Isaiah 5

Minä veisaan ystävästä, ystäväni veisun hänen viinamäestänsä. Ystävälläni on viinamäki lihavassa paikassa.
Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.  Min vän hade en vingård      på en bördig bergskulle.
Ja hän aitasi sen ympärinsä, ja perkasi kivet pois, ja istutti parhaat viinapuut, ja rakensi myös siihen tornin, ja pani sinne viinakuurnan, ja odotti sen viinamarjoja kantavan; vaan se kantoi pahoja marjoja.
 Och han hackade upp den      och rensade den från stenar      och planterade där ädla vinträd;  han byggde ett vakttorn därinne,      han högg ock ut ett presskar däri.  Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,      men den bar vilddruvor.
Te Jerusalemin asujat ja Juudan miehet, tuomitkaat siis nyt minun ja viinamäkeni välillä.
 Och nu, I Jerusalems invånare      och I Juda män,  fällen nu eder dom      mellan mig och min vingård.
Mitä olis enempi viinamäelleni tekemistä, jota en minä hänessä tehnyt ole? Miksi hän kantoi pahoja marjoja, kuin minä odotin hänen viinamarjoja kantavan?
 Vad kunde mer göras för min vingård,      än vad jag har gjort för den?  Varför bar den då vilddruvor,      när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
Ja nyt minä tahdon teille ilmoittaa, mitä minä tahdon viinamäelleni tehdä: hänen aitansa pitää otettaman pois, että hänen pitää autiona oleman, ja hänen muurinsa pitää särjettämän, että hän tallattaisiin.
 Så vill jag nu kungöra för eder      vad jag skall göra med min vingård:  Jag skall taga bort dess hägnad,      och den skall givas till skövling;  jag skall bryta ned dess mur,      och den skall bliva nedtrampad.
Minä tahdon sen saattaa autioksi, ettei kenkään pidä hänessä leikkaaman eli kaivaman, vaan ohdakkeita ja orjantappuroita pitää hänessä kasvaman: ja tahdon pilviä kieltää satamasta hänen päällensä.
 Jag skall i grund fördärva den,      ingen skall skära den eller gräva däri.  Den skall fyllas med tistel och törne;  och molnen skall jag förbjuda      att sända ned regn på den.
Mutta Herran Zebaotin viinamäki on Israelin huone, ja Juudan miehet hänen suloinen istuttamansa. Hän odottaa oikeutta, ja katso, ei ole muuta kuin väkivaltaa, vanhurskautta, niin on sula valitus.
 Ty HERREN Sebaots vingård,      det är Israels hus;  och Juda folk      är hans älsklingsplantering.  Men när han väntade laglydnad,      då fann han lagbrott,  och när han väntade rättfärdighet,      fann han skriande orättfärdighet.  --
Voi niitä, jotka yhden huoneen toisen tykö vetävät, ja yhden pellon toisen tykö saattavat, siihen asti ettei enää siaa ole, asuaksenne yksinänne maan päällä!
 Ve eder som läggen hus till hus  och fogen åker till åker,  intill dess att rum ej mer finnes  och I ären de enda som bo i landet!
Nämä ovat (sanoo) Herra Zebaot minun korvilleni tulleet: mitämaks, ellei ne monet huoneet tule kylmille, ja ne suuret ja kauniit jää ilman asujia;
 Från HERREN Sebaot      ljuder det så i mina öron:  Sannerligen, de många husen      skola bliva öde;  huru stora och sköna de än äro,      skola de bliva tomma på invånare.
Sillä kymmenen viinamäen sarkaa pitää vaivoin yhden batin antaman; ja gomer siemeniä tekee ainoastaan ephan.
 Ty en vingård på tio plogland      skall giva allenast ett batmått,  och en homers utsäde      skall giva blott en efa.
Voi niitä, jotka varhain huomeneltain ylhäällä ovat, juopumusta noutelemaan, ja istuvat hamaan yöhön asti, että he viinasta palavaksi tulisivat!
 Ve dem som stå bittida upp      för att hasta till starka drycker,  och som sitta intill sena natten      för att upphetta sig med vin!
Joilla ovat kanteleet, harput, rummut, huilut, ja viinaa heidän pidoissansa; ja ei katso Herran tekoa, eikä tottele hänen käsialaansa.
 Harpor och psaltare,      pukor och flöjter och vin      hava de vid sina dryckeslag,  men på HERRENS gärningar      akta de icke,  på hans händers verk      se de icke.
Sentähden pitää minun kansani vietämän vankeuteen, ettei heillä ole ymmärrystä; ja hänen kunniallistensa täytyy nälkää kärsiä, ja heidän yhteinen kansansa kuivua janoon.
 Därför skall mitt folk oförtänkt      föras bort i fångenskap;  dess ädlingar skola lida hunger  och dess larmande skaror försmäkta av törst.
Sitä varten on helvetti sielunsa lavialta avannut, ja hänen kitansa on ammollansa ilman määrää, mennä sinne alas sekä heidän kunniallisensa että yhteisen kansansa, sekä heidän rikkaansa että riemullisensa;
 Ja, därför iar dödsriket      upp sitt gap,  det öppnar sina käftar      utan allt mått,  och stadens yperste      måste fara ditned,  jämte dess larmande och sorlande skaror,      envar som fröjdar sig därinne.
Että jokainen itsensä notkistais ja kukin nöyryytettäisiin; ja koreiden silmät myös nöyryytetyksi tulisivat.
