Job 14

L'homme né de la femme! Sa vie est courte, sans cesse agitée.

 Människan, av kvinna född,  lever en liten tid och mättas av oro;

Il naît, il est coupé comme une fleur; Il fuit et disparaît comme une ombre.

 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,  hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

Et c'est sur lui que tu as l'oeil ouvert! Et tu me fais aller en justice avec toi!

 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon,  ja, du drager mig till doms inför dig.

Comment d'un être souillé sortira-t-il un homme pur? Il n'en peut sortir aucun.

 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!  Sådant kan ju aldrig ske.

Si ses jours sont fixés, si tu as compté ses mois, Si tu en as marqué le terme qu'il ne saurait franchir,

 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,  hennes månaders antal fastställt av dig,  har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

Détourne de lui les regards, et donne-lui du relâche, Pour qu'il ait au moins la joie du mercenaire à la fin de sa journée.

 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,  låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

Un arbre a de l'espérance: Quand on le coupe, il repousse, Il produit encore des rejetons;

 För ett träd finnes ju kvar något hopp;  hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,  och telningar behöva ej fattas därpå.

Quand sa racine a vieilli dans la terre, Quand son tronc meurt dans la poussière,

 Om än dess rot tynar hän i jorden  och dess stubbe dör bort i mullen,

Il reverdit à l'approche de l'eau, Il pousse des branches comme une jeune plante.

 så kan det grönska upp genom vattnets ångor  och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

Mais l'homme meurt, et il perd sa force; L'homme expire, et où est-il?

 Men om en man dör, så ligger han där slagen;  om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

Les eaux des lacs s'évanouissent, Les fleuves tarissent et se dessèchent;

 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö,  och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

Ainsi l'homme se couche et ne se relèvera plus, Il ne se réveillera pas tant que les cieux subsisteront, Il ne sortira pas de son sommeil.

 så ligger mannen där och står ej mer upp,  han vaknar icke åter, så länge himmelen varar;  aldrig väckes han upp ur sin sömn.

Oh! si tu voulais me cacher dans le séjour des morts, M'y tenir à couvert jusqu'à ce que ta colère fût passée, Et me fixer un terme auquel tu te souviendras de moi!

 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,  fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,  staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --

Si l'homme une fois mort pouvait revivre, J'aurais de l'espoir tout le temps de mes souffrances, Jusqu'à ce que mon état vînt à changer.

 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död!  Då skulle jag hålla min stridstid ut,  ända till dess att min avlösning komme.

Tu appellerais alors, et je te répondrais, Tu languirais après l'ouvrage de tes mains.

 Du skulle då ropa på mig,  och jag skulle svara dig;  efter dina händers verk skulle du längta;

Mais aujourd'hui tu comptes mes pas, Tu as l'oeil sur mes péchés;

 ja, du skulle då räkna mina steg,  du skulle ej akta på min synd.

Mes transgressions sont scellées en un faisceau, Et tu imagines des iniquités à ma charge.

 I en förseglad pung låge då min överträdelse,  och du överskylde min missgärning.

La montagne s'écroule et périt, Le rocher disparaît de sa place,

 Men såsom själva berget faller och förvittrar,  och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

La pierre est broyée par les eaux, Et la terre emportée par leur courant; Ainsi tu détruis l'espérance de l'homme.

 såsom stenar nötas sönder genom vattnet,  och såsom mullen sköljes bort av dess flöden,  så gör du ock människans hopp om intet.

Tu es sans cesse à l'assaillir, et il s'en va; Tu le défigures, puis tu le renvoies.

 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan;  du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Que ses fils soient honorés, il n'en sait rien; Qu'ils soient dans l'abaissement, il l'ignore.

 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke;  om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

C'est pour lui seul qu'il éprouve de la douleur en son corps, C'est pour lui seul qu'il ressent de la tristesse en son âme.

 Hennes kropp känner blott sin egen plåga,  hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.