Psalms 130

Een lied Hammaaloth. Uit de diepten roep ik tot U, o HEERE!

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

HEERE! hoor naar mijn stem; laat Uw oren opmerkende zijn op de stem mijner smekingen.

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Zo Gij, HEERE! de ongerechtigheden gadeslaat; HEERE! wie zal bestaan?

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Maar bij U is vergeving, opdat Gij gevreesd wordt.

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Ik verwacht den HEERE; mijn ziel verwacht, en ik hoop op Zijn Woord.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Mijn ziel wacht op den HEERE, meer dan de wachters op den morgen; de wachters op den morgen.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Israël hope op den HEERE; want bij den HEERE is goedertierenheid, en bij Hem is veel verlossing.

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

En Hij zal Israël verlossen van al zijn ongerechtigheden.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.