Job 17

Souf mwen prèt pou koupe. Mwen pa lwen mouri. Se pou simityè ase mwen bon.

 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,  bland gravar får jag min lott.

Kote m' vire, se moun k'ap pase m' nan betiz. Vye pawòl jouman yo enpoze m' dòmi.

 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,  och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

Ou mèt kwè m', Bondye! Se ou menm ankò ki pou bay garanti pou mwen. M' pa gen pesonn lòt ki ka tope ak yo.

 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;  vilken annan vill giva mig sitt handslag?

Ou fèmen lespri yo pou yo pa konprann. Pa kite yo gen rezon sou mwen.

 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,  därför skall du icke låta dem triumfera.

Pawòl la di: Yon moun ap fè gwo fèt pou zanmi l', epi pitit li yo ap mouri grangou anndan lakay li.

 Den som förråder sina vänner till plundring,  på hans barn skola ögonen försmäkta.

Yo fè koze sou mwen nan pèp la. Yo vin krache nan figi m'!

 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;  en man som man spottar i ansiktet är jag.

Mwen sitèlman nan lapenn, m' pa ka louvri je m'. Mwen fin tounen zo ak po. Ata lonbraj mwen pa fè!

 Därför är mitt öga skumt av grämelse,  och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

Moun k'ap mache dwat yo sezi lè yo wè sa. Inonsan yo fin debòde sou mechan an ki vire do bay Bondye.

 De redliga häpna över sådant,  och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

Moun k'ap mennen yon vi dwat, se yo ki gen rezon. Sa ki pa mete men yo nan ankenn move zafè kanpe pi rèd sou pozisyon yo.

 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,  och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

Nou tout mèt vin kanpe devan m', mwen p'ap jwenn yonn ladan nou ki gen bon konprann.

 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt,  jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

Mwen fin viv! Tout plan m' te gen nan tèt mwen kraze. Mwen pa gen ankenn espwa ankò.

 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer,  vad som var mitt hjärtas begär.

Yo pretann lannwit se lajounen. Lè fènwa, yo di limyè a pa lwen.

 Men natten vill man göra till dag,  ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

Se lanmò m'ap tann. Se al kouche nan simityè ki sèl espwa m'.

 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning,  i mörkret skall jag bädda mitt läger;

Mwen di tonm lan ou se papa m'. Mwen di vèmen ki pral manje m' yo: nou se manman m' ak sè m'.

 till graven måste jag säga: »Du är min fader»,  till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

Kote ki gen espwa pou mwen ankò? Ki moun ki wè yon bon lavi pou mwen ankò?

 Vad bliver då av mitt hopp,  ja, mitt hopp, vem får skåda det?

Lè m'a mouri, lè m'a fin desann nan peyi kote mò yo ye a, èske m'a ka pote espwa m' yo ansanm avè m'?

 Till dödsrikets bommar far det ned,  då jag nu själv går till vila i stoftet.