Job 24

Miért is nem titkolja el a Mindenható az ő *büntetésének* idejét, és miért is nem látják meg az őt ismerők az ő *ítéletének* napjait?!
 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar?  varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
A határokat odább tolják, a nyájat elrabolják és legeltetik.
 Se, råmärken flyttar man undan,  rövade hjordar driver man i bet;
Az árvák szamarát elhajtják, *és* az özvegynek ökrét zálogba viszik.
 de faderlösas åsna för man bort  och tager änkans ko i pant.
Lelökik az útról a szegényeket, *és* a föld nyomorultjai együtt lappanganak.
 Man tränger de fattiga undan från vägen,  de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
Ímé, mint a vad szamarak a sivatagban, úgy mennek ki munkájukra élelmet keresni; a puszta ad nékik kenyeret fiaik számára.
 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen;  dit gå de och möda sig och söka något till täring;  hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
A mezőn a más vetését aratják, és a gonosznak szőlőjét szedik.
 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta,  de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
Mezítelenül hálnak, testi ruha nélkül, még a hidegben sincs takarójuk.
 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder;  de hava intet att skyla sig med i kölden.
A hegyi zápor csurog le rólok, s hajlékuk nem lévén, a sziklát ölelik.
 Av störtskurar från bergen genomdränkas de;  de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
Elszakítják az emlőtől az árvát, és a szegényen levőt zálogba viszik.
 Den faderlöse slites från sin moders bröst,  och den betryckte drabbas av utpantning.
Mezítelenül járnak, ruha nélkül, és éhesen vonszolják a kévét.
 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder,  hungrande nödgas de bära på kärvar.
Az ő kerítéseik közt ütik az olajat, és tapossák a kádakat, de szomjuhoznak.
 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja,  de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
A városból haldoklók rimánkodnak, a megsebzettek lelke kiált, de Isten nem törődik e méltatlansággal.
 Utstötta ur människors samfund jämra de sig,  ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop.  Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Ezek pártot ütöttek a világosság ellen, utait nem is ismerik, nem ülnek annak ösvényein.
 Andra hava blivit fiender till ljuset;  de känna icke dess vägar  och hålla sig ej på dess stigar.
Napkeltekor fölkel a gyilkos, megöli a szegényt és szűkölködőt, éjjel pedig olyan, mint a tolvaj.
 Vid dagningen står mördaren upp  för att dräpa den betryckte och fattige;  och om natten gör han sig till tjuvars like.
A paráznának szeme pedig az alkonyatot lesi, mondván: Ne nézzen szem reám, és arczára álarczot teszen.
 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen,  han tänker: »Intet öga får känna igen mig»,  och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
Setétben tör be a házakba; nappal elzárkóznak, nem szeretik a világosságot.
 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen,  men under dagen stänga de sig inne;  ljuset vilja de icke veta av.
Sőt inkább a reggel nékik olyan, mint a halálnak árnyéka, mert megbarátkoztak a halál árnyékának félelmeivel.
 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon,  med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
Könnyen siklik tova a víz színén, birtoka átkozott a földön, nem tér a szőlőkbe vivő útra.
 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen,  förbannad bliver hans del i landet;  till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Szárazság és hőség nyeli el a hó vizét, a pokol azokat, a kik vétkeznek.
 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta,  så förtär dödsriket den som har syndat.
Elfelejti őt az anyaméh, féregnek lesz édességévé, nem emlékeznek róla többé, és összetörik, mint a reves fa,
 Hans moders liv förgäter honom,  maskar frossa på honom,  ingen finnes, som bevarar hans minne;  såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
A ki megrontotta a meddőt, a ki nem szül, és az özvegygyel jót nem tett.
 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder,  och när någon icke gör gott mot änkan.»
De megtámogatja erejével a hatalmasokat; felkel az, pedig nem bízott már az élethez.
 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft,  de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Biztonságot ad néki, hogy támaszkodjék, de szemei vigyáznak azoknak útjaira.
 han giver dem trygghet, så att de få vila,  och hans ögon vaka över deras vägar.
Magasra emelkednek, egy kevés idő és már nincsenek! Alásülylyednek, mint akárki és elenyésznek; és levágattatnak, mint a búzakalász.
 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd,  de sjunka då ned och dö som alla andra;  likasom axens toppar vissna de bort.
Avagy nem így van-é? Ki hazudtolhatna meg engem, és tehetné semmivé beszédemet?
 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig,  vem kan göra mina ord om intet?