Job 19

Allora Giobbe rispose e disse:

Därefter tog Job till orda och sade:

"Fino a quando affliggerete l’anima mia e mi tormenterete coi vostri discorsi?

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

Son già dieci volte che m’insultate, e non vi vergognate di malmenarmi.

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Dato pure ch’io abbia errato, il mio errore concerne me solo.

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Ma se proprio volete insuperbire contro di me e rimproverarmi la vergogna in cui mi trovo,

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

allora sappiatelo: chi m’ha fatto torto e m’ha avvolto nelle sue reti è Dio.

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Ecco, io grido: "Violenza!" e nessuno risponde; imploro aiuto, ma non c’è giustizia!

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Dio m’ha sbarrato la via e non posso passare, ha coperto di tenebre il mio cammino.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

M’ha spogliato della mia gloria, m’ha tolto dal capo la corona.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

M’ha demolito a brano a brano, e io me ne vo! ha sradicata come un albero la mia speranza.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Ha acceso l’ira sua contro di me, e m’ha considerato come suo nemico.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Le sue schiere son venute tutte insieme, si sono spianata la via fino a me, han posto il campo intorno alla mia tenda.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Egli ha allontanato da me i miei fratelli, i miei conoscenti si son del tutto alienati da me.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

M’hanno abbandonato i miei parenti, gl’intimi miei m’hanno dimenticato.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

I miei domestici e le mie serve mi trattan da straniero; agli occhi loro io sono un estraneo.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Chiamo il mio servo, e non risponde, devo supplicarlo con la mia bocca.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Il mio fiato ripugna alla mia moglie, faccio pietà a chi nacque dal seno di mia madre.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Perfino i bimbi mi sprezzano; se cerco d’alzarmi mi scherniscono.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Tutti gli amici più stretti m’hanno in orrore, e quelli che amavo mi si son vòlti contro.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Le mie ossa stanno attaccate alla mia pelle, alla mia carne, non m’è rimasto che la pelle de’ denti.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Pietà, pietà di me, voi, miei amici! ché la man di Dio m’ha colpito.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Perché perseguitarmi come fa Dio? Perché non siete mai sazi della mia carne?

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Oh se le mie parole fossero scritte! se fossero consegnate in un libro!

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

se con lo scalpello di ferro e col piombo fossero incise nella roccia per sempre!…

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

Ma io so che il mio Vindice vive, e che alla fine si leverà sulla polvere.

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

E quando, dopo la mia pelle, sarà distrutto questo corpo, senza la mia carne, vedrò Iddio.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Io lo vedrò a me favorevole; lo contempleranno gli occhi miei, non quelli d’un altro… il cuore, dalla brama, mi si strugge in seno!

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Se voi dite: Come lo perseguiteremo, come troveremo in lui la causa prima dei suoi mali?

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Temete per voi stessi la spada, ché furiosi sono i castighi della spada affinché sappiate che v’è una giustizia".

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.