Song of Solomon 1

Het Hooglied, hetwelk van Salomo is.

Bruden talar om och till brudgummen v.Sångernas sång av Salomo.

Hij kusse mij met de kussen Zijns monds; want Uw uitnemende liefde is beter dan wijn.

 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!  Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Uw oliën zijn goed tot reuk, Uw naam is een olie, die uitgestort wordt; daarom hebben U de maagden lief.

 Ljuv är doften av dina salvor,  ja, en utgjuten salva är ditt namn;  fördenskull hava tärnorna dig kär.

Trek mij, wij zullen U nalopen! De Koning heeft mij gebracht in Zijn binnenkameren; wij zullen ons verheugen en in U verblijden; wij zullen Uw uitnemende liefde vermelden, meer dan den wijn; de oprechten hebben U lief.

 Drag mig med dig!  Med hast vilja vi följa dig.  Ja, konungen har fört mig in i sina gemak;  Vi vilja fröjdas och vara glada över dig,  vi vilja prisa din kärlek högre än vin;  med rätta har man dig kär.               ----

Ik ben zwart, doch liefelijk (gij dochteren van Jeruzalem!), gelijk de tenten van Kedar, gelijk de gordijnen van Salomo.

 Svart är jag, dock är jag täck,      I Jerusalems döttrar,  lik Kedars hyddor,      lik Salomos tält.

Ziet mij niet aan, dat ik zwartachtig ben, omdat mij de zon heeft beschenen; de kinderen mijner moeder waren tegen mij ontstoken, zij hebben mij gezet tot een hoederin der wijngaarden. Mijn wijngaard, dien ik heb, heb ik niet gehoed.

 Sen icke därpå att jag är så svart,  att solen har bränt mig så.  Min moders söner blevo vreda på mig  och satte mig till vingårdsvakterska;  min egen vingård kunde jag icke vakta.

Zeg mij aan, Gij, Dien mijn ziel liefheeft, waar Gij weidt, waar Gij de kudde legert in den middag; want waarom zou ik zijn als een, die zich bedekt bij de kudden Uwer metgezellen?

 »Säg mig, du som min själ har kär:  Var för du din hjord i bet?  Var låter du den vila om middagen?  Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna  vid dina vänners hjordar.»

Indien gij het niet weet, o gij schoonste onder de vrouwen! zo ga uit op de voetstappen der schapen, en weid uw geiten bij de woningen der herderen.

 »Om du icke vet det,      du skönaste bland kvinnor,  så gå blott åstad i hjordens spår,      och för dina killingar i bet      vid herdarnas tält.»               ----

Mijn vriendin! Ik vergelijk u bij de paarden aan de wagens van Farao.

 »Vid ett sto i Faraos spann      förliknar jag dig, min älskade.

Uw wangen zijn liefelijk in de spangen, uw hals in de parelsnoeren.

 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,      din hals med sina pärlerader.

Wij zullen u gouden spangen maken, met zilveren stipjes.

 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig      med silverkulor på.»

Terwijl de Koning aan Zijn ronde tafel is, geeft mijn nardus zijn reuk.

 »Medan konungen håller sin fest,      sprider min nardus sin doft.

Mijn Liefste is mij een bundeltje mirre, dat tussen mijn borsten vernacht.

 Min vän är för mig ett myrragömme,      som jag bär i min barm.

Mijn Liefste is mij een tros van Cyprus, in de wijngaarden van En-gedi.

 Min vän är för mig en klase cyperblommor      från En-Gedis vingårdar.»

Zie, gij zijt schoon, Mijn vriendin! Zie, gij zijt schoon; uw ogen zijn duiven ogen.

 »Vad du är skön, min älskade!      Vad du är skön!      Dina ögon äro duvor.»

Zie, gij zijt schoon, mijn Liefste, ja, liefelijk; ook groent onze bedstede.

 »Vad du är skön, min vän!      Ja, ljuvlig är du,      och grönskande är vårt viloläger.

De balken onzer huizen zijn cederen, onze galerijen zijn cipressen.

 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,      och cypresser vår väggpanel.»         2, bruden talar åter v.  3--5.  -- Bruden          talar till Jerusalems döttrar v.  6--7.             -- Bruden talar v.  8--9, anför          brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om           vingårdens fiender v.  15.  -- Bruden                     talar v.  16--17.