Job 33

No azért halld meg csak Jób az én szavaimat, és vedd füledbe minden beszédemet!
 Men hör nu, Job, mina ord,  och lyssna till allt vad jag vill säga.
Ímé, megnyitom már az én szájamat, és a beszéd nyelvem alatt van már.
 Se, jag upplåter nu mina läppar,  min tunga tager till orda i min mun.
Igaz szívből *származnak* beszédeim, tiszta tudományt hirdetnek ajkaim.
 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal,  och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Az Istennek lelke teremtett engem, és a Mindenhatónak lehellete adott nékem életet.
 Guds ande är det som har gjort mig,  den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Ha tudsz, czáfolj meg; készülj fel ellenem és állj elő!
 Om du förmår, så må du nu svara mig;  red dig till strid mot mig, träd fram.
Ímé, én szintúgy Istené vagyok, mint te; sárból formáltattam én is.
 Se, jag är likställd med dig inför Gud,  jag är danad av en nypa ler, också jag.
Ímé, a tőlem való félelem meg ne háborítson; kezem nem lészen súlyos rajtad.
 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig,  ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Csak az imént mondtad fülem hallatára, hallottam a beszédnek hangját:
 Men nu sade du så inför mina öron,  så ljödo de ord jag hörde:
Tiszta vagyok, fogyatkozás nélkül: mocsoktalan vagyok, bűn nincsen bennem.
 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse,  oskyldig är jag och utan missgärning;
Ímé, vádakat talál ki ellenem, ellenségének tart engem!
 men se, han finner på sak mot mig,  han aktar mig såsom sin fiende.
Békóba veti lábaimat, és őrzi minden ösvényemet.
 Han sätter mina fötter i stocken,  vaktar på alla mina vägar.»
Ímé, ebben nincsen igazad - azt felelem néked - mert nagyobb az Isten az embernél!
 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig.  Gud är ju förmer än en människa.
Miért perelsz vele? Azért, hogy egyetlen beszédedre sem felelt?
 Huru kan du gå till rätta med honom,  såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Hiszen szól az Isten egyszer vagy kétszer is, de nem ügyelnek rá!
 Både på ett sätt och på två talar Gud,  om man också ej aktar därpå.
Álomban, éjjeli látomásban, mikor mély álom száll az emberre, és mikor ágyasházokban szenderegnek;
 I drömmen, i nattens syn,  när sömnen har fallit tung över människorna  och de vila i slummer på sitt läger,
Akkor nyitja meg az emberek fülét, és megpecsételi megintetésökkel.
 då öppnar han människornas öron  och sätter inseglet på sina varningar till dem,
Hogy eltérítse az embert a *rossz* cselekedettől, és elrejtse a kevélységet a férfi elől.
 när han vill avvända någon från en ogärning  eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
Visszatartja lelkét a romlástól, és életét hogy azt fegyver ne járja át.
 Så bevarar han hennes själ från graven  och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
Fájdalommal is bünteti az ő ágyasházában, és csontjainak szüntelen való háborgásával.
 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger  och genom ständig oro, allt intill benen.
Úgy, hogy az ő ínye undorodik az ételtől, és lelke az ő kedves ételétől.
 Hennes sinne får leda vid maten,  och hennes själ vid den föda hon älskade.
Húsa szemlátomást aszik le róla; csontjai, a melyeket látni nem lehetett, kiülnek.
 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se,  ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
És lelke közelget a sírhoz, s élete a halál angyalaihoz.
 Så nalkas hennes själ till graven  och hennes liv hän till dödens makter.
Ha van mellette magyarázó angyal, egy az ezer közül, hogy az emberrel tudassa kötelességét;
 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne,  en medlare, någon enda av de tusen,  och denne får lära människan hennes plikt,
És *az Isten* könyörül rajta, és azt mondja: Szabadítsd meg őt, hogy ne szálljon a sírba; váltságdíjat találtam!
 då förbarmar Gud sig över henne och säger;  »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven;  lösepenningen har jag nu fått.»
Akkor teste fiatal, erőtől duzzad, újra kezdi ifjúságának napjait.
 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,  hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Imádkozik Istenhez és ő kegyelmébe veszi, hogy az ő színét nézhesse nagy örömmel, és az embernek visszaadja az ő igazságát.
 När hon då beder till Gud, är han henne nådig  och låter henne se sitt ansikte med jubel;  han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Az emberek előtt énekel és mondja: Vétkeztem és az igazat elferdítettem vala, de nem e szerint fizetett meg nékem;
 Så får denne då sjunga inför människorna och säga:  »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten,  dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Megváltotta lelkemet a sírba szállástól, és egész valóm a világosságot nézi.
 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven,  och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Ímé, mindezt kétszer, háromszor cselekszi Isten az emberrel,
 Se, detta allt kommer Gud åstad,  både två gånger och tre, för den mannen,
Hogy megmentse lelkét a sírtól, hogy világoljon az élet világosságával.
 till att rädda hans själ från graven,  så att han får njuta av de levandes ljus.
Figyelj Jób, *és* hallgass meg engem; hallgass, hadd szóljak én!
 Akta nu härpå, du Job, och hör mig;  tig, så att jag får tala.
Ha van mit mondanod, czáfolj meg; szólj, mert igen szeretném a te igazságodat.
 Dock, har du något att säga, så svara mig;  tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Ha *pedig* nincs, hallgass meg engem, hallgass és megtanítlak téged a bölcseségre!
 Varom icke, så är det du som må höra på mig;  du må tiga, så att jag får lära dig vishet.