Ecclesiastes 11

Getta il tuo pane sulle acque, perché dopo molto tempo tu lo ritroverai.
 Sänd ditt bröd över vattnet,  ty i tidens längd får du det tillbaka.
Fanne parte a sette, ed anche a otto, perché tu non sai che male può avvenire sulla terra.
 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta,  ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
Quando le nuvole son piene di pioggia, la riversano sulla terra; e se un albero cade verso il sud o verso il nord, dove cade, quivi resta.
 Om molnen äro fulla av regn,  så tömma de ut det på jorden;  och om ett träd faller omkull,  det må falla mot söder eller mot norr,  så ligger det på den plats där det har fallit.
Chi bada al vento non seminerà; chi guarda alle nuvole non mieterà.
 En vindspejare får aldrig så,  och en molnspanare får aldrig skörda.
Come tu non conosci la via del vento, né come si formino le ossa in seno alla donna incinta, così non conosci l’opera di Dio, che fa tutto.
 Lika litet som du vet vart vinden far,  eller huru benen bildas i den havandes liv,  lika litet förstår du Guds verk,  hans som verkar alltsammans.
Fin dal mattino semina la tua semenza, e la sera non dar posa alle tue mani; poiché tu non sai quale dei due lavori riuscirà meglio: se questo o quello, o se ambedue saranno ugualmente buoni.
 Så ut om morgonen din säd,  och underlåt det ej heller om aftonen,  ty du vet icke vilketdera som är gagneligast,  eller om det ena jämte det andra är bäst.
La luce è dolce, ed è cosa piacevole agli occhi vedere il sole.
 Och ljuset är ljuvligt,  och det är gott för ögonen att få se solen.
Se dunque un uomo vive molti anni, si rallegri tutti questi anni, e pensi ai giorni delle tenebre, che saran molti; tutto quello che avverrà è vanità.
 Ja, om en människa får leva än så många år,  så må hon vara glad under dem alla,  men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många,  är ändå allt som händer fåfänglighet.                 Predikaren, 12 Kapitlet              Ungdom och ålderdom.  Slutord.
Rallegrati pure, o giovane, durante la tua adolescenza, e gioisca pure il cuor tuo durante i giorni della tua giovinezza; cammina pure nelle vie dove ti mena il cuore e seguendo gli sguardi degli occhi tuoi; ma sappi che, per tutte queste cose, Iddio ti chiamerà in giudizio!
 Gläd dig, du yngling, din ungdom,  och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid;  ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster  och så, som det behagar dina ögon.  Men vet att Gud för allt detta  skall draga dig till doms.
Bandisci dal tuo cuore la tristezza, e allontana dalla tua carne la sofferenza; poiché la giovinezza e l’aurora sono vanità.
 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta,  och håll plåga borta från din kropp.  Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.