Job 20

Ekparolis Cofar, la Naamano, kaj diris:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Pro tio miaj pensoj devigas min respondi, Pro tio, kion mi sentas.
 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
Hontindan riproĉon mi aŭdis, Kaj la spirito de mia prudento respondos por mi.
 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Ĉu vi scias, ke tiel estis de eterne, De post la apero de homo sur la tero,
 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:
Ke la triumfado de malvirtuloj estas mallongatempa, Kaj la ĝojo de hipokritulo estas nur momenta?
 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?
Se lia grandeco eĉ atingus ĝis la ĉielo, Kaj lia kapo tuŝus la nubon,
 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,
Li tamen pereos por ĉiam, kiel lia sterko; Tiuj, kiuj lin vidis, diros: Kie li estas?
 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
Kiel sonĝo li forflugos, kaj oni lin ne trovos; Li malaperos, kiel nokta vizio.
 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.
Okulo, kiu rigardis lin, ne plu vidos lin; Lia loko lin ne plu vidos.
 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.
Liaj filoj kurados almozpetante, Kaj liaj manoj redonos lian havaĵon.
 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.
Liaj ostoj estos punitaj pro la pekoj de lia juneco, Kaj tio kuŝiĝos kune kun li en la polvo.
 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.
Se la malbono estas dolĉa en lia buŝo, Li kaŝas ĝin sub sia lango,
 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,
Li flegas ĝin kaj ne forlasas ĝin, Kaj retenas ĝin sur sia palato:
 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,
Tiam lia manĝaĵo renversiĝos en liaj internaĵoj, Fariĝos galo de aspidoj interne de li.
 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.
Li englutis havaĵon, sed li ĝin elvomos; El lia ventro Dio ĝin elpelos.
 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.
Venenon de aspidoj li suĉos; Lango de vipuro lin mortigos.
 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.
Li ne vidos fluojn nek riverojn, Torentojn de mielo kaj de butero.
 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Li redonos tion, kion li pene akiris, kaj li tion ne englutos; Kiel ajn granda estas lia havaĵo, li ĝin fordonos kaj ne ĝuos ĝin.
 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
Ĉar li premis kaj forlasis la senhavulojn, Li rabis al si domon, kiun li ne konstruis.
 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
Ĉar lia interno ne estis trankvila, Tial li ne savos tion, kio estis por li kara.
 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Nenion restigis lia manĝemeco; Tial lia bonstato ne estos longedaŭra.
 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.
Malgraŭ lia abundeco, li estos premata; Ĉiaspecaj suferoj trafos lin.
 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
Por plenigi lian ventron, Li sendos sur lin la flamon de Sia kolero, Kaj pluvigos sur lin Sian furiozon.
 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Se li forkuros de batalilo fera, Trafos lin pafarko kupra.
 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.
Nudigita glavo trairos lian korpon, Kaj la fulmo de lia turmentilo venos sur lin kun teruro.
 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.
Nenia mallumo povos kaŝi liajn trezorojn; Lin konsumos fajro ne disblovata; Malbone estos al tiu, kiu restos en lia tendo.
 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.
La ĉielo malkovros liajn malbonagojn, Kaj la tero leviĝos kontraŭ lin.
 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.
Malaperos la greno el lia domo, Disŝutita ĝi estos en la tago de Lia kolero.
 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Tia estas de Dio la sorto de homo malpia, Kaj la heredaĵo destinita por li de Dio.
 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.