Isaiah 48

Kuulkaat tätä, te Jakobin huone, te, joita kutsutaan Israelin nimellä, ja olette kulkeneet Juudan vedestä, te, jotka vannotte Herran nimeen, ja muistatte Israelin Jumalaa, ei kuitenkaan totuudessa eikä vanhurskaudessa.
 Hören detta, I av Jakobs hus,  I som ären uppkallade med Israels namn  och flutna ur Juda källa,  I som svärjen vid HERRENS namn  och prisen Israels Gud --  dock icke i sanning och rättfärdighet,
Sillä he nimittävät itsensä pyhästä kaupungista, ja luottavat Israelin Jumalaan, jonka nimi on Herra Zebaot.
 allt medan I kallen eder efter den heliga staden  och stödjen eder på Israels Gud,  på honom vilkens namn är HERREN Sebaot.
Minä olen ennen ilmoittanut tulevaisia, minun suustani on se lähtenyt, ja minä olen antanut sitä kuulla, ja teen sen myös äkisti, että se tulee.
 Vad förut skedde, det hade jag för länge sedan förkunnat;  av min mun var det förutsagt, och jag hade låtit eder höra därom.  Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.
Sillä minä tiedän sinun kovaksi, ja sinun niskas on rautasuoni, ja sinun otsas on vaskesta.
 Eftersom jag visste, att du var så styvsint,  ja, att din nacksena var av järn  och din panna av koppar,
Minä olen sen ilmoittanut ennen, ja olen sinun antanut kuulla, ennenkuin se tulikaan, ettes sasnoisi: epäjumalani sen tekee, ja kuvani ja epäjumalani on sen käskenyt.
 därför förkunnade jag det för länge sedan  och lät dig höra därom, innan det skedde,  på det att du icke skulle kunna säga:  »Min gudastod har gjort det,  min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det så.»
Kaikki nämät sinä kuulit ja näit, ja ette ole sitä ilmoittaneet; sillä minä olen edellä antanut sinun kuulla uusia ja salaisia, joita et sinä tietänyt.
 Du hade hört det, nu kan du se alltsammans;  viljen I då icke erkänna det?  Nu låter jag dig åter höra om nya ting,  om fördolda ting som du ej har vetat av.
Mutta nyt on se luotu, ja ei siihen aikaan; ja et sinä ole kuullut päivääkään ennen, ettei sinun pitäisi sanoman: katso, sen minä hyvin tiesin;
 Först nu hava de blivit skapade, icke tidigare,  och förrän i dag fick du icke höra om dem,  på det att du ej skulle kunna säga: »Det visste jag ju förut.»
Sillä et sinä sitä kuullut, etkä sinä tietänyt, ja sinun korvas ei ollut siihen aikaan avattu; sillä minä kyllä tiesin sinun peräti sen katsovan ylön, joka olet nimitetty rikkojaksi sinun äitis kohdusta.
 Du fick icke förr höra något därom eller veta något därav,  ej heller kom det tidigare för dina öron,  eftersom jag visste, huru trolös du var  och att du hette »överträdare» allt ifrån moderlivet.
Minun nimeni tähden olen minä pitkämielinen, ja minun ylistykseni tähden tahdon minä säästää sinua, ettes tulisi hävitetyksi.
 Men för mitt namns skull är jag långmodig,  och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede,  så att du icke bliver utrotad.
Katso, minä tahdon koetella sinua, mutta ei niinkuin hopiata, vaan minä teen sinun valituksi murheen pätsissä.
 Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått;  jag har prövat dig i lidandets ugn.
Minun tähteni, tosin minun tähteni tahdon minä tehdä, etten minä häväistyksi tulisi; sillä en minä anna kunniatani toiselle.
 För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så,  ty huru skulle jag kunna låta mitt namn bliva ohelgat?  Jag giver icke min ära åt någon annan.
Kuule minua, Jakob, ja sinä minun kutsuttuni Israel: minä olen, minä olen ensimmäinen ja viimeinen.
 Hör på mig, du Jakob,      du Israel, som jag har kallat.  Jag är det; jag är den förste,      jag är ock den siste.
Minun käteni on myös perustanut maan ja minun oikia käteni on kämmenellä mitannut taivaan: mitä minä kutsun, se on kohta valmis.
 Min hand har lagt jordens grund,  och min högra hand har utspänt himmelen;  jag kallar på dem,  då stå de där båda.
Kootkaat teitänne kaiki ja kuulkaat, kuka on heidän seassansa näitä ilmoittanut? Herra rakastaa häntä, sentähden on hän osoittava tahtonsa Babelissa, ja käsivartensa Kaldealaisissa.
 Församlen eder, I alla, och hören:  Vem bland dessa andra har förutsagt detta,  att den man, som HERREN älskar, skall utföra hans vilja mot Babel  och vara hans arm mot kaldéerna?
Minä, minä olen sen sanonut; minä olen hänen kutsunut, ja hänen johdattanut, ja hänen tiensä menestyy hänelle.
 Jag, jag har talat detta,  jag har ock kallat honom,  jag har fört honom fram, så att hans väg har blivit lyckosam.
Tulkaat tänne minun tyköni, ja kuulkaat tätä: en minä ole ennen salaa puhunut, siitä ajasta, kuin se oli puhuttu, olin minä siellä; ja nyt lähetti minun Herra, Herra, ja hänen henkensä.
 Träden hit till mig och hören detta;  Mina förutsägelser har jag icke talat i det fördolda;  när tiden kom, att något skulle ske, då var jag där.  Och nu har Herren, HERREN  sänt mig och sänt sin Ande.
Näin sanoo Herra sinun pelastajas, Israelin Pyhä: minä olen Herra sinun Jumalas, joka sinulle opetan mikä tarpeellinen on, ja johdatan sinua tietä, jotas käyt.
 Så säger HERREN, din förlossare,      Israels Helige:  Jag är HERREN, din Gud,      den som lär dig, vad nyttigt är,  den som leder dig på den väg du skall vandra.
O jospa sinä pitäisit minun käskyistäni vaarin! niin sinun rauhas olis niinkuin virta, ja vanhurskautes niinkuin meren aalto.
 O att du ville akta på mina bud!  Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström  och din rätt såsom havets böljor;
Ja sinun siemenes olis niinkuin santa ja kohtus hedelmä niinkuin hänen someronsa; joiden nimeä ei pitäisi hävitettämän eli pyyhittämän pois minun edestäni.
 dina barn skulle då vara såsom sanden  och din livsfrukt såsom sandkornen,  dess namn skulle aldrig bliva utrotat  eller utplånat ur min åsyn.
Lähtekäät Babelista, paetkaat Kaldealaisten tyköä iloisella äänellä, ilmoittakaat ja kuuluttakaat tätä, viekäät se aina maailman ääriin, ja sanokaat: Herra on pelastanut palveliansa Jakobin.
 Dragen ut från Babel,      flyn ifrån kaldéernas land;  förkunnen det med fröjderop      och låten det bliva känt,  utbreden ryktet därom      till jordens ända;  sägen: »HERREN har förlossat      sin tjänare Jakob.»
Ei heitä jano vaivannut, kuin hän johdatti heitä korvessa, hän antoi heille vuotaa vettä kalliosta; hän halkasi kallion, ja siitä vuosi vesi.
 De ledo ingen törst,      när han förde dem genom ödemarker,  ty han lät vatten strömma fram      ur klippan åt dem,  han klöv sönder klippan,      och vattnet flödade.
Mutta jumalattomalla, sanoo Herra, ei ole rauhaa.
 Men de ogudaktiga få ingen frid,      säger HERREN.