Psalms 59

Az éneklőmesternek az altashétre. Dávid miktámja; midőn *embereket *külde Saul, és őrizék az ő házát, hogy megöljék őt.
För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
Szabadíts meg engemet az én ellenségeimtől, Istenem; a reám támadóktól ments meg engemet!
 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,  beskydda mig för mina motståndare.
Szabadíts meg engemet a gonosztevőktől, és a vérontó emberek ellen tarts meg engemet;
 Rädda mig från ogärningsmännen,  och fräls mig från de blodgiriga.
Mert ímé lelkem után leselkednek, egybegyűltek ellenem az erősek; a nélkül, hogy hibás vagy vétkes volnék, Uram!
 Ty se, de ligga i försåt för mig;  grymma människor rota sig samman mot mig,  utan någon min överträdelse      eller synd, o HERRE.
Bűnöm nélkül egybegyűlnek és készülnek *ellenem:* serkenj fel előmbe és lásd meg *ezeket!*
 Utan någon min missgärning      löpa de fram och göra sig redo;  vakna upp, kom mig till mötes,      och se härtill.
Te, oh Uram, Seregek Istene, Izráel Istene, serkenj fel! Büntesd meg mind e pogányokat, ne könyörülj senkin, a ki hamisságot cselekszik. Szela.
 Ja, du HERRE Gud Sebaot,      Israels Gud,  vakna och hemsök alla hedningar,  hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän.  Sela.
Estenden megjelennek, ordítnak, mint az eb; körüljárják a várost.
 Var afton komma de tillbaka,  de tjuta såsom hundar      och stryka omkring i staden.
Ímé, szájokkal csácsognak, ajkaikon szablyák vannak: hisz, *úgy mond,* kicsoda hallja meg?
 Se, deras mun flödar över,  svärd äro på deras läppar,      ty »vem skulle höra det?»
Te pedig, Uram, neveted őket, és megcsúfolod mind e pogány népet.
 Men du, HERRE, ler åt dem;      du bespottar alla hedningar.
Hatalmá*val szemben* te reád vigyázok; mert Isten az én váram.
 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig,      ty Gud är min borg.
Előmbe jön az én kegyelmes Istenem; látnom engedi Isten az én ellenségeim *romlását.*
 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,  Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
Ne öld meg őket, hogy népem meg ne felejtkezzék; bujdosókká tedd őket a te hatalmaddal, és alázd meg őket Uram, mi paizsunk!
 Dräp dem icke,      på det att mitt folk ej må förgäta det;  låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,  och slå dem ned,      du vår sköld, o Herre.
Szájuknak vétke az ő ajkaiknak beszéde, fogattassanak meg kevélységükben; mert csak átkot és hazugságot szólnak.
 Vart ord på deras läppar      är en synd i deras mun.  Må de fångas i sitt högmod,  genom den förbannelse och lögn som de tala.
Veszítsd el őket búsulásodban, veszítsd el őket, hogy ne legyenek; és tudják meg, hogy Isten uralkodik a Jákób fölött, mind a földnek határáig. Szela.
 Förgör dem i vrede,      förgör dem, så att de ej mer äro till;  och må de förnimma      att det är Gud som råder i Jakob,      allt intill jordens ändar.  Sela.
Estenden megjelennek, ordítnak, mint az eb, körüljárják a várost.
 Ja, var afton komma de tillbaka,  de tjuta såsom hundar      och stryka omkring i staden.
Étel után barangolnak, és ha nem laknak jól, virrasztanak.
 De driva omkring efter rov;  om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Én pedig éneklem a te hatalmadat, és reggelenkint zengem a te kegyelmességedet; mert váram voltál és menedékem az én nyomorúságom napján. * (Psalms 59:18) Én erősségem! Te néked éneklek, mert Isten az én váram: ő az én kegyelmes Istenem! *
 Men jag vill sjunga om din makt  och jubla var morgon över din nåd;  ty du var för mig en borg  och en tillflykt, när jag var i nöd. [ (Psalms 59:18)  Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,  ty Gud är min borg,      min nåderike Gud. ]