Proverbs 14

La donna savia edifica la sua casa, ma la stolta l’abbatte con le proprie mani.

 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,  men oförnuft river ned det med egna händer.Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.

Chi cammina nella rettitudine teme l’Eterno, ma chi è pervertito nelle sue vie lo sprezza.

 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,  men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

Nella bocca dello stolto germoglia la superbia, ma le labbra dei savi son la loro custodia.

 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod,  men de visa bevaras genom sina läppar.

Dove mancano i buoi è vuoto il granaio, ma l’abbondanza della raccolta sta nella forza del bove.

 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom,  men riklig vinning får man genom oxars kraft.

Il testimonio fedele non mentisce, ma il testimonio falso spaccia menzogne.

 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke,  men ett falskt vittne främjar lögn.Ords. 6,19. 12,17. 14,25.

Il beffardo cerca la sapienza e non la trova, ma per l’uomo intelligente la scienza è cosa facile.

 Bespottaren söker vishet och finner ingen,  men för den förståndige är kunskap lätt.

Vattene lungi dallo stolto; sulle sue labbra certo non hai trovato scienza.

 Gå bort ifrån den man som är dåraktig;  aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

La sapienza dell’uomo accorto sta nel discernere la propria strada, ma la follia degli stolti non è che inganno.

 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg,  men det är dårars oförnuft, att de öva svek.Ef. 5,15.

Gli insensati si burlano delle colpe commesse, ma il favore dell’Eterno sta fra gli uomini retti.

De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.

Il cuore conosce la sua propria amarezza, e alla sua gioia non può prender parte un estraneo.

Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

La casa degli empi sarà distrutta, ma la tenda degli uomini retti fiorirà.

 De ogudaktigas hus förödes,  men de rättsinnigas hydda blomstrar.Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.

V’è tal via che all’uomo par diritta, ma finisce col menare alla morte.

 Mången håller sin väg för den i rätta,  men på sistone leder den dock till döden.Ords. 16,25.

Anche ridendo, il cuore può esser triste; e l’allegrezza può finire in dolore.

 Mitt under löjet kan hjärtat sörja,  och slutet på glädjen bliver bedrövelse.Pred. 7,4.

Lo sviato di cuore avrà la ricompensa dal suo modo di vivere, e l’uomo dabbene, quella delle opere sue.

 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad,  och den gode bliver upphöjd över honom.Ords. 1,31.

Lo scemo crede tutto quel che si dice, ma l’uomo prudente bada ai suoi passi.

 Den fåkunnige tror vart ord,  men den kloke aktar på sina steg.

Il savio teme, ed evita il male; ma lo stolto è arrogante e presuntuoso.

 Den vise tager sig till vara och flyr det onda,  men dåren är övermodig och sorglös.Job 1,1. Ords. 28,14.

Chi è pronto all’ira commette follie, e l’uomo pien di malizia diventa odioso.

 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är,  och en ränkfull man bliver hatad.Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.

Gli scemi ereditano stoltezza, ma i prudenti s’incoronano di scienza.

 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel,  men de kloka bliva krönta med kunskap.

I malvagi si chinano dinanzi ai buoni, e gli empi alle porte de’ giusti.

 De onda måste falla ned inför de goda,  och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.Upp. 3,9.

Il povero è odiato anche dal suo compagno, ma gli amici del ricco son molti.

 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad,  men den rike har många vänner.Ords. 19,4, 7.

Chi sprezza il prossimo pecca, ma beato chi ha pietà dei miseri!

 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd,  men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.Ords. 11,12.

Quelli che meditano il male non son forse traviati? ma quelli che meditano il bene trovan grazia e fedeltà.

 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse,  men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.

In ogni fatica v’è profitto, ma il chiacchierare mena all’indigenza.

 Av all möda kommer någon vinning,  men tomt tal är ren förlust.Ords. 21,5.

La corona de’ savi è la loro ricchezza, ma la follia degli stolti non è che follia.

 De visas rikedom är för dem en krona  men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

Il testimonio verace salva delle vite, ma chi spaccia bugie non fa che ingannare.

 Ett sannfärdigt vittne räddar liv,  men den som främjar lögn, han är full av svek.

V’è una gran sicurezza nel timor dell’Eterno; Egli sarà un rifugio per i figli di chi lo teme.

 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste,  och hans barn få där en tillflykt.

Il timor dell’Eterno è fonte di vita e fa schivare le insidie della morte.

 I HERRENS fruktan är en livets källa  genom dem undviker man dödens snarorOrds. 13,14.

La moltitudine del popolo è la gloria del re, ma la scarsezza de’ sudditi è la rovina del principe.

 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet,  men brist på folk är en furstes olycka.

Chi è lento all’ira ha un gran buon senso, ma chi è pronto ad andare in collera mostra la sua follia.

 Den som är tålmodig visar gott förstånd,  men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

Un cuor calmo è la vita del corpo, ma l’invidia è la carie dell’ossa.

 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,  men bittert sinne är röta i benen.Pred. 10,4.

Chi opprime il povero oltraggia Colui che l’ha fatto, ma chi ha pietà del bisognoso, l’onora.

 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,  men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.Ords. 17,5. 22,2.

L’empio è travolto dalla sua sventura, ma il giusto spera anche nella morte.

 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall,  men den rättfärdige är frimodig in i döden.

La sapienza riposa nel cuore dell’uomo intelligente, ma in mezzo agli stolti si fa tosto conoscere.

 I den förståndiges hjärta bor visheten,  och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

La giustizia innalza una nazione, ma il peccato è la vergogna dei popoli.

 Rättfärdighet upphöjer ett folk  men synd är folkens vanära.

Il favore del re è per il servo prudente, ma la sua ira è per chi gli fa onta.

 En förståndig tjänare behaga konungen väl,  men över en vanartig skall han vrede komma.