Psalms 88

Ho Eternulo, Dio de mia savo! Tage kaj nokte mi krias antaŭ Vi.

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

Mia preĝo venu antaŭ Vian vizaĝon; Klinu Vian orelon al mia ploro.

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

Ĉar mia animo trosatiĝis de malbonoj Kaj mia vivo atingis Ŝeolon.

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

Mi similiĝis al la forirantoj en la tombon; Mi fariĝis kiel viro sen fortoj,

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

Etendita inter mortintoj; Kiel mortigitoj, kuŝantaj en la tombo, Kiujn Vi jam ne rememoras Kaj kiuj estas forigitaj for de Via mano.

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

Vi metis min en la plej profundan foson, En mallumon, en abismon.

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

Pezas sur mi Via furiozo, Kaj per ĉiuj Viaj ondoj Vi min premas. Sela.

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

Vi malproksimigis de mi miajn konatojn, Vi faris min abomenaĵo por ili; Mi estas enŝlosita, kaj mi ne povas eliri.

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

Mia okulo mallumiĝis de malĝojo; Mi vokas Vin, ho Eternulo, ĉiutage, Mi etendas al Vi miajn manojn.

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

Ĉu por mortintoj Vi faros miraklojn? Ĉu malvivuloj leviĝos kaj gloros Vin? Sela.

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

Ĉu en la tombo estos rakontata Via boneco, Kaj fidindeco en la abismo?

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

Ĉu en la mallumo estos konataj Viaj mirakloj, Kaj Via justeco en la lando de forgeso?

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

Sed mi vokas al Vi, ho Eternulo, Kaj matene mia preĝo Vin renkontas.

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

Kial, ho Eternulo, Vi forpuŝas mian animon? Kial Vi kaŝas Vian vizaĝon de mi?

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

Mi estas mizera kaj senforta detempe de la juneco; Mi portas Viajn terurojn, mi konsumiĝas.

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

Venis sur min Via furiozo, Viaj timigoj min dispremas.

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Ili ĉirkaŭas min, kiel akvo, ĉiutage; Ili tute min ĉirkaŭsieĝas.

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

Vi malproksimigis de mi amanton kaj amikon; Miaj konatoj estas en mallumo.

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]