Psalms 129

Grádicsok éneke. Sokat szorongattak engem ifjúságom óta! mondja most Izráel.
En vallfartssång.  Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom      -- så säge Israel --
Sokat szorongattak engem ifjúságom óta, még sem bírtak velem.
 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,      dock blevo de mig ej övermäktiga.
Szántók szántottak hátamon, hosszúra nyujtották barázdáikat.
 På min rygg hava plöjare plöjt      och dragit upp långa fåror.
Igaz az Úr! Elszaggatja a gonoszok kötelét.
 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av      de ogudaktigas band.
Megszégyenülnek és hátraszorulnak mindazok, a kik gyűlölik a Siont.
 De skola komma på skam och vika tillbaka,      så många som hata Sion.
Olyanok lesznek, mint a háztetőn a fű, a mely kiszárad, mielőtt letépnék.
 De skola bliva lika gräs på taken,  som vissnar, förrän det har vuxit upp;
A melyet sem arató nem szed markába, sem kévekötő az ölébe.
 ingen skördeman fyller därmed sin hand,      ingen kärvbindare sin famn,
Az átutazók se mondják: Az Úr áldása rátok! Áldunk benneteket az Úrnak nevében!
 och de som gå där fram kunna icke säga:  »HERRENS välsignelse vare över eder!  Vi välsigna eder      i HERRENS namn.»