Isaiah 41

Zwijgt voor Mij, gij eilanden! en laat de volken de kracht vernieuwen; laat ze toetreden, laat ze dan spreken; laat ons samen ten gerichte naderen.

 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig,  och må folken hämta ny kraft;  må de så komma fram och tala,  ja, låt oss med varandra träda inför rätta.

Wie heeft van den opgang dien rechtvaardige verwekt? heeft hem geroepen op zijn voet? de heidenen voor zijn aangezicht gegeven, en gemaakt, dat hij over koningen heerste? heeft ze zijn zwaard gegeven als stof, zijn boog als een voortgedreven stoppel?

 Vem har i öster låtit denne uppstå,  som mötes av seger, var han går fram?  Vem giver folkslag i hans våld  och gör honom till härskare över konungar?  Vem gör deras svärd till stoft  och deras bågar till strå som föres bort av vinden?

Dat hij ze najaagde en doortrok met vrede, door een pad, hetwelk hij met zijn voeten niet gegaan had?

 Han förjagar dem, där han går lyckosam fram,  vanliga vägar trampar icke hans fot.

Wie heeft dit gewrocht en gedaan, roepende de geslachten van den beginne? Ik, de HEERE, Die de Eerste ben, en met den Laatste ben Ik Dezelfde.

 Vem har verkat och utfört detta?  Det har han som från begynnelsen  kallade människors släkten fram:  jag, HERREN, som är den förste  och som intill det sista är densamme.

De eilanden zagen het, en zij vreesden; de einden der aarde beefden; zij naderden en kwamen toe;

 Havsländerna se det och frukta,  och jordens ändar förskräckas.  Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.

De een hielp den ander, en zeide tot zijn metgezel: Wees sterk!

 Den ene vill hjälpa den andre;  han säger till den andre: »Fatta mod!»

En de werkmeester versterkte den goudsmid; die met den hamer glad maakt, dien, die op het aambeeld slaat, zeggende van het soldeersel: Het is goed; daarna maakt hij het vast met nagelen, dat het niet wankele.

 Träsnidaren sätter mod i guldsmeden,  bleckslagaren i den som hamrar på städ.  Han säger om lödningen: »Den är god»  och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.

Maar gij, Israël, Mijn knecht! gij Jakob, dien Ik verkoren heb! het zaad van Abraham, Mijn liefhebber!

 Men du Israel, min tjänare,  du Jakob, som jag har utvalt,  du ättling av Abraham, min vän,

Gij, welken Ik gegrepen heb van de einden der aarde, en uit haar bijzonderste geroepen heb; en zeide tot u: Gij zijt Mijn knecht; u heb Ik uitverkoren, en heb u niet verworpen.

 du som jag har hämtat från jordens ändar  och kallat hit från dess yttersta hörn  och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare,  dig har jag utvalt och icke försmått»,

Vrees niet, want Ik ben met u; zijt niet verbaasd, want Ik ben uw God; Ik sterk u, ook help Ik u, ook ondersteun Ik u met de rechterhand Mijner gerechtigheid.

 frukta icke, ty jag är med dig;  var ej försagd, ty jag är din Gud.  Jag styrker dig, jag hjälper dig ock,  jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

Ziet, zij zullen beschaamd en te schande worden, allen, die tegen u ontstoken zijn; zij zullen worden als niet, en die lieden, die met u twisten, zullen vergaan.

 Se, alla som äro dig hätska      skola komma på skam och blygas;  dina motståndare skola bliva till intet      och skola förgås.

Gij zult hen zoeken, maar zult hen niet vinden; de lieden, die met u kijven, zullen worden als niet, en die lieden, die met u oorlogen, als een nietig ding.

 Du skall söka efter dina vedersakare,      men icke finna dem;  ja, de som strida mot dig skola bliva till intet      och få en ände.

Want Ik, de HEERE, uw God, grijp uw rechterhand aan, Die tot u zeg: Vrees niet, Ik help u.

 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig      vid din högra hand  och som säger till dig: Frukta icke,      jag hjälper dig.

Vrees niet, gij wormpje Jakobs, gij volkje Israëls! Ik help u, spreekt de HEERE, en uw Verlosser is de Heilige Israëls!

 Så frukta nu icke, du mask Jakob,  du Israels lilla hop.  Jag hjälper dig, säger HERREN;  din förlossare är Israels Helige.

Ziet, Ik heb u tot een scherpe nieuwe dorsslede gesteld, die scherpe pinnen heeft; gij zult bergen dorsen en vermalen, en heuvelen zult gij stellen gelijk kaf.

