Job 9

Felele pedig Jób, és monda:
Därefter tog Job till orda och sade:
Igaz, jól tudom, hogy így van; hogyan is lehetne igaz a halandó ember Istennél?
 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Ha perelni akarna ő vele, ezer közül egy sem felelhetne meg néki.
 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Bölcs szívű és hatalmas erejű: ki szegülhetne ellene, hogy épségben maradjon?
 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
A ki hegyeket mozdít tova, hogy észre se veszik, és megfordítja őket haragjában.
 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;
A ki kirengeti helyéből a földet, úgy hogy oszlopai megrepedeznek.
 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;
A ki szól a napnak és az fel nem kél, és bepecsételi a csillagokat.
 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;
A ki egymaga feszítette ki az egeket, és a tenger hullámain tapos.
 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;
A ki teremtette a gönczölszekeret, a kaszás csillagot és a fiastyúkot és a délnek titkos tárait.
 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
A ki nagy dolgokat cselekszik megfoghatatlanul, és csudákat megszámlálhatatlanul.
 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?
Ímé, elvonul mellettem, de nem látom, átmegy előttem, de nem veszem észre.
 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Ímé, ha elragad *valamit,* ki akadályozza meg; ki mondhatja néki: Mit cselekszel?
 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Ha az Isten el nem fordítja az ő haragját, alatta meghajolnak Ráháb czinkosai is.
 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Hogyan felelhetnék hát én meg ő néki, és lelhetnék vele szemben szavakat?
 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?
A ki, ha szinte igazam volna, sem felelhetnék néki; kegyelemért könyörögnék ítélő birámhoz.
 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.
Ha segítségül hívnám és felelne is nékem, még sem hinném, hogy szavamat fülébe vevé;
 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
A ki forgószélben rohan meg engem, és ok nélkül megsokasítja sebeimet.
 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.
Nem hagyna még lélekzetet se vennem, hanem keserűséggel lakatna jól.
 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.
Ha erőre kerülne a dolog? Ímé, ő igen erős; és ha ítéletre? Ki tűzne ki én nékem napot?
 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Ha igaznak mondanám magamat, a szájam kárhoztatna engem; ha ártatlannak: bűnössé tenne engemet.
 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Ártatlan vagyok, nem törődöm lelkemmel, útálom az életemet.
 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.
Mindegy ez! Azért azt mondom: elveszít ő ártatlant és gonoszt!
 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Ha ostorával hirtelen megöl, neveti a bűntelenek megpróbáltatását.
 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
A föld a gonosz kezébe adatik, a ki az ő biráinak arczát elfedezi. Nem így van? Kicsoda hát ő?
 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?
Napjaim gyorsabbak valának a kengyelfutónál: elfutának, nem láttak semmi jót.
 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Ellebbentek, mint a gyorsan járó hajók, miként zsákmányára csap a keselyű.
 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Ha azt mondom: Nosza elfelejtem panaszomat, felhagyok haragoskodásommal és vidám leszek:
 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Megborzadok az én mindenféle fájdalmamtól; tudom, hogy nem találsz bűntelennek engem.
 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Rossz ember vagyok én! Minek fáraszszam hát magamat hiába?
 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Ha hóvízzel mosakodom is meg, ha szappannal mosom is meg kezeimet:
 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,
Akkor is a posványba mártanál engem és az én ruháim is útálnának engem.
 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Mert nem ember ő, mint én, hogy néki megfelelhetnék, *és* együtt pörbe állanánk.
 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Nincs is közöttünk igazlátó, a ki kezét közbe vethesse kettőnk között!
 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.
Venné csak el rólam az ő veszszejét, és az ő rettentésével ne rettegtetne engem:
 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Akkor szólanék és nem félnék tőle: mert nem így vagyok én magammal!
 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.