Psalms 122

Canto dei pellegrinaggi. Di Davide. Io mi sono rallegrato quando m’han detto: Andiamo alla casa dell’Eterno.

En vallfartssång; av David.  Jag gladdes, när man sade till mig:  »Vi skola gå till HERRENS hus.»

I nostri passi si son fermati entro le tue porte, o Gerusalemme;

 Våra fötter fingo träda in  i dina portar, Jerusalem,

Gerusalemme, che sei edificata, come una città ben compatta,

 Jerusalem, du nyuppbyggda stad,  där hus sluter sig väl till hus,

dove salgono le tribù, le tribù dell’Eterno, secondo l’ingiunzione fattane ad Israele, per celebrare il nome dell’Eterno.

 dit stammarna draga upp,      HERRENS stammar,      efter lagen för Israel,  till att prisa HERRENS namn.

Perché quivi sono posti i troni per il giudizio, i troni della casa di Davide.

 Ty där äro ställda      domarstolar,  stolar för Davids hus.

Pregate per la pace di Gerusalemme! Prosperino quelli che t’amano!

 Önsken Jerusalem frid;  ja, dem gånge väl, som älska dig.

Pace sia entro i tuoi bastioni, e tranquillità nei tuoi palazzi!

 Frid vare inom dina murar,  välgång i dina palats!

Per amore dei miei fratelli e dei miei amici, io dirò adesso: Sia pace in te!

 För mina bröders och vänners skull  vill jag tillsäga dig frid.

Per amore della casa dell’Eterno, dell’Iddio nostro, io procaccerò il tuo bene.

 För HERRENS, vår Guds, hus' skull  vill jag söka din välfärd.