Psalms 138

Davidin. Minä kiitän sinua kaikesta sydämestäni: jumalain edessä minä sinulle kiitosta veisaan.
Av David.  Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta;  inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
Minä tahdon kumartaen rukoilla sinun pyhän templis puoleen, ja kiittää sinun nimeäs, sinun armos ja totuutes tähden; sillä sinä teit nimes ja sanas suureksi kaikkein ylitse.
 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel,  och prisa ditt namn      för din nåd och sanning,  ty du har gjort ditt löftesord stort  utöver allt vad ditt namn hade sagt.
Koska minä sinua avukseni huudan, niin sinä kuulet minua, ja annat sielulleni suuren väkevyyden.
 När jag ropade, svarade du mig;  du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.
Herra! sinua kiittävät kaikki kuninkaat maan päällä, että he kuulevat sinun suus sanoja,
 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,  när de få höra din muns tal.
Ja veisaavat Herran teille, että Herran kunnia on suuri.
 De skola sjunga om HERRENS vägar,  ty HERRENS ära är stor.
Sillä Herra on korkia, ja katselee nöyriä, ja ylpiät tuntee kaukaa.
 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga,  och han känner den högmodige fjärran ifrån.
Jos minä vaeltaisin ahdistuksen keskellä, niin sinä virvoitat minua, ja lähetät kätes vihollisteni vihan päälle: sinun oikia kätes varjelee minua.
 Om ock min väg går genom nöd,      så behåller du mig vid liv;  du räcker ut din hand till värn      mot mina fienders vrede,  och din högra hand frälsar mig.
Herra tekee siihen lopun minun tähteni: Herra, sinun laupiutes on ijankaikkinen, älä käsialaas hylkää!
 HERREN skall fullborda sitt verk för mig.  HERRE, din nåd varar evinnerligen;  övergiv icke dina händers verk.