Proverbs 16

All’uomo, i disegni del cuore; ma la risposta della lingua vien dall’Eterno.
 En människa gör upp planer i sitt hjärta,  men från HERREN kommer vad tungan svarar.Ords. 19,21. Jer. 10,23.
Tutte le vie dell’uomo a lui sembran pure, ma l’Eterno pesa gli spiriti.
 Var man tycker sina vägar vara goda,  men HERREN är den som prövar andarna.
Rimetti le cose tue nell’Eterno, e i tuoi disegni avran buona riuscita.
 Befall dina verk åt HERREN,  så hava dina planer framgång.Ps. 37,5. 55,23. 1 Petr. 5,7.
L’Eterno ha fatto ogni cosa per uno scopo; anche l’empio, per il dì della sventura.
 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål,  så ock den ogudaktige för olyckans dag.
Chi è altero d’animo è in abominio all’Eterno; certo è che non rimarrà impunito.
 En styggelse för HERREN är var högmodig man;  en sådan bliver förvisso icke ostraffad.Ords. 6,16 f. 11,21. 15,25.
Con la bontà e con la fedeltà l’iniquità si espia, e col timor dell’Eterno si evita il male.
 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning,  och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
Quando l’Eterno gradisce le vie d’un uomo, riconcilia con lui anche i nemici.
 Om en mans vägar behaga HERREN väl  så gör han ock hans fiender till hans vänner.
Meglio poco con giustizia, che grandi entrate senza equità.
 Bättre är något litet med rättfärdighet  än stor vinning med orätt.Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 17,1. Tob. 12,8.
Il cuor dell’uomo medita la sua via, ma l’Eterno dirige i suoi passi.
 Människans hjärta tänker ut en väg,  men HERREN är den som styr hennes steg.Ords. 19,21. 20,24.
Sulle labbra del re sta una sentenza divina; quando pronunzia il giudizio la sua bocca non erra.
 Gudasvar är på konungens läppar,  i domen felar icke hans mun.
La stadera e le bilance giuste appartengono all’Eterno, tutti i pesi del sacchetto son opera sua.
 Våg och rätt vägning äro från HERREN,  alla vikter i pungen äro hans verk.Ords 11,1. 20,10, 23.
I re hanno orrore di fare il male, perché il trono è reso stabile con la giustizia.
 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar,  ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.Ords. 20,28. 25,5. 29,4, 14. Vish. 6,1 f.
Le labbra giuste sono gradite ai re; essi amano chi parla rettamente.
 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl,  Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.Ords. 22,11.
Ira del re vuol dire messaggeri di morte, ma l’uomo savio la placherà.
 Konungens vrede är dödens förebud,  men en vis man blidkar den.Ords. 20,2.
La serenità del volto del re dà la vita, e il suo favore è come nube di pioggia primaverile.
 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv,  och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.Ords. 19,12.
L’acquisto della sapienza oh quanto è migliore di quello dell’oro, e l’acquisto dell’intelligenza preferibile a quel dell’argento!
 Långt bättre är att förvärva vishet än guld  förstånd är mer värt att förvärvas än silver.Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 8,10 f., 19.
La strada maestra dell’uomo retto è evitare il male; chi bada alla sua via preserva l’anima sua.
 De redligas väg är att fly det onda;  den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
La superbia precede la rovina, e l’alterezza dello spirito precede la caduta.
 Stolthet går före undergång,  och högmod går före fall.Ords. 11,2. 18,12. Syr. 10,13 f.
Meglio esser umile di spirito coi miseri, che spartir la preda coi superbi.
 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta  än att utskifta byte med de högmodiga.
Chi presta attenzione alla Parola se ne troverà bene, e beato colui che confida nell’Eterno!
 Den som aktar på ordet, han finner lycka,  och säll är den som förtröstar på HERREN.Ords. 13,13.
Il savio di cuore è chiamato intelligente, e la dolcezza delle labbra aumenta il sapere.
 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig,  och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
Il senno, per chi lo possiede, è fonte di vita, ma la stoltezza è il castigo degli stolti.
 En livets källa är förståndet för den som äger det,  men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.Ords. 13,14.
Il cuore del savio gli rende assennata la bocca, e aumenta il sapere sulle sue labbra.
 Den vises hjärta gör hans mun förståndig  och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
Le parole soavi sono un favo di miele: dolcezza all’anima, salute al corpo.
 Milda ord äro honungskakor;  de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
V’è tal via che all’uomo par diritta, ma finisce col menare alla morte.
 Mången håller sin väg för den rätta,  men på sistone leder den dock till döden.Ords. 14,12.
La fame del lavoratore lavora per lui, perché la sua bocca lo stimola.
 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta  ty hans egen mun driver på honom.
L’uomo cattivo va scavando ad altri del male, sulle sue labbra c’è come un fuoco divorante.
 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada;  det är såsom brunne en eld på hennes läppar.Jak. 3,6.
L’uomo perverso semina contese, e il maldicente disunisce gli amici migliori.
 En vrång människa kommer träta åstad,  och en örontasslare gör vänner oense.Ords. 18,6. 20,3.
L’uomo violento trascina il compagno, e lo mena per una via non buona.
 Den orättrådige förför sin nästa  och leder honom in på en väg som icke är god.Ords. 1,10,16.
Chi chiude gli occhi per macchinar cose perverse, chi si morde le labbra, ha già compiuto il male.
 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar;  den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.Ords. 6,13. 10,10. Syr. 27,22 f.
I capelli bianchi sono una corona d’onore; la si trova sulla via della giustizia.
 En ärekrona äro grå hår;  den vinnes på rättfärdighetens väg.Ords. 20,29
Chi è lento all’ira val più del prode guerriero; chi padroneggia sé stesso val più di chi espugna città.
 Bättre är en tålmodig man än en stark,  och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.Ords. 14,17. 19,11.
Si gettan le sorti nel grembo, ma ogni decisione vien dall’Eterno.
 Lotten varder kastad i skötet,  men den faller alltid vart HERREN vill.