incline thine ear unto my cry;

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

For my soul is full of troubles: and my life draweth nigh unto the grave.

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

I am counted with them that go down into the pit: I am as a man that hath no strength:

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

Free among the dead, like the slain that lie in the grave, whom thou rememberest no more: and they are cut off from thy hand.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Thou hast laid me in the lowest pit, in darkness, in the deeps.

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

Thy wrath lieth hard upon me, and thou hast afflicted me with all thy waves. Selah.

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Thou hast put away mine acquaintance far from me; thou hast made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

Mine eye mourneth by reason of affliction: LORD, I have called daily upon thee, I have stretched out my hands unto thee.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Wilt thou shew wonders to the dead? shall the dead arise and praise thee? Selah.

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Shall thy lovingkindness be declared in the grave? or thy faithfulness in destruction?

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

But unto thee have I cried, O LORD; and in the morning shall my prayer prevent thee.

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

LORD, why castest thou off my soul? why hidest thou thy face from me?

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

I am afflicted and ready to die from my youth up: while I suffer thy terrors I am distracted.

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

Thy fierce wrath goeth over me; thy terrors have cut me off.

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

They came round about me daily like water; they compassed me about together.

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

Lover and friend hast thou put far from me, and mine acquaintance into darkness.

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]