Psalms 107

Oslavujte Hospodina, nebo jest dobrý, nebo na věky milosrdenství jeho.

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Nechť o tom vypravují ti, kteříž jsou vykoupeni skrze Hospodina, jak je on vykoupil z ruky těch, kteříž je ssužovali,

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

A shromáždil je z zemí, od východu a od západu, od půlnoci i od moře.

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

Bloudili po poušti, po cestách pustých, města k přebývání nenacházejíce.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

Hladovití a žízniví byli, až v nich svadla duše jejich.

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

Když volali k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich vytrhl je,

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

A vedl je po cestě přímé, aby přišli do města k bydlení.

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Poněvadž napájí duši žíznivou, a duši hladovitou naplňuje dobrými věcmi.

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

Kteříž sedí ve tmě a v stínu smrti, sevříni jsouce bídou i železy,

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

Protože odporni byli řečem Boha silného, a radou Nejvyššího pohrdli.

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

Pročež ponížil bídou srdce jejich, padli, a nebylo pomocníka.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí je vysvobozuje.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

Vyvodí je z temností a stínu smrti, a svazky jejich trhá.

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Poněvadž láme brány měděné, a závory železné posekává.

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

Blázni pro cestu převrácenosti své, a pro nepravosti své v trápení bývají.

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

Oškliví se jim všeliký pokrm, až se i k branám smrti přibližují.

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich je vysvobozuje.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

Posílá slovo své, a uzdravuje je, a vysvobozuje je z hrobu.

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

A obětujíce oběti chvály, ať vypravují skutky jeho s prozpěvováním.

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

Kteří se plaví po moři na lodech, pracujíce na velikých vodách,

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

Tiť vídají skutky Hospodinovy, a divy jeho v hlubokosti.

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

Jakž jen dí, hned se strhne vítr bouřlivý, a dme vlny mořské.

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

Vznášejí se k nebi, sstupují do propasti, duše jejich v nebezpečenství rozplývá se.

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

Motají se a nakloňují jako opilý, a všecko umění jejich mizí.

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich je vysvobozuje.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

Proměňuje bouři v utišení, tak že umlkne vlnobití jejich.

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

I veselí se, že utichlo; a tak přivodí je k břehu žádostivému.

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Nechť ho vyvyšují v shromáždění lidu, a v radě starců chválí jej.

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

Obrací řeky v poušť, a prameny vod v suchost,

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

Zemi úrodnou v slatinnou, pro zlost obyvatelů jejích.

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

Pustiny obrací v jezera, a zemi vyprahlou v prameny vod.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

I osazuje na ní hladovité, aby stavěli města k bydlení.

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

Kteříž osívají pole, a dělají vinice, a shromažďují sobě užitek úrody.

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

Takť on jim žehná, že se rozmnožují velmi, a dobytka jejich neumenšuje.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

A někdy pak umenšeni a sníženi bývají ukrutenstvím, bídou a truchlostí,

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

Když vylévá pohrdání na knížata, dopouštěje, aby bloudili po poušti bezcestné.

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

Onť vyzdvihuje nuzného z trápení, a rozmnožuje rodinu jako stádo.

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

Nechť to spatřují upřímí, a rozveselí se, ale všeliká nepravost ať zacpá ústa svá.

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

Ale kdo jest tak moudrý, aby toho šetřil, a vyrozumíval mnohému milosrdenství Hospodinovu?

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.