Job 24

Perché non sono dall’Onnipotente fissati dei tempi in cui renda la giustizia? Perché quelli che lo conoscono non veggono quei giorni?

 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar?  varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

Gli empi spostano i termini, rapiscono greggi e li menano a pascere;

 Se, råmärken flyttar man undan,  rövade hjordar driver man i bet;

portano via l’asino dell’orfano, prendono in pegno il bove della vedova;

 de faderlösas åsna för man bort  och tager änkans ko i pant.

mandano via dalla strada i bisognosi, i poveri del paese si nascondo tutti insieme.

 Man tränger de fattiga undan från vägen,  de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

Eccoli, che come onàgri del deserto escono al lor lavoro in cerca di cibo; solo il deserto dà pane a’ lor figliuoli.

 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen;  dit gå de och möda sig och söka något till täring;  hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

Raccolgono nei campi la loro pastura, raspollano nella vigna dell’empio;

 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta,  de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

passan la notte ignudi, senza vestito, senza una coperta che li ripari dal freddo.

 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder;  de hava intet att skyla sig med i kölden.

Bagnati dagli acquazzoni di montagna, per mancanza di rifugio, si stringono alle rocce.

 Av störtskurar från bergen genomdränkas de;  de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

Ce n’è di quelli che strappano dalla mammella l’orfano, che prendono pegni da poveri!

 Den faderlöse slites från sin moders bröst,  och den betryckte drabbas av utpantning.

E questi se ne vanno, ignudi, senza vestiti; hanno fame, e portano i covoni.

 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder,  hungrande nödgas de bära på kärvar.

Fanno l’olio nel recinto dell’empio; calcan l’uva nel tino e patiscon la sete.

 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja,  de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

Sale dalle città il gemito de’ morenti; l’anima de’ feriti implora aiuto, e Dio non si cura di codeste infamie!

 Utstötta ur människors samfund jämra de sig,  ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop.  Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

Ve ne son di quelli che si ribellano alla luce, non ne conoscono le vie, non ne battono i sentieri.

 Andra hava blivit fiender till ljuset;  de känna icke dess vägar  och hålla sig ej på dess stigar.

L’assassino si leva sul far del giorno, e ammazza il meschino e il povero; la notte fa il ladro.

 Vid dagningen står mördaren upp  för att dräpa den betryckte och fattige;  och om natten gör han sig till tjuvars like.

L’occhio dell’adultero spia il crepuscolo, dicendo: "Nessuno mi vedrà!" e si copre d’un velo la faccia.

 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen,  han tänker: »Intet öga får känna igen mig»,  och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

I ladri, di notte, sfondano le case; di giorno, si tengono rinchiusi; non conoscono la luce.

 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen,  men under dagen stänga de sig inne;  ljuset vilja de icke veta av.

Il mattino è per essi come ombra di morte; appena lo scorgono provano i terrori del buio.

 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon,  med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

Voi dite: "L’empio è una festuca sulla faccia dell’acque; la sua parte sulla terra è maledetta; non prenderà più la via delle vigne.

 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen,  förbannad bliver hans del i landet;  till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

Come la siccità e il calore assorbon le acque della neve, così il soggiorno de’ morti inghiottisce chi ha peccato.

 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta,  så förtär dödsriket den som har syndat.

Il seno che lo portò l’oblia; i vermi ne fanno il loro pasto delizioso, nessuno più lo ricorda.

 Hans moders liv förgäter honom,  maskar frossa på honom,  ingen finnes, som bevarar hans minne;  såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

L’iniquo sarà troncato come un albero: ei che divorava la sterile, priva di figli, e non faceva del bene alla vedova!"

 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder,  och när någon icke gör gott mot änkan.»

Invece, Iddio con la sua forza prolunga i giorni dei prepotenti, i quali risorgono, quand’ormai disperavan della vita.

 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft,  de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

Dà loro sicurezza, fiducia, e i suoi occhi vegliano sul loro cammino.

 han giver dem trygghet, så att de få vila,  och hans ögon vaka över deras vägar.

Salgono in alto, poi scompaiono ad un tratto; cadono, son mietuti come gli altri mortali; son falciati come le spighe del grano maturo.

 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd,  de sjunka då ned och dö som alla andra;  likasom axens toppar vissna de bort.

Se così non è, chi mi smentirà, chi annienterà il mio dire?"

 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig,  vem kan göra mina ord om intet?