Job 26

Jòb pran lapawòl ankò, li di l' konsa:

Därefter tog Job till orda och sade:

-Ou gen tan konn konsole moun ki nan lafliksyon! Ou gen tan konn lonje men bay moun ki san fòs!

 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

Ala bon konsèy ou bay moun ki san konprann lan! Ou gen tan gen anpil konesans nan ou!

 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

Men, pou ki moun tout bèl diskou sa yo? Ki moun ki mete pawòl sa yo nan bouch ou?

 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Bildad pran lapawòl ankò li di: -Nanm moun mouri k'ap viv nan fon lanmè a ap tranble anba tè a.

 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.

Peyi kote mò yo ye a louvri aklè devan je Bondye. Pa gen anyen ki pou anpeche Bondye wè sa k'ap pase ladan l'.

 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.

Se li menm ki louvri syèl ki sou bò nò a anlè, san anyen pou soutni l'. Li pandye tè a ankò san anyen pou kenbe l'.

 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.

Se li menm ki plen nwaj yo dlo. Se li menm ki pa kite pèz dlo a pete nwaj yo.

 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.

Se li menm ki kache lalin plenn lan dèyè yon nwaj.

 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.

Se li menm ki trase yon wonn sou lanmè a, li separe limyè ak fènwa.

 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.

Lè li bay poto ki soutni syèl la yon prigad, yo sezi, yo pran tranble sitèlman yo pè.

 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.

Avèk fòs ponyèt li, li fè lanmè a vin dou devan li. Avèk ladrès li, li kraze Raab, gwo bèt lèd la.

 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Avèk souf li, li fè syèl la vin klè. Avèk men li, li touye gwo koulèv ki t'ap kouri chape a.

 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.

Sa se yon ti kal nan tou sa li fè. Se sa ase ki resi rive nan zòrèy nou! Men, ki moun ki ka konnen tou sa Bondye fè?

 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?