 Se, jag gör dig till en tröskvagn,  ny och med skarpa taggar,  så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft  och göra höjder lika agnar.

Gij zult ze wannen, en de wind zal ze wegnemen, en de stormwind zal ze verstrooien; maar gij zult u verheugen in den HEERE; in den Heilige Israëls zult gij u roemen.

 Du skall kasta dem med kastskovel,  och vinden skall föra dem bort  och stormen förskingra dem;  men du själv skall fröjda dig i HERREN  och berömma dig av Israels Helige.

De ellendigen en nooddruftigen zoeken water, maar er is geen, hun tong versmacht van dorst; Ik, de HEERE zal hen verhoren, Ik, de God Israëls, zal hen niet verlaten.

 De betryckta och fattiga  söka förgäves efter vatten,  deras tunga försmäktar av törst;  men jag, HERREN, skall bönhöra dem,  jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.

Ik zal rivieren op de hoge plaatsen openen, en fonteinen in het midden der valleien; Ik zal de woestijn tot een waterpoel zetten, en het dorre land tot watertochten.

 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna  och källor i dalarna;  jag skall göra öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

Ik zal in de woestijn den cederboom, den sittimboom, en den mirteboom, en den olieachtigen boom zetten; Ik zal in de wildernis stellen den denneboom, den beuk, en den busboom te gelijk;

 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen  jämte myrten och olivträd  och skall på hedmarken plantera cypress  tillsammans med alm och buxbom,

Opdat zij zien, en bekennen, en overleggen, en te gelijk verstaan, dat de hand des HEEREN zulks gedaan, en dat de Heilige Israëls zulks geschapen heeft.

 för att man skall både se och veta  och akta på och förstå,  att HERRENS hand har gjort detta,  att Israels Helige har skapat det.

Brengt ulieder twistzaak voor, zegt de HEERE; brengt uw vaste bewijsredenen bij, zegt de Koning van Jakob.

 Så träden nu fram med eder sak,      säger HERREN;  kommen med edra bevis,      säger Jakobs konung.

Laat hen voortbrengen en ons verkondigen de dingen, die gebeuren zullen; verkondigt de vorige dingen, welke die geweest zijn, opdat wij het ter harte nemen, en het einde daarvan weten; of doet ons de toekomende dingen horen.

 Ja, må man komma med dem  och förkunna för oss, vad som skall ske.  Var äro edra forna utsagor?  Läggen fram dem, för att vi må akta på dem  och se till, huru de hava gått i fullbordan.  Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,

Verkondigt dingen, die hierna komen zullen, opdat wij weten, dat gij goden zijt; ja, doet goed, en doet kwaad, dat wij verbaasd staan, en te zamen toezien.

 förkunnen, vad framdeles skall hända,  för att vi må se, att I ären gudar.  Ja, gören någonting, vad det nu vara må,  så att vi alla häpna, när vi se det.

Ziet, gijlieden zijt minder dan niet, en ulieder werk is erger dan een adder; hij is een gruwel, die ulieden verkiest.

 Men se, I ären ett intet,  och edert verk är alls intet;  den som utväljer eder är en styggelse.

Ik verwek een van het noorden, en hij zal opkomen van den opgang der zon; hij zal Mijn Naam aanroepen; en hij zal komen over de overheden als over leem, en gelijk een pottenbakker het slijk treedt.

 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom,  ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn;  och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord,  lik en krukmakare, som trampar lera.

Wie heeft wat verkondigd van den beginne aan, dat wij het weten mogen, of van te voren, dat wij zeggen mogen: Hij is rechtvaardig; maar er is niemand, die het verkondigt, ook niemand, die wat horen doet, ook niemand, die ulieder woorden hoort.

 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det,  eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»?  Ingen fanns, som förkunnade det,  ingen, som lät oss höra det,  ingen, som hörde eder tala därom.

Ik, de Eerste zeg tot Sion: Zie, zie ze daar! en tot Jeruzalem: Ik zal een blijden boodschapper geven.

 Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de»,  den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.

Want Ik zag toe, maar er was niemand, zelfs onder dezen, maar er was geen raadgever, dat Ik hen zou vragen, en zij Mij antwoord geven zouden.

 Jag ser mig om, men här finnes ingen,  ingen bland dessa, som kan giva besked;  ingen som kan giva ett svar på min fråga.

Ziet, zij zijn altemaal ijdelheid, hun werken zijn een nietig ding, hun gegoten beelden zijn wind, en een ijdel ding.

 Se, de äro allasammans fåfänglighet,  deras verk äro ett intet,  deras beläten vind och tomhet.