Psalms 56

Přednímu z kantorů, o němé holubici v místech vzdálených, zlatý žalm Davidův, když ho jali Filistinští v Gát.

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Smiluj se nade mnou, ó Bože, nebo mne sehltiti chce člověk; každého dne boj veda, ssužuje mne.

 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.

Sehltiti mne usilují na každý den moji nepřátelé; jistě žeť jest mnoho válčících proti mně, ó Nejvyšší.

 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Kteréhokoli dne strach mne obkličuje, v tebe doufám.

 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.

Boha chváliti budu z slova jeho, v Boha doufati budu, aniž se budu báti, aby mi co mohlo učiniti tělo.

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?

Na každý den slova má převracejí, proti mně jsou všecka myšlení jejich ke zlému.

 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Spolu se scházejí, skrývají se, a šlepějí mých šetří, číhajíce na duši mou.

 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.

Za nešlechetnost-liž zniknou pomsty? V prchlivosti, ó Bože, smeceš lidi ty.

 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.

Ty má utíkání v počtu máš, schovej slzy mé do láhvice své, a což bys jich v počtu neměl?

 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.

A tehdyť obráceni budou zpět nepřátelé moji v ten den, když volati budu; toť vím, že Bůh při mně stojí.

 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.

Jáť budu Boha chváliti z slova, Hospodina oslavovati budu z slova jeho.

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

V Boha doufám, nebudu se báti, aby mi co učiniti mohl člověk.

 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?

Tobě jsem, Bože, učinil sliby, a protož tobě vzdám chvály. [ (Psalms 56:14) Nebo jsi vytrhl z smrti duši mou, a nohy mé od poklesnutí, tak abych stále chodil před Bohem v světle živých. ]

 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]