Job 3

Bout pou bout, Jòb louvri bouch li, li pran madichonnen jou l' te fèt la.
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Li di konsa:
Job tog till orda och sade:
-Se pou Bondye efase jou m' te fèt la. Se pou l' efase jou lannwit m' te konmanse devlope nan vant manman m' lan.
 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
Fè jou sa a tounen fènwa, Bondye! Kote ou chita anwo a, pa janm chonje jou sa a ankò. Pa janm kite limyè solèy klere l'.
 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.
Se pou fènwa anvayi jou sa a. Se pou nwaj kouvri l' nèt. Se pou lonbraj lanmò bouche l' nèt.
 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Jou lannwit sa a, se pou fènwa pran l' pou li nèt. Se pou l' disparèt nèt nan lanne a pou yo pa janm konte l' nan almanak ankò.
 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.
Se pou jou lannwit sa a fè cheve nan tèt moun kanpe, pou yo pa tande pèsonn ap ri!
 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.
Se pou chòche yo bay jou lannwit sa a madichon, yo menm ki konn ki jan pou yo eksite levyatan an!
 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.
Pa kite gwo zetwal devanjou a klere jou sa a. Pa janm fè bajou kase pou li, pou l' pa janm wè solèy leve.
 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Paske li pa t' enpoze m' soti nan vant manman m', li pa t' egzante m' tout soufrans sa yo.
 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
Poukisa mwen pa t' mouri depi nan vant manman m'? Poukisa mwen pa t' tou mouri nan pasaj kite sa?
 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Poukisa mwen te jwenn yon manman ki pran m' sou jenou li epi ki ban m' tete?
 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?
Si m' te mouri, atò konsa mwen pa ta nan tout lapenn sa a. Mwen ta kouche yon kote ap dòmi ak kè poze,
 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,
ansanm ak wa yo ak gwo chèf yo, ki fè bati gwo tonm pou yo nan mitan dezè.
 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,
Mwen ta kouche ap dòmi ansanm ak chèf ki te gen kay yo plen lò ak ajan.
 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;
Ou ankò, mwen ta tankou yon timoun ki fèt anvan tèm, tankou timoun ki fèt tou mouri.
 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Kote yo ye anba tè a, mechan yo sispann bay kò yo mouvman. Anba tè a, sa ki bouke travay ap poze kò yo.
 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;
Anba tè a, tout prizonye gen kè poze. Yo p'ap tande vwa majò prizon an nan zòrèy yo.
 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.
Anba tè a, se menm bagay pou grannèg kou malere. Ata esklav pa gen mèt ankò!
 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Poukisa, Bondye, ou kite moun ki nan mizè ap viv? Poukisa ou bay moun ki nan gwo lapenn lavi?
 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Y'ap tann lanmò konsa. Men, lanmò pa vini! Yo ta pito lanmò pase nenpòt gwo richès!
 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,
Yo pa gen kè kontan toutotan yo pa mouri, toutotan yo pa ale anba tè.
 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
Yo pa konn sa pou yo fè. Bondye sènen yo kote yo pase.
 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?
Mwen pa ka manje. Se plenn m'ap plenn. M'ap soufri, dlo nan je m' tankou larivyè k'ap koule.
 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.
Sa m' pè rive m' lan, se li k'ap rive m'. Sa m' pa ta vle wè a, se li ki tonbe sou mwen.
 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Kè m' pa poze. Tèt mwen pa la. Mwen pa ka dòmi. Se soti nan ka tonbe nan ka.
 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.