Job 19

Jòb pran lapawòl, li di konsa:

Därefter tog Job till orda och sade:

-Manyè sispann vire lòlòj mwen non! Manyè sispann kraze kouraj mwen ak tout pawòl sa yo?

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

Tout tan n'ap plede joure m', n'ap trennen m' nan labou. Nou pa wont jan n'ap malmennen m' la a?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Menm si mwen ta fè sa m' pa t' dwe fè, ki jan pou sa ta ka fè nou mal?

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Nou konprann nou pi bon pase m'. Nou di se paske mwen antò kifè m'ap pase tray sa a.

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Nou pa wè se Bondye k'ap manyen avè m'. Se li menm ki pran m' nan pèlen.

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Si m' rele anmwe ansasen, pesonn p'ap reponn. Si m' mande jistis, pesonn p'ap kanpe pou defann mwen.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Bondye bare tout chemen devan mwen. M' pa ka pase. Li fè m' wè tou nwa devan mwen.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Li fè yo ban m' move non. Li fè m' pèdi tout byen m'.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Li minen m' tout jan. M'ap deperi. Li wete tout espwa m'. Mwen tankou yon pyebwa yo derasinen.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Bondye ankòlè nèt sou mwen. Li konsidere m' tankou yon lènmi.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Li voye yon bann malè sou mwen yon grenn kou, tankou yon lame k'ap atake m'. Yo rive sou mwen san m' pa wè sa. Yo sènen m' anndan lakay mwen.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Bondye fè frè m' yo renka kò yo sou mwen. Zanmi m' yo kouri pou mwen.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Tout fanmi mwen yo, tout bon zanmi m' yo disparèt. Moun mwen te konn resevwa lakay mwen bliye m'.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

Ata sèvant lakay mwen pa rekonèt mwen. Pou yo, yo pa janm konnen m'.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Si mwen rele yon domestik, li pa reponn mwen. Mwen te mèt lapriyè nan pye l', li pa okipe m'.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Madanm mwen pa ka pran sant mwen. Ata pwòp pitit mwen yo pè pwoche bò kote m'.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Tout timoun ap pase m' nan betiz. Si m' fè yon ti kanpe, yo pase m' nan tenten.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Pi bon zanmi m' yo ap gade m' ak degoutans. Sa m' pi renmen yo ap pale sou do m'.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Mwen tounen zo ak po. Sa ki rete pou m' mouri a pa anyen.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Nou se zanmi m'. Pitye pou mwen! Pitye! Se Bondye menm ki leve men sou mwen.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Poukisa pou nou leve dèyè m' tou menm jan ak Bondye? Koulye a, nou pa pèsekite m' kont nou?

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Si sèlman te gen yon moun pou kouche pawòl mwen yo, pou ekri yo sou papye,

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

pou grave yo ak sizo sou wòch plat, pou yo toujou rete make!

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

Mwen menm, mwen konnen moun ki gen pou vin pran defans mwen an byen vivan. Se li menm an dènye k'ap kanpe sou latè pou pale pou mwen.

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Apre m' fin mouri, l'ap mete m' kanpe bò kote l'. M'a wè Bondye ak pwòp je m'.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Se mwen menm menm k'ap wè l'. Se p'ap yon lòt moun! Kè m' ap fann,

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

paske n'ap mande ki jan pou n' fè m' pase mizè ankò? Ki rezon n'ap jwenn nan mwen pou nou atake m'?

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Men, atansyon pou se pa sou nou nepe a tonbe, lè Bondye va soti pou pini moun ki antò yo. Lè sa a, n'a konnen gen yon moun k'ap jije tout bon.

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.