Job 10

L’anima mia prova disgusto della vita; vo’ dar libero corso al mio lamento, vo’ parlar nell’amarezza dell’anima mia!

 Min själ är led vid livet.  Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,  jag vill tala i min själs bedrövelse.

Io dirò a Dio: "Non mi condannare! Fammi sapere perché contendi meco!"

 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;  låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Ti par egli ben fatto d’opprimere, di sprezzare l’opera delle tue mani e di favorire i disegni de’ malvagi?

 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,  medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Hai tu occhi di carne? Vedi tu come vede l’uomo?

 Har du då ögon som en varelse av kött,  eller ser du såsom människor se?

I tuoi giorni son essi come i giorni del mortale, i tuoi anni son essi come gli anni degli umani,

 Är din ålder som en människas ålder,  eller äro dina år såsom en mans tider,

che tu investighi tanto la mia iniquità, che t’informi così del mio peccato,

 eftersom du letar efter missgärning hos mig  och söker att hos mig finna synd,

pur sapendo ch’io non son colpevole, e che non v’è chi mi liberi dalla tua mano?

 du som dock vet att jag icke är skyldig,  och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Le tue mani m’hanno formato m’hanno fatto tutto quanto… e tu mi distruggi!

 Dina händer hava danat och gjort mig,  helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Deh, ricordati che m’hai plasmato come argilla… e tu mi fai ritornare in polvere!

 Tänk på huru du formade mig såsom lera;  och nu låter du mig åter varda till stoft!

Non m’hai tu colato come il latte e fatto rapprender come il cacio?

 Ja, du utgöt mig såsom mjölk,  och såsom ostämne lät du mig stelna.

Tu m’hai rivestito di pelle e di carne, e m’hai intessuto d’ossa e di nervi.

 Med hud och kött beklädde du mig,  av ben och senor vävde du mig samman.

Mi sei stato largo di vita e di grazia, la tua provvidenza ha vegliato sul mio spirito,

 Liv och nåd beskärde du mig,  och genom din vård bevarades min ande.

ed ecco quello che nascondevi in cuore! Sì, lo so, questo meditavi:

 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken,  jag vet att du hade detta i sinnet:

se avessi peccato, l’avresti ben tenuto a mente, e non m’avresti assolto dalla mia iniquità.

 om jag syndade, skulle du vakta på mig  och icke lämna min missgärning ostraffad.

Se fossi stato malvagio, guai a me! Se giusto, non avrei osato alzar la fronte, sazio d’ignominia, spettatore della mia miseria.

 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!  Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud,  jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Se l’avessi alzata, m’avresti dato la caccia come ad un leone e contro di me avresti rinnovato le tue maraviglie;

 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig  och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

m’avresti messo a fronte nuovi testimoni, e avresti raddoppiato il tuo sdegno contro di me; legioni su legioni m’avrebbero assalito.

 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram  och alltmer låta mig känna din förtörnelse;  med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

E allora, perché m’hai tratto dal seno di mia madre? Sarei spirato senza che occhio mi vedesse!

 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet?  Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Sarei stato come se non fossi mai esistito, m’avrebbero portato dal seno materno alla tomba!

 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till;  från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Non son forse pochi i giorni che mi restano? Cessi egli dunque, mi lasci stare, ond’io mi rassereni un poco,

 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara,  lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

prima ch’io me ne vada, per non più tornare, nella terra delle tenebre e dell’ombra di morte:

 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter,  bort till mörkrets och dödsskuggans land,

terra oscura come notte profonda, ove regnano l’ombra di morte ed il caos, il cui chiarore è come notte oscura".

 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten,  dit där dödsskugga och förvirring råder,  ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.