Job 6

Job prit la parole et dit:

Då tog Job till orda och sade:

Oh! s'il était possible de peser ma douleur, Et si toutes mes calamités étaient sur la balance,

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Elles seraient plus pesantes que le sable de la mer; Voilà pourquoi mes paroles vont jusqu'à la folie!

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Car les flèches du Tout-Puissant m'ont percé, Et mon âme en suce le venin; Les terreurs de Dieu se rangent en bataille contre moi.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

L'âne sauvage crie-t-il auprès de l'herbe tendre? Le boeuf mugit-il auprès de son fourrage?

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Peut-on manger ce qui est fade et sans sel? Y a-t-il de la saveur dans le blanc d'un oeuf?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Ce que je voudrais ne pas toucher, C'est là ma nourriture, si dégoûtante soit-elle!

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

Puisse mon voeu s'accomplir, Et Dieu veuille réaliser mon espérance!

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Qu'il plaise à Dieu de m'écraser, Qu'il étende sa main et qu'il m'achève!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Il me restera du moins une consolation, Une joie dans les maux dont il m'accable: Jamais je n'ai transgressé les ordres du Saint.

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Pourquoi espérer quand je n'ai plus de force? Pourquoi attendre quand ma fin est certaine?

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Ma force est-elle une force de pierre? Mon corps est-il d'airain?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Ne suis-je pas sans ressource, Et le salut n'est-il pas loin de moi?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Celui qui souffre a droit à la compassion de son ami, Même quand il abandonnerait la crainte du Tout-Puissant.

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Mes frères sont perfides comme un torrent, Comme le lit des torrents qui disparaissent.

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Les glaçons en troublent le cours, La neige s'y précipite;

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

Viennent les chaleurs, et ils tarissent, Les feux du soleil, et leur lit demeure à sec.

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Les caravanes se détournent de leur chemin, S'enfoncent dans le désert, et périssent.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Les caravanes de Théma fixent le regard, Les voyageurs de Séba sont pleins d'espoir;

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Ils sont honteux d'avoir eu confiance, Ils restent confondus quand ils arrivent.

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Ainsi, vous êtes comme si vous n'existiez pas; Vous voyez mon angoisse, et vous en avez horreur!

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Vous ai-je dit: Donnez-moi quelque chose, Faites en ma faveur des présents avec vos biens,

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

Délivrez-moi de la main de l'ennemi, Rachetez-moi de la main des méchants?

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Instruisez-moi, et je me tairai; Faites-moi comprendre en quoi j'ai péché.

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Que les paroles vraies sont persuasives! Mais que prouvent vos remontrances?

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Voulez-vous donc blâmer ce que j'ai dit, Et ne voir que du vent dans les discours d'un désespéré?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Vous accablez un orphelin, Vous persécutez votre ami.

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Regardez-moi, je vous prie! Vous mentirais-je en face?

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Revenez, ne soyez pas injustes; Revenez, et reconnaissez mon innocence.

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Y a-t-il de l'iniquité sur ma langue, Et ma bouche ne discerne-t-elle pas le mal?

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?