Psalms 73

Salmo di Asaf. Certo, Iddio è buono verso Israele, verso quelli che son puri di cuore.

En psalm av Asaf.  Sannerligen, Gud är god mot Israel,  mot dem som hava rena hjärtan.

Ma, quant’è a me, quasi inciamparono i miei piedi; poco mancò che i miei passi non sdrucciolassero.

 Men jag hade så när stapplat med mina fötter,  mina steg voro nära att slinta;

Poiché io portavo invidia agli orgogliosi, vedendo la prosperità degli empi.

 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga,  när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Poiché per loro non vi son dolori, il loro corpo è sano e pingue.

 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död,  och deras hull är frodigt.

Non sono travagliati come gli altri mortali, né son colpiti come gli altri uomini.

 De komma icke i olycka såsom andra dödliga  och varda icke plågade såsom andra människor.

Perciò la superbia li cinge a guisa di collana, la violenza li cuopre a guisa di vestito.

 Därför är högmod deras halsprydnad,  våld den klädnad som höljer dem.

Dal loro cuore insensibile esce l’iniquità; le immaginazioni del cuor loro traboccano.

 Ur fetma skåda deras ögon fram,  deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Sbeffeggiano e malvagiamente ragionan d’opprimere; parlano altezzosamente.

 De håna och tala förtryck i sin ondska;  med höga åthävor tala de.

Metton la loro bocca nel cielo, e la loro lingua passeggia per la terra.

 Med sin mun stiga de upp i himmelen,  och deras tunga far fram på jorden;

Perciò il popolo si volge dalla loro parte, e beve copiosamente alla loro sorgente,

 därför vänder sig deras folk till dem  och super så in vattnet i fulla drag.

e dice: Com’è possibile che Dio sappia ogni cosa, che vi sia conoscenza nell’Altissimo?

 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det?  Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Ecco, costoro sono empi: eppure, tranquilli sempre, essi accrescono i loro averi.

 Ja, så är det med de ogudaktiga;  det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Invano dunque ho purificato il mio cuore, e ho lavato le mie mani nell’innocenza!

 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent  och tvådde mina händer i oskuld;

Poiché son percosso ogni giorno, e il mio castigo si rinnova ogni mattina.

 jag vart dock plågad hela dagen,  och var morgon kom tuktan över mig.

Se avessi detto: Parlerò a quel modo, ecco, sarei stato infedele alla schiatta de’ tuoi figliuoli.

 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära»,  då hade jag svikit dina barns släkte.

Ho voluto riflettere per intender questo, ma la cosa mi è parsa molto ardua,

 När jag nu tänkte efter för att begripa detta,  syntes det mig alltför svårt,

finché non sono entrato nel santuario di Dio, e non ho considerata la fine di costoro.

 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut  och aktade på dess ände.

Certo, tu li metti in luoghi sdrucciolevoli, tu li fai cadere in rovina.

 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem,  du störtar dem ned i fördärv.

Come sono stati distrutti in un momento, portati via, consumati per casi spaventevoli!

 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick!  De förgås och få en ände med förskräckelse.

Come avviene d’un sogno quand’uno si sveglia, così tu, o Signore, quando ti desterai, sprezzerai la loro vana apparenza.

 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre,  så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Quando il mio cuore s’inacerbiva ed io mi sentivo trafitto internamente,

 När mitt hjärta förbittrades  och jag kände styng i mitt inre,

ero insensato e senza conoscimento; io ero verso di te come una bestia.

 då var jag oförnuftig och förstod intet;  såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Ma pure, io resto del continuo con te; tu m’hai preso per la man destra;

 Dock förbliver jag städse hos dig;  du håller mig vid min högra hand.

tu mi condurrai col tuo consiglio, e poi mi riceverai in gloria.

 Du skall leda mig efter ditt råd  och sedan upptaga mig med ära.

Chi ho io in cielo fuori di te? E sulla terra non desidero che te.

 Vem har jag i himmelen utom dig!  Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

La mia carne e il mio cuore posson venir meno, ma Dio è la ròcca del mio cuore e la mia parte in eterno.

 Om än min kropp och min själ försmäkta,  så är dock Gud mitt hjärtas klippa  och min del evinnerligen.

Poiché, ecco, quelli che s’allontanan da te periranno; tu distruggi chiunque, fornicando, ti abbandona.

 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås;  du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Ma quanto a me, il mio bene è d’accostarmi a Dio; io ho fatto del Signore, dell’Eterno, il mio rifugio, per raccontare, o Dio, tutte le opere tue.

 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud;  jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN,  för att kunna förtälja alla dina gärningar.