Job 26

Allora Giobbe rispose e disse:

Därefter tog Job till orda och sade:

"Come hai bene aiutato il debole! Come hai sorretto il braccio senza forza!

 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

Come hai ben consigliato chi è privo di sapienza! E che abbondanza di sapere tu gli hai comunicato!

 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

Ma a chi ti credi di aver parlato? E di chi è lo spirito che parla per mezzo tuo?

 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Dinanzi a Dio tremano le ombre disotto alle acque ed ai loro abitanti.

 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.

Dinanzi a lui il soggiorno dei morti è nudo, l’abisso è senza velo.

 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.

Egli distende il settentrione sul vuoto, sospende la terra sul nulla.

 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.

Rinchiude le acque nelle sue nubi, e le nubi non scoppiano per il peso.

 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.

Nasconde l’aspetto del suo trono, vi distende sopra le sue nuvole.

 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.

Ha tracciato un cerchio sulla faccia dell’acque, là dove la luce confina colle tenebre.

 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.

Le colonne del cielo sono scosse, e tremano alla sua minaccia.

 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.

Con la sua forza egli solleva il mare, con la sua intelligenza ne abbatte l’orgoglio.

 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Al suo soffio il cielo torna sereno, la sua mano trafigge il drago fuggente.

 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.

Ecco, questi non son che gli estremi lembi dell’azione sua. Non ce ne giunge all’orecchio che un breve sussurro; Ma il tuono delle sue potenti opere chi lo può intendere?"

 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?