Job 39

Knowest thou the time when the wild goats of the rock bring forth? or canst thou mark when the hinds do calve?

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

Canst thou number the months that they fulfil? or knowest thou the time when they bring forth?

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

They bow themselves, they bring forth their young ones, they cast out their sorrows.

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

Their young ones are in good liking, they grow up with corn; they go forth, and return not unto them.

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

Who hath sent out the wild ass free? or who hath loosed the bands of the wild ass?

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

Whose house I have made the wilderness, and the barren land his dwellings.

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

He scorneth the multitude of the city, neither regardeth he the crying of the driver.

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

The range of the mountains is his pasture, and he searcheth after every green thing.

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

Will the unicorn be willing to serve thee, or abide by thy crib?

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

Canst thou bind the unicorn with his band in the furrow? or will he harrow the valleys after thee?

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

Wilt thou trust him, because his strength is great? or wilt thou leave thy labour to him?

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

Wilt thou believe him, that he will bring home thy seed, and gather it into thy barn?

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

Gavest thou the goodly wings unto the peacocks? or wings and feathers unto the ostrich?

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

Which leaveth her eggs in the earth, and warmeth them in dust,

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

And forgetteth that the foot may crush them, or that the wild beast may break them.

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

She is hardened against her young ones, as though they were not hers: her labour is in vain without fear;

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Because God hath deprived her of wisdom, neither hath he imparted to her understanding.

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

What time she lifteth up herself on high, she scorneth the horse and his rider.

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Hast thou given the horse strength? hast thou clothed his neck with thunder?

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Canst thou make him afraid as a grasshopper? the glory of his nostrils is terrible.

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

He paweth in the valley, and rejoiceth in his strength: he goeth on to meet the armed men.

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

He mocketh at fear, and is not affrighted; neither turneth he back from the sword.

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

The quiver rattleth against him, the glittering spear and the shield.

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

He swalloweth the ground with fierceness and rage: neither believeth he that it is the sound of the trumpet.

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

He saith among the trumpets, Ha, ha; and he smelleth the battle afar off, the thunder of the captains, and the shouting.

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

Doth the hawk fly by thy wisdom, and stretch her wings toward the south?

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

Doth the eagle mount up at thy command, and make her nest on high?

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

She dwelleth and abideth on the rock, upon the crag of the rock, and the strong place.

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

From thence she seeketh the prey, and her eyes behold afar off.

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Her young ones also suck up blood: and where the slain are, there is she.

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]