Psalms 129

Multe oni afliktis min de post mia juneco, Diras Izrael,
En vallfartssång.  Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom      -- så säge Israel --
Multe oni afliktis min de post mia juneco, Sed oni min ne pereigis.
 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,      dock blevo de mig ej övermäktiga.
Sur mia dorso plugis plugistoj, Faris siajn sulkojn longaj.
 På min rygg hava plöjare plöjt      och dragit upp långa fåror.
La Eternulo estas justa; Li dishakis la ŝnurojn de la malvirtuloj.
 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av      de ogudaktigas band.
Hontiĝu kaj turniĝu malantaŭen Ĉiuj malamantoj de Cion.
 De skola komma på skam och vika tillbaka,      så många som hata Sion.
Ili estu kiel tegmenta herbo, Kiu forvelkas, antaŭ ol oni ĝin elŝiris;
 De skola bliva lika gräs på taken,  som vissnar, förrän det har vuxit upp;
Per kiu ne plenigas rikoltanto sian manon Nek garbiganto sian baskon.
 ingen skördeman fyller därmed sin hand,      ingen kärvbindare sin famn,
Kaj la preterirantoj ne diros: Beno de la Eternulo estu al vi, Ni benas vin per la nomo de la Eternulo.
 och de som gå där fram kunna icke säga:  »HERRENS välsignelse vare över eder!  Vi välsigna eder      i HERRENS namn.»