Micah 7

Jaj nékem, mert olyanná lettem, mint a letakarított mező, mint a megszedett szőlő: egy enni való gerezd sem maradott; *pedig* zsengére vágyott a lelkem!
 Ve mig!  Det är mig,  såsom när frukten är insamlad om sommaren,  eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut  och ingen druvklase mer finnes att äta,  intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
Elveszett e földről a kegyes, és igaz sincs az emberek között. Mindnyájan vér után ólálkodnak, kiki hálóval vadássza atyjafiát.
 De fromma äro försvunna ur landet,  och ingen redlig man finnes bland människorna.  Alla ligga de på lur efter blod;  envar vill fånga den andre i sitt nät.
Gonoszságra *készek* a kezek, hogy jól vigyék véghez; a fejedelem követelőzik, és a biró fizetésre *vár;* a főember is maga mondja el lelke kívánságát, és összeszövik azt.
 Till att främja det onda äro deras händer redo:  fursten begär gåvor,      och domaren står efter vinning;  den mäktige kräver öppet      vad honom lyster;  så bedriva de vrånghet.
A ki jó közöttök, olyan mint a tüske, az igaz olyan, mint a tövisbokor. A te őrállóidnak napja, a te megítélésed eljött; most következik el az ő zűrzavaruk.
 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår,      den redligaste värre än en taggig häck.  Men när dina siares dag är inne,      ja, när hemsökelsen når dig,  då skall bestörtning komma ibland dem.
Ne higyjetek a barátnak; ne bízzatok a tanácsadóban; az öledben ülő előtt *is* zárd be szádnak ajtaját.
 Man får icke tro på någon vän,      icke lita på någon förtrogen;  för henne som vilar i din famn      måste du vakta din muns dörrar.
Mert a fiú bolondnak tartja atyját, a leány anyja ellen támad, a meny az ő napára; az embernek saját háznépe az ellensége.
 Ty sonen föraktar sin fader,  dottern sätter sig upp mot sin moder,  sonhustrun mot sin svärmoder,  och envar har sitt eget husfolk till fiender.
De én az Úrra nézek, várom az én szabadításom Istenét; meghallgat engem az én Istenem!
 Men jag vill skåda efter HERREN,  jag vill hoppas på min frälsnings Gud;  min Gud skall höra mig.
Ne örülj, én ellenségem! Elestem ugyan, de felkelek, mert ha még a setétségben ülnék *is,* az Úr az én világosságom!
 Glädjens icke över mig, I mina fiender.      Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen;  om jag än sitter i mörkret,      är dock HERREN mitt ljus.
Az Úr haragját hordozom, mert vétkeztem ellene; mindaddig, a míg leperli peremet és meghozza ítéletemet. Kivisz engem a világosságra, meglátom az ő igazságát.
 Eftersom jag har syndat mot HERREN,      vill jag bära hans vrede,  till dess att han utför min sak      och skaffar mig rätt,  till dess att han för mig ut i ljuset,      så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.
De meglátja ellenségem is és szégyen borítja el, a ki ezt mondja nékem: Hol az Úr, a te Istened? Meglátják őt az én szemeim, hogy ímé széttapostatik, mint az utcza-sár.
 När mina fiender se det,      skola de höljas med skam,  desamma som säga till mig:      »Var är nu HERREN, din Gud?»  Mina ögon skola se med lust på dem;  ty då skola de bliva nedtrampade       såsom orenlighet på gatan.
Falaid megépítésének napja! e napon távol lesz a törvény!
 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp;  på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.
Azon a na*pon* eljőnek hozzád Assiriából és Égyiptom városaiból; Égyiptomtól a folyamig, tengertől tengerig és hegytől hegyig.
 På den dagen      skall man komma till dig  både från Assur      och från Egyptens städer,  ja från Egypten      och ända ifrån floden,  och från hav till hav,      och från berg till berg.
És pusztává lesz a föld az ő lakói miatt, az ő cselekedeteik gyümölcséért.
 Men eljest skall jorden bliva en ödemark      för sina inbyggares skull;  det skall vara deras gärningars frukt.
Legeltesd népedet a te vessződdel, a te örökségednek nyáját, a mely magánosan lakozik az erdőben, a Kármel közepén. Legeljenek Básánban és Gileádban, mint a hajdankor napjain!
 Vakta med din stav ditt folk,      din arvedels hjord,  så att den får hava sin avskilda boning      i skogen på Karmel;  låt den gå i bet i Basan och i Gilead,      likasom under forna dagar.
Mint az Égyiptom földéről kijövetelednek idején, láttatok vele csodadolgokat.
 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land      skall jag låta dem se underbara ting.
Látják *ezt* a pogányok és megszégyenülnek minden erejökkel. Kezöket szájokra teszik, füleik megsiketülnek;
 Hedningarna skola se det och komma på skam      med all sin makt.  De skola nödgas lägga handen på munnen,      deras öron skola vara bedövade.
Nyalják a port, mint a kígyó, mint a föld férgei; reszketve jőnek rejtekeikből; remegve folyamodnak az Úrhoz, a mi Istenünkhöz, és félnek tetőled!
 De skola slicka stoftet såsom ormar;      lika maskar som kräla på jorden      skola de med bävan övergiva sina borgar.  Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud;      Ja, för dig skola de frukta.
Kicsoda olyan Isten, mint te, a ki megbocsátja a bűnt és elengedi öröksége maradékának vétkét?! Nem tartja meg haragját örökké, mert gyönyörködik az irgalmasságban!
 Vem är en sådan Gud som du?  --      du som förlåter  kvarlevan av din arvedel dess missgärning      och tillgiver den dess överträdelse,  du som icke behåller vrede evinnerligen,  ty du har lust till nåd,
Hozzánk térvén, könyörül rajtunk; eltapodja álnokságainkat. Bizony a tenger mélységébe veted minden bűnünket!
 och du skall åter förbarma dig över oss      och trampa våra missgärningar under fötterna.  Ja, du skall kasta alla deras synder      i havets djup.
Hűséget mutatsz a Jákóbnak, irgalmasságot Ábrahámnak, a mint megesküdtél atyáinknak még az ősidőkben.
 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob      och nåd mot Abraham,  såsom du med ed har lovat våra fäder      i forntidens dagar.