Job 39

Sai tu quando le capre selvagge delle rocce figliano? Hai tu osservato quando le cerve partoriscono?

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

Conti tu i mesi della lor pregnanza e sai tu il momento in cui debbono sgravarsi?

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

S’accosciano, fanno i lor piccini, e son tosto liberate dalle loro doglie;

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

i lor piccini si fanno forti, crescono all’aperto, se ne vanno, e non tornan più alle madri.

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

Chi manda libero l’onàgro, e chi scioglie i legami all’asino salvatico,

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

al quale ho dato per dimora il deserto, e la terra salata per abitazione?

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Egli si beffa del frastuono della città, e non ode grida di padrone.

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Batte le montagne della sua pastura, e va in traccia d’ogni filo di verde.

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

Il bufalo vorrà egli servirti o passar la notte presso alla tua mangiatoia?

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

Legherai tu il bufalo con una corda perché faccia il solco? erpicherà egli le valli dietro a te?

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

Ti fiderai di lui perché la sua forza è grande? Lascerai a lui il tuo lavoro?

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

Conterai su lui perché ti porti a casa la raccolta e ti ammonti il grano sull’aia?

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

Lo struzzo batte allegramente l’ali; ma le penne e le piume di lui son esse pietose?

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

No, poich’egli abbandona sulla terra le proprie uova e le lascia scaldar sopra la sabbia.

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Egli dimentica che un piede le potrà schiacciare, e che le bestie dei campi le potran calpestare.

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

Tratta duramente i suoi piccini, quasi non fosser suoi; la sua fatica sarà vana, ma ciò non lo turba,

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

ché Iddio l’ha privato di sapienza, e non gli ha impartito intelligenza.

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

Ma quando si leva e piglia lo slancio, si beffa del cavallo e di chi lo cavalca.

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Sei tu che dài al cavallo il coraggio? che gli vesti il collo d’una fremente criniera?

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Sei tu che lo fai saltar come la locusta? Il fiero suo nitrito incute spavento.

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

Raspa la terra nella valle ed esulta della sua forza; si slancia incontro alle armi.

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

Della paura si ride, non trema, non indietreggia davanti alla spada.

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

Gli risuona addosso il turcasso, la folgorante lancia e il dardo.

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Con fremente furia divora la terra. Non sta più fermo quando suona la tromba.

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

Com’ode lo squillo, dice: Aha! e fiuta da lontano la battaglia, la voce tonante dei capi, e il grido di guerra.

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

E’ l’intelligenza tua che allo sparviere fa spiccare il volo e spiegar l’ali verso mezzogiorno?

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

E’ forse al tuo comando che l’aquila si leva in alto e fa il suo nido nei luoghi elevati?

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Abita nelle rocce e vi pernotta; sta sulla punta delle rupi, sulle vette scoscese;

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

di là spia la preda, e i suoi occhi miran lontano.

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

I suoi piccini s’abbeveran di sangue, e dove son de’ corpi morti, ivi ella si trova".

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]