II Samuel 23

Now these be the last words of David. David the son of Jesse said, and the man who was raised up on high, the anointed of the God of Jacob, and the sweet psalmist of Israel, said,

Dessa voro Davids sista ord:  Så säger David, Isais son,  så säger den man som blev högt upphöjd,  Jakobs Guds smorde,  Israels ljuvlige sångare:

The Spirit of the LORD spake by me, and his word was in my tongue.

 HERRENS Ande har talat genom mig,  och hans ord är på min tunga;Matt. 22,43. Apg. 1,16.

The God of Israel said, the Rock of Israel spake to me, He that ruleth over men must be just, ruling in the fear of God.

 Israels Gud har så sagt,  Israels klippa har så talat till mig:  »Den som råder över människorna rätt,  den som råder i Guds fruktan,

And he shall be as the light of the morning, when the sun riseth, even a morning without clouds; as the tender grass springing out of the earth by clear shining after rain.

 han är lik morgonens ljus,    när solen går upp,    en morgon utan moln,  då jorden grönskar    genom solsken efter regn.Job 22,28. Ps. 97,11.

Although my house be not so with God; yet he hath made with me an everlasting covenant, ordered in all things, and sure: for this is all my salvation, and all my desire, although he make it not to grow.

 Ja, är det icke så    med mitt hus inför Gud?  Han har ju upprättat med mig    ett evigt förbund,  i allo stadgat och betryggat.  Ja, visst skall han låta    all frälsning och glädje    växa upp åt mig.2 Sam. 7,12 f.

But the sons of Belial shall be all of them as thorns thrust away, because they cannot be taken with hands:

 Men de onda äro allasammans    lika bortkastade törnen,  som man ej vill taga i med handen.

But the man that shall touch them must be fenced with iron and the staff of a spear; and they shall be utterly burned with fire in the same place.

 Och måste man röra vid dem,  så rustar man sig    med järn och med spjutskaft,  och bränner sedan upp dem    i eld på stället.

These be the names of the mighty men whom David had: The Tachmonite that sat in the seat, chief among the captains; the same was Adino the Eznite: he lift up his spear against eight hundred, whom he slew at one time.

Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång.1 Krön. 11,10 f.

And after him was Eleazar the son of Dodo the Ahohite, one of the three mighty men with David, when they defied the Philistines that were there gathered together to battle, and the men of Israel were gone away:

Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som voro med David, när de blevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig till strid; Israels män drogo sig då tillbaka.1 Krön. 27,4.

He arose, and smote the Philistines until his hand was weary, and his hand clave unto the sword: and the LORD wrought a great victory that day; and the people returned after him only to spoil.

Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess att hans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vid svärdet; och HERREN beredde så en stor seger på den dagen. Sedan hade folket allenast att vända om och följa med honom för att plundra.

And after him was Shammah the son of Agee the Hararite. And the Philistines were gathered together into a troop, where was a piece of ground full of lentiles: and the people fled from the Philistines.

Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gång hade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en hel skara. Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter. Och folket flydde för filistéerna.

But he stood in the midst of the ground, and defended it, and slew the Philistines: and the LORD wrought a great victory.

Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slog filistéerna; och HERREN beredde så en stor seger.

And three of the thirty chief went down, and came to David in the harvest time unto the cave of Adullam: and the troop of the Philistines pitched in the valley of Rephaim.

En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommo vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filistéer var lägrad i Refaimsdalen.1 Sam. 22,1. 2 Sam. 5,18.

And David was then in an hold, and the garrison of the Philistines was then in Beth–lehem.

Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

And David longed, and said, Oh that one would give me drink of the water of the well of Beth–lehem, which is by the gate!

Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»

And the three mighty men brake through the host of the Philistines, and drew water out of the well of Beth–lehem, that was by the gate, and took it, and brought it to David: nevertheless he would not drink thereof, but poured it out unto the LORD.

Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.

And he said, Be it far from me, O LORD, that I should do this: is not this the blood of the men that went in jeopardy of their lives? therefore he would not drink it. These things did these three mighty men.

Han sade nämligen: »Bort det, HERRE, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara för sina liv?» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

And Abishai, the brother of Joab, the son of Zeruiah, was chief among three. And he lifted up his spear against three hundred, and slew them, and had the name among three.

Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

Was he not most honourable of three? therefore he was their captain: howbeit he attained not unto the first three.

Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.

And Benaiah the son of Jehoiada, the son of a valiant man, of Kabzeel, who had done many acts, he slew two lionlike men of Moab: he went down also and slew a lion in the midst of a pit in time of snow:

Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.

And he slew an Egyptian, a goodly man: and the Egyptian had a spear in his hand; but he went down to him with a staff, and plucked the spear out of the Egyptian's hand, and slew him with his own spear.

Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig att skåda. Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut.

These things did Benaiah the son of Jehoiada, and had the name among three mighty men.

Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

He was more honourable than the thirty, but he attained not to the first three. And David set him over his guard.

Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.

Asahel the brother of Joab was one of the thirty; Elhanan the son of Dodo of Beth–lehem,

Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;1 Krön. 27,7.

Shammah the Harodite, Elika the Harodite,

haroditen Samma; haroditen Elika;

Helez the Paltite, Ira the son of Ikkesh the Tekoite,

peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;1 Krön. 27,9 f.

Abiezer the Anethothite, Mebunnai the Hushathite,

anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;

Zalmon the Ahohite, Maharai the Netophathite,

ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;1 Krön. 27,13

Heleb the son of Baanah, a Netophathite, Ittai the son of Ribai out of Gibeah of the children of Benjamin,

netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam;

Benaiah the Pirathonite, Hiddai of the brooks of Gaash,

Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar;1 Krön. 27,14.

Abi–albon the Arbathite, Azmaveth the Barhumite,

arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;

Eliahba the Shaalbonite, of the sons of Jashen, Jonathan,

saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;

Shammah the Hararite, Ahiam the son of Sharar the Hararite,

harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;

Eliphelet the son of Ahasbai, the son of the Maachathite, Eliam the son of Ahithophel the Gilonite,

Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son;2 Sam. 15,12.

Hezrai the Carmelite, Paarai the Arbite,

Hesro från Karmel; arabiten Paarai;

Igal the son of Nathan of Zobah, Bani the Gadite,

Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani;

Zelek the Ammonite, Naharai the Beerothite, armourbearer to Joab the son of Zeruiah,

ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab, Serujas son;

Ira an Ithrite, Gareb an Ithrite,

jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

Uriah the Hittite: thirty and seven in all.

hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju.2 Sam. 11,3, 6 f.