Job 30

Men koulye a, moun ki pi jenn pase m' yo ap pase m' nan rizib. Papa yo se moun mwen pa t' pran pou anyen, moun mwen pa ta menm mete ak chen m' pou gade mouton.

 Och nu le de åt mig,  människor som äro yngre till åren än jag,  män vilkas fäder jag aktade ringa,  ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Epitou, yo te twò fèb pou fè anyen pou mwen. Se te yon bann gason san kouraj.

 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp,  dessa människor som sakna all manlig kraft?

Mizè ak grangou te fini ak yo. Lannwit se grenn bwa yo te konn al souse nan savann kote moun pa rete.

 Utmärglade äro de ju av brist och svält;  de gnaga sin föda av torra öknen,  som redan i förväg är öde och ödslig.

Yo pran fèy raje pou yo manje. Ata rasin bayawonn pase.

 Saltörter plocka de där bland snåren,  och ginströtter är vad de hava till mat.

Kote yo pase moun mete yo deyò, yo rele bare dèyè yo tankou vòlè.

 Ur människors samkväm drives de ut,  man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Yo te blije al rete nan twou wòch, nan twou tè sou bò ravin yo.

 I gruvliga klyftor måste de bo,  i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Y'ap rele tankou bèt mawon nan raje a. Yo fè pil sou pil nan savann lan.

 Bland snåren häva de upp sitt tjut,  under nässlor ligga de skockade,

Se te yon bann sanzave ki pa t' menm gen non. Yo te mete yo deyò nan peyi a.

 en avföda av dårar och ärelöst folk,  utjagade ur landet med hugg och slag.

Koulye a, y'ap fè chante sou mwen. Y'ap bay istwa sou do m'.

 Och för sådana har jag nu blivit en visa,  de hava mig till ämne för sitt tal;

Yo pè pwoche bò kote m' pou m' pa sal yo. Yo menm krache nan figi m'.

 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig,  de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Paske Bondye kraze kouraj mwen, li lage m' atè, kifè, mapou tonbe, kabrit manje fèy li.

 Nej, mig till plåga, lossa de alla band,  alla tyglar kasta de av inför mig.

Bann moun sa yo leve dèyè m', y'ap fè m' kouri. Yo lage dèyè m' pou yo pran m'.

 Invid min högra sida upphäver sig ynglet;  mina fötter vilja de stöta undan.  De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Yo sènen m' toupatou pou yo ka fini avè m'. Pa gen pesonn pou di yo pa fè sa.

 Stigen framför mig hava de rivit upp.  De göra sitt bästa till att fördärva mig,  de som dock själva äro hjälplösa.

Yo pase nan fant barikad, yo tonbe sou mwen. Yo pilonnen m' anba pye yo.

 Såsom genom en bred rämna bryta de in;  de vältra sig fram under murarnas brak.

Yon sèl latranblad pran mwen. Tankou yon kout van li kraze kouraj mwen. Tankou yon nwaj k'ap pase, tout byen m' yo disparèt.

 Förskräckelser välvas ned över mig.  Såsom en storm bortrycka de min ära,  och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Koulye a, mwen prèt pou m' mouri. Lafliksyon ap fini avè m'.

 Och nu utgjuter sig min själ inom mig,  eländesdagar hålla mig fast.

Lannwit, tout zo nan kò m' ap fè m' mal. Doulè ap manje m' anndan san rete.

 Natten bortfräter benen i min kropp,  och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Bondye ponyen m' nan kòlèt, l'ap chifonnen tout rad sou mwen.

 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt,  såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Li voye m' jete nan labou. Mwen pa pi bon pase pousyè tè ak sann dife.

 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt,  och själv är jag nu lik stoft och aska.

Mwen rele nan pye ou, Bondye! Ou pa reponn mwen. Mwen kanpe devan ou, ou pa okipe m' menm.

 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;  jag står här, men de bespejar mig allenast.

Ou pa menm moun lan ankò. W'ap malmennen m'. Ou soti pou pèsekite m' ak tout fòs ou.

 Du förvandlas för mig till en grym fiende,  med din starka hand ansätter du mig.

Ou fè van pote m' ale. M'ap vole tankou pay. Ou voye yon van tanpèt boulvèse m'.

 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän,  och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Wi, mwen konnen byen pwòp w'ap mennen m' pou m' al mouri, pou m' al sibi sò k'ap tann tout moun lan.

 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden,  till den boning dit allt levande församlas.

Poukisa w'ap atake yon moun ki tou fin mouri, yon moun ki pa ka fè anyen ankò pase mande padon?

 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen,  ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Eske mwen pa t' nan lapenn ansanm ak moun ki te nan mizè? Eske kè m' pa t' fè m' mal pou moun ki pa t' gen anyen menm yo?

 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar,  och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Mwen t'ap tann kontantman, se malè ki vini. Mwen t'ap tann limyè, se fènwa ki kouvri m'.

 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom;  jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Tout zantray mwen ap bouyi san rete. Chak jou m'ap soufri pi rèd.

 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro,  eländesdagar hava ju mött mig.

M'ap mache kagou, san pesonn pou konsole m'. Mwen kanpe nan mitan tout moun, m'ap mande sekou.

 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen;  mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Vwa mwen tankou vwa koukou. Mwen rele tankou frize.

 En broder har jag blivit till schakalerna,  och en frände är jag vorden till strutsarna.

Po m' vin tou nwa, l'ap dekale. Lafyèb ap manje m' nan zo.

 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött,  benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Lontan se mizik gita ak fif ase ki te nan zòrèy mwen. Men, koulye a, se plenn, se kriye ase m'ap tande.

 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt,  mina pipors klang i högljudd gråt.