Psalms 55

Aŭskultu, ho Dio, mian preĝon, Kaj ne kaŝu Vin de mia petego.
För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
Atentu min, kaj respondu al mi; Mi ĝemas en mia malĝojo, kaj mi ploregas,
 Lyssna, Gud, till min bön,  och fördölj dig icke för min åkallan.
Pro la kriado de la malamiko, Pro la premado de la malbonulo, Ĉar ili preparas kontraŭ mi malicon Kaj kolere min malamas.
 Akta på mig och svara mig.  I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Mia koro tremas en mi; Kaj teruroj de morto min atakis;
 vid fiendens rop,      vid den ogudaktiges skri.  Ty de vilja draga fördärv över mig,      och i vrede ansätta de mig.
Timo kaj tremo venis sur min, Kaj konsternego min kovris.
 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst,  och dödens fasor hava fallit över mig.
Kaj mi diris: Ho, se mi havus flugilojn kiel kolombo! Mi forflugus kaj mi ie ekloĝus;
 Fruktan och bävan kommer över mig,      och förfäran övertäcker mig.
Malproksimen mi foriĝus, Mi ekloĝus en dezerto. Sela.
 Därför säger jag:  Ack att jag hade vingar såsom duvan!      Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Mi rapidus al rifuĝejo For de ventego kaj fulmotondro.
 Ja, långt bort skulle jag fly,      jag skulle taga härbärge i öknen.  Sela.
Pereigu, ho mia Sinjoro, disigu ilian langon; Ĉar mi vidas rabadon kaj malpacon en la urbo.
 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt      undan stormvind och oväder.
Tage kaj nokte ili ĉirkaŭas ĝiajn murojn; Kaj malbonfaroj estas interne de ĝi;
 Fördärva dem, Herre;      gör deras tungor oense.  Ty våld och genstridighet      ser jag i staden.
Pereigemo estas interne de ĝi, Kaj trompo kaj falso ne forlasas ĝian straton.
 Dag och natt gå de omkring den,      ovanpå dess murar,  ondska och olycka råda därinne;
Ne malamiko min ja insultas — mi tion tolerus; Ne mia malamanto tenas sin grande kontraŭ mi — mi kaŝus min de li;
 ja, fördärv råder därinne,  och från dess torg vika icke      förtryck och svek.
Sed vi, kiu estas tia sama homo, kiel mi, Mia amiko, mia kamarado,
 Se, det är icke en fiende som smädar mig,      det kunde jag fördraga;  det är icke min ovän som förhäver sig mot mig,      för honom kunde jag gömma mig undan.
Vi, kun kiu ni kune intime paroladis, Iradis en la domon de Dio en la homamaso.
 Nej, du gör det, du som var min jämlike,      min vän och förtrogne,
La morto ilin kaptu, Ili iru vivaj en Ŝeolon; Ĉar malbonagado estas en iliaj loĝejoj, en ilia mezo.
 du som levde med mig      i ljuvlig förtrolighet,  du som i Guds hus gick med mig      i högtidsskaran.
Mi vokas al Dio, Kaj la Eternulo min savos.
 Döden komme över dem oförtänkt,  levande fare de ned i dödsriket;  ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
Vespere kaj matene kaj tagmeze mi plendas kaj ĝemas; Kaj Li aŭskultas mian voĉon.
 Men jag ropar till Gud;      HERREN skall frälsa mig.
Li liberigis pace mian animon de atako kontraŭ mi, Kiam ili grandanombre estis kontraŭ mi.
 Afton och morgon och middag      vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,      och han skall höra min röst.
Dio aŭskultos, kaj Li humiligos ilin, La vivanto de eterne; Sela. Ĉar ili ne ŝanĝiĝas Kaj ili ne timas Dion.
 Han förlossar min själ och skaffar henne ro,      så att de icke komma vid mig;  ty de äro många, som stå mig emot.
Li metis sian manon sur siajn amikojn, Li rompis sian interligon;
 Gud skall höra det och giva dem svar,      han som sitter på sin tron av ålder.  Sela.  Ty de vilja icke ändra sig,      och de frukta ej Gud.
Pli glata ol butero estas lia buŝo, Sed milito estas en lia koro; Liaj vortoj estas pli delikataj ol oleo, Sed ili estas nudigitaj glavoj.
 Den mannen bär händer på sin vän;      han bryter sitt förbund.
Metu vian ŝarĝon sur la Eternulon, Kaj Li vin subtenos; Neniam Li lasos fali piulon.
 Orden i hans mun äro hala såsom smör,      men stridslust fyller hans hjärta;  hans ord äro lenare än olja,      dock äro de dragna svärd.
Vi, ho Dio, malsuprenigos ilin en la foson de pereo; La homoj de sango kaj falso ne atingos la duonon de siaj tagoj; Sed mi fidas Vin.
 Kasta din börda på HERREN,      han skall uppehålla dig;  han skall i evighet icke tillstädja      att den rättfärdige vacklar. [ (Psalms 55:24)  Gud, du skall störta dem ned      i gravens djup;  de blodgiriga och falska skola ej nå      sin halva ålder.  Men jag förtröstar på dig. ]