John 11

Now a certain man was sick, named Lazarus, of Bethany, the town of Mary and her sister Martha.

Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

(It was that Mary which anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.)

Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.

Therefore his sisters sent unto him, saying, Lord, behold, he whom thou lovest is sick.

Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»

When Jesus heard that, he said, This sickness is not unto death, but for the glory of God, that the Son of God might be glorified thereby.

När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»

Now Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.

Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.

When he had heard therefore that he was sick, he abode two days still in the same place where he was.

När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;

Then after that saith he to his disciples, Let us go into Judæa again.

men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»

His disciples say unto him, Master, the Jews of late sought to stone thee; and goest thou thither again?

Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»

Jesus answered, Are there not twelve hours in the day? If any man walk in the day, he stumbleth not, because he seeth the light of this world.

Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.

But if a man walk in the night, he stumbleth, because there is no light in him.

Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»

These things said he: and after that he saith unto them, Our friend Lazarus sleepeth; but I go, that I may awake him out of sleep.

Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»

Then said his disciples, Lord, if he sleep, he shall do well.

Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»

Howbeit Jesus spake of his death: but they thought that he had spoken of taking of rest in sleep.

Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.

Then said Jesus unto them plainly, Lazarus is dead.

Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.

And I am glad for your sakes that I was not there, to the intent ye may believe; nevertheless let us go unto him.

Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»

Then said Thomas, which is called Didymus, unto his fellowdisciples, Let us also go, that we may die with him.

Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»

Then when Jesus came, he found that he had lain in the grave four days already.

När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.

Now Bethany was nigh unto Jerusalem, about fifteen furlongs off:

Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,

And many of the Jews came to Martha and Mary, to comfort them concerning their brother.

och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.

Then Martha, as soon as she heard that Jesus was coming, went and met him: but Mary sat still in the house.

Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.

Then said Martha unto Jesus, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.

Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.

But I know, that even now, whatsoever thou wilt ask of God, God will give it thee.

Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»

Jesus saith unto her, Thy brother shall rise again.

Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»

Martha saith unto him, I know that he shall rise again in the resurrection at the last day.

Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»

Jesus said unto her, I am the resurrection, and the life: he that believeth in me, though he were dead, yet shall he live:

Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;

And whosoever liveth and believeth in me shall never die. Believest thou this?

och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»

She saith unto him, Yea, Lord: I believe that thou art the Christ, the Son of God, which should come into the world.

Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»

And when she had so said, she went her way, and called Mary her sister secretly, saying, The Master is come, and calleth for thee.

När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»

As soon as she heard that, she arose quickly, and came unto him.

När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.

Now Jesus was not yet come into the town, but was in that place where Martha met him.

Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.

The Jews then which were with her in the house, and comforted her, when they saw Mary, that she rose up hastily and went out, followed her, saying, She goeth unto the grave to weep there.

Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.

Then when Mary was come where Jesus was, and saw him, she fell down at his feet, saying unto him, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.

När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»

When Jesus therefore saw her weeping, and the Jews also weeping which came with her, he groaned in the spirit, and was troubled,

Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd

And said, Where have ye laid him? They said unto him, Lord, come and see.

och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.

Jesus wept.

Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»

Then said the Jews, Behold how he loved him!

Men somliga av dem sade:

And some of them said, Could not this man, which opened the eyes of the blind, have caused that even this man should not have died?

»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»

Jesus therefore again groaning in himself cometh to the grave. It was a cave, and a stone lay upon it.

Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.

Jesus said, Take ye away the stone. Martha, the sister of him that was dead, saith unto him, Lord, by this time he stinketh: for he hath been dead four days.

Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»

Jesus saith unto her, Said I not unto thee, that, if thou wouldest believe, thou shouldest see the glory of God?

Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»

Then they took away the stone from the place where the dead was laid. And Jesus lifted up his eyes, and said, Father, I thank thee that thou hast heard me.

Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

And I knew that thou hearest me always: but because of the people which stand by I said it, that they may believe that thou hast sent me.

Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»

And when he thus had spoken, he cried with a loud voice, Lazarus, come forth.

När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»

And he that was dead came forth, bound hand and foot with graveclothes: and his face was bound about with a napkin. Jesus saith unto them, Loose him, and let him go.

Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»

Then many of the Jews which came to Mary, and had seen the things which Jesus did, believed on him.

Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.

But some of them went their ways to the Pharisees, and told them what things Jesus had done.

Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.

Then gathered the chief priests and the Pharisees a council, and said, What do we? for this man doeth many miracles.

Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.

If we let him thus alone, all men will believe on him: and the Romans shall come and take away both our place and nation.

Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»

And one of them, named Caiaphas, being the high priest that same year, said unto them, Ye know nothing at all,

Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,

Nor consider that it is expedient for us, that one man should die for the people, and that the whole nation perish not.

och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»

And this spake he not of himself: but being high priest that year, he prophesied that Jesus should die for that nation;

Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.

And not for that nation only, but that also he should gather together in one the children of God that were scattered abroad.

Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.

Then from that day forth they took counsel together for to put him to death.

Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.

Jesus therefore walked no more openly among the Jews; but went thence unto a country near to the wilderness, into a city called Ephraim, and there continued with his disciples.

Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.

And the Jews' passover was nigh at hand: and many went out of the country up to Jerusalem before the passover, to purify themselves.

Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.

Then sought they for Jesus, and spake among themselves, as they stood in the temple, What think ye, that he will not come to the feast?

Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»

Now both the chief priests and the Pharisees had given a commandment, that, if any man knew where he were, he should shew it, that they might take him.

Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.