Proverbs 18

Chi si separa dagli altri cerca la propria soddisfazione e s’arrabbia contro tutto ciò ch’è profittevole.
 Den egensinnige följer sin egen lystnad,  med all makt söker han strid.
Lo stolto prende piacere, non nella prudenza, ma soltanto nel manifestare ciò che ha nel cuore.
 Dåren frågar ej efter förstånd,  allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.Ords. 13,16.
Quando viene l’empio, viene anche lo sprezzo; e, con la vergogna, viene l’obbrobrio.
 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt,  och med skamlig vandel följer smälek.Ords. 11,2.
Le parole della bocca d’un uomo sono acque profonde; la fonte di sapienza è un rivo che scorre perenne.
 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten,  såsom en flödande bäck, en vishetens källa.Ords. 13,14. 20,5.
Non è bene aver per l’empio de’ riguardi personali, per far torto al giusto nel giudizio.
 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt  ej heller att vränga rätten för den oskyldige.3 Mod. 19,16. 5 Mos. 1,17. 16,19. Ords. 24,23. 28,21.
Le labbra dello stolto menano alle liti, e la sua bocca chiama le percosse.
 Dårens läppar komma med kiv,  och hans mun ropar efter slag.Ords. 16,23.
La bocca dello stolto è la sua rovina, e le sue labbra sono un laccio per l’anima sua.
 Dårens mun är honom själv till olycka,  och hans läppar äro en snara hans liv.
Le parole del maldicente son come ghiottonerie, e penetrano fino nell’intimo delle viscere.
 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar  och tränga ned till hjärtats innandömen.Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 26,22.
Anche colui ch’è infingardo nel suo lavoro è fratello del dissipatore.
 Den som är försumlig i sitt arbete,  han är allaredan en broder till rövaren.
Il nome dell’Eterno è una forte torre; il giusto vi corre, e vi trova un alto rifugio.
 HERRENS namn är ett starkt torn;  den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.Ps. 31,4. 61,4. Ords. 14,26.
I beni del ricco son la sua città forte; son come un’alta muraglia… nella sua immaginazione.
 Den rikes skatter äro honom en fast stad,  höga murar likna de, i hans inbillning.Ords. 10,15.
Prima della rovina, il cuor dell’uomo s’innalza, ma l’umiltà precede la gloria.
 Före fall går högmod i mannens hjärta,  och ödmjukhet går före ära.Ords. 15,33. 16,18. 22,4. 29,23. Syr. 10,13 f.
Chi risponde prima d’aver ascoltato, mostra la sua follia, e rimane confuso.
 Om någon giver svar, förrän han har hört,  så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.Syr. 11,8.
Lo spirito dell’uomo lo sostiene quand’egli è infermo; ma lo spirito abbattuto chi lo solleverà?
 Mod uppehåller mannen i hans svaghet;  men ett brutet mod, vem kan bära det?Ords. 15,13. 17,22.
Il cuore dell’uomo intelligente acquista la scienza, e l’orecchio dei savi la cerca.
 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap,  och de visas öron söka kunskap.
I regali che uno fa gli apron la strada e gli dànno adito ai grandi.
 Gåvor öppna väg för en människa  och föra henne fram inför de store.Ords. 17,8. 21,14.
Il primo a perorare la propria causa par che abbia ragione; ma vien l’altra parte, e scruta quello a fondo.
 Den som först lägger fram sin sak har rätt;  sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
La sorte fa cessare le liti e decide fra i grandi.
 Lottkastning gör en ände på trätor,  den skiljer mellan mäktiga män.Ords. 16,33.
Un fratello offeso è più inespugnabile d’una città forte; e le liti tra fratelli son come le sbarre d’un castello.
 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad,  och trätor äro såsom bommar för ett slott.
Col frutto della sua bocca l’uomo sazia il corpo; si sazia col provento delle sue labbra.
 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad,  han varder mättad av sina läppars gröda.Ords. 12,13 f. 13,2.
Morte e vita sono in potere della lingua; chi l’ama ne mangerà i frutti.
 Död och liv har tungan i sitt våld,  de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.Syr. 37,18.
Chi ha trovato moglie ha trovato un bene e ha ottenuto un favore dall’Eterno.
 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka  och har undfått nåd av HERREN.Ords. 19,11. 31,10 f.
Il povero parla supplicando, il ricco risponde con durezza.
 Bönfallande är den fattiges tal,  men den rike svarar med hårda ord.
Chi ha molti amici li ha per sua disgrazia; ma v’è tale amico, ch’è più affezionato d’un fratello.
 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka;  men vänner finnas, mer trogna än en broder.Ords. 17,l7. Syr. 6,14.