 Så bliva människorna nedböjda      och männen ödmjukade,  ja, ödmjukade varda      de högmodigas ögon.
Mutta Herra Zebaot pitää tuomiossa ylistettämän, ja pyhä Jumala pitää vanhurskaudessa pyhitettävän.
 Men HERREN Sebaot      bliver hög genom sin dom,  Gud, den helige,      bevisar sig helig genom rättfärdighet.
Silloin pitää lampaat tavallansa kaittaman, ja muukalaiset pitää itsensä elättämän lihavain aukiudessa.
 Och lamm gå där i bet      såsom på sin egen mark,  och på de rikas ödetomter      söka vandrande herdar sin föda.
Voi niitä, jotka itsensä sitovat valheen nuoralla yhteen vääryyttä tekemään, ja niinkuin ratasten köydellä syntiä tekemään!
 Ve dem som draga fram missgärningsstraff      med lögnens tåg  och syndastraff      såsom med vagnslinor,
Ja sanovat: anna hänen tekonsa rientää ja pian tulla, sitä nähdäksemme: lähestyköön ja tulkoon Israelin pyhän aivoitus, että me sen tietäisimme.
 dem som säga: »Må han hasta,      må han skynda med sitt verk,      så att vi få se det;  må det som Israels Helige har beslutit      nalkas och komma,      så att vi förnimma det!»
Voi niitä, jotka pahan hyväksi ja hyvän pahaksi sanovat; jotka pimeydestä valkeuden, ja valkeudesta pimeyden tekevät, jotka karvaasta makian, ja makiasta karvaan tekevät.
 Ve dem som kalla det onda gott,      och det goda ont,  dem som göra mörker till ljus,      och ljus till mörker,  dem som göra surt till sött,      och sött till surt!
Voi niitä, jotka viisaat olevinansa ovat, ja itsensä toimellisina pitävät!
 Ve dem som äro visa i sina egna ögon      och hålla sig själva för kloka!
Voi niitä, jotka jalot ovat viinaa juomaan, ja juomassa kilvoittelevat!
 Ve dem som äro hjältar      i att dricka vin  och som äro tappra      i att blanda starka drycker,
Jotka jumalattoman lahjain tähden vanhurskauttavat, ja kääntävät vanhurskasten oikeuden pois heiltä:
 dem som giva den skyldige rätt      för mutors skull,  men beröva den oskyldige      vad som är hans rätt!
Sentähden niinkuin tulen hehku korren kuluttaa, ja liekki sivaltaa akanat pois: aivan niin pitää heidän juurensa mätänemän, ja heidän vesansa hajooman pois niinkuin tomu; sillä he katsovat Herran Zebaotin lain ylön, ja pilkkaavat Israelin pyhän sanat.
 Därför, såsom eldsflamman förtär strå,      och såsom halm sjunker tillsammans i lågan,  så skall deras rot förruttna,  och deras löv skola flyga bort såsom stoft,  eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag  och föraktade Israels Heliges ord.
Sentähden Herran viha julmistuu kansansa päälle, ja hän ojentaa kätensä heidän päällensä, ja lyö heitä, niin että vuoret vapisevat ja heidän ruumiinsa on niinkuin loka kadulla. Ja kaikissa näissä ei hänen vihansa lakkaa, vaan hänen kätensä on vielä ojennettu.
 Därför har HERRENS vrede      upptänts mot hans folk,  och han uträcker sin hand      emot det och slår det,  så att bergen darra,  och så att döda kroppar ligga      såsom orenlighet på gatorna.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.
Sillä hän nostaa lipun ylös kaukana pakanain seassa, ja viheltää niille maan ääristä: ja katso, he tulevat äkisti ja nopiasti.
 Och han reser upp ett baner      för hednafolken i fjärran,  och lockar på dem att de skola komma      från jordens ända;  och se, snart och med hast      komma de dit.
Ei ole kenkään heistä väsynyt eli heikko, eikä kenkään torku eli makaa; ei myös päästä kenkään vyötä lanteestansa, eikä kenenkään kengänrihmoja rikota.
 Ingen finnes bland dem, som är trött,      ingen som är stapplande.  Ingen unnar sig slummer      och ingen sömn;  på ingen lossnar bältet      omkring hans länder,  och för ingen brister      en skorem sönder.
Sillä heidän nuolensa ovat terävät, ja kaikki heidän joutsensa jännitetyt; heidän orittensa kaviot ovat niinkuin limsiä, ja heidän ratastensa pyörät niinkuin tuulispää.
 Deras pilar äro skarpa,      och deras bågar äro alla spända;  deras hästars hovar      äro såsom av flinta,  och deras vagnshjul likna stormvinden.
He kiljuvat niinkuin jalopeurat, ja kiljuvat niinkuin nuoret jalopeurat. He kilistelevät ja tempaavat saaliin, ja omistavat sen, ettei kenkään sitä saa jälleen.
 Deras skriande är såsom en lejoninnas;      de skria såsom unga lejon,  rytande gripa de sitt rov och bära bort det,      och ingen finnes, som räddar.
Ja silloin pauhataan heidän ylitsensä niinkuin meri pauhaa. Koska silloin katsotaan maan päälle, katso, niin on pimeys ahdistuksesta, ja ei valkeus paista silleen heidän ylitsensä.
 Ett rytande över folket      höres på den dagen,      likt rytandet av ett hav;  och skådar man ned på jorden,      se, då är där mörker och nöd,  och ljuset är förmörkat genom töcken.