Galatians 4

Doch ik zeg, zo langen tijd als de erfgenaam een kind is, zo verschilt hij niets van een dienstknecht, hoewel hij een heer is van alles;

Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;

Maar hij is onder voogden en verzorgers, tot den tijd van den vader te voren gesteld.

ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

Alzo wij ook, toen wij kinderen waren, zo waren wij dienstbaar gemaakt onder de eerste beginselen der wereld.

Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».

Maar wanneer de volheid des tijds gekomen is, heeft God Zijn Zoon uitgezonden, geworden uit een vrouw, geworden onder de wet;

Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

Opdat Hij degenen, die onder de wet waren, verlossen zou, en opdat wij de aanneming tot kinderen verkrijgen zouden.

för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

En overmits gij kinderen zijt, zo heeft God den Geest Zijns Zoons uitgezonden in uw harten, Die roept: Abba, Vader!

Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»

Zo dan, gij zijt niet meer een dienstknecht, maar een zoon; en indien gij een zoon zijt, zo zijt gij ook een erfgenaam van God door Christus.

Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

Maar toen, als gij God niet kendet, diendet gij degenen, die van nature geen goden zijn;

Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.

En nu, als gij God kent, ja, veelmeer van God gekend zijt, hoe keert gij u wederom tot de zwakke en arme beginselen, welke gij wederom van voren aan wilt dienen?

Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?

Gij onderhoudt dagen, en maanden, en tijden, en jaren.

I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --

Ik vrees voor u, dat ik niet enigszins tevergeefs aan u gearbeid heb.

Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

Weest gij als ik, want ook ik ben als gij; broeders, ik bid u; gij hebt mij geen ongelijk gedaan.

Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.

En gij weet, dat ik u door zwakheid des vleses het Evangelie de eerste maal verkondigd heb;

I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.

En mijn verzoeking, die in mijn vlees geschiedde, hebt gij niet veracht noch verfoeid; maar gij naamt mij aan als een engel Gods, ja, als Christus Jezus.

Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.

Welke was dan uw gelukachting? Want ik geef u getuigenis, dat gij, zo het mogelijk ware, uw ogen zoudt uitgegraven, en mij gegeven hebben.

När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

Ben ik dan uw vijand geworden, u de waarheid zeggende?

Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!

Zij ijveren niet recht over u; maar zij willen ons uitsluiten, opdat gij over hen zoudt ijveren.

Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avia eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

Doch in het goede te allen tijd te ijveren is goed, en niet alleenlijk, als ik bij u tegenwoordig ben;

Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,

Mijn kinderkens, die ik wederom arbeide te baren, totdat Christus een gestalte in u krijge.

I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.

Doch ik wilde, dat ik nu tegenwoordig bij u ware, en mijn stem mocht veranderen; want ik ben in twijfel over u.

Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

Zegt mij, gij, die onder de wet wilt zijn, hoort gij de wet niet?

Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?

Want er is geschreven, dat Abraham twee zonen had, een uit de dienstmaagd, en een uit de vrije.

Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

Maar gene, die uit de dienstmaagd was, is naar het vlees geboren geweest; doch deze, die uit de vrije was, door de beloftenis;

Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

Hetwelk dingen zijn, die andere beduiding hebben; want deze zijn de twee verbonden; het ene van den berg Sina, tot dienstbaarheid barende, hetwelk is Agar;

Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

Want dit, namelijk Agar, is Sina, een berg in Arabië, en komt overeen met Jeruzalem, dat nu is, en dienstbaar is met haar kinderen.

Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.

Maar Jeruzalem, dat boven is, dat is vrij, hetwelk is ons aller moeder.

Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

Want er is geschreven: Wees vrolijk, gij onvruchtbare, die niet baart, breek uit en roep, gij, die geen barensnood hebt, want de kinderen der eenzame zijn veel meer, dan dergene, die den man heeft.

Så är ju skrivet:  »Jubla, du ofruktsamma,  du som icke föder barn;  brist ut och ropa,  du som icke bliver moder,  Ty den ensamma skall hava många barn,  flera än den som har man.»

Maar wij, broeders, zijn kinderen der belofte, als Izak was.

Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

Doch gelijkerwijs toen, die naar het vlees geboren was, vervolgde dengene, die naar den Geest geboren was, alzo ook nu.

Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.

Maar wat zegt de Schrift? Werp de dienstmaagd uit en haar zoon; want de zoon der dienstmaagd zal geenszins erven met den zoon der vrije.

Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

Zo dan, broeders, wij zijn niet kinderen der dienstmaagd, maar der vrije.

Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.