Proverbs 9

Moudrost vystavěla dům svůj, vytesavši sloupů svých sedm.

 Visheten har byggt sig ett hus,  hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

Zbila dobytek svůj, smísila víno své, stůl také svůj připravila.

 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,  hon har jämväl dukat sitt bord

A poslavši děvečky své, volá na vrchu nejvyšších míst v městě:

 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning  uppe på stadens översta höjder:

Kdožkoli jest hloupý, uchyl se sem. Až i bláznivým říká:

 »Den som är fåkunnig, han komme hit.»  Ja, till den oförståndige säger hon så:

Poďte, jezte chléb můj, a píte víno, kteréž jsem smísila.

 »Kommen och äten av mitt bröd,  och dricken av vinet som jag har blandat.

Opusťte hloupost a živi buďte, a choďte cestou rozumnosti.

 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva,  och gån fram på förståndets väg.

Kdo tresce posměvače, dochází hanby, a kdo přimlouvá bezbožnému, pohanění.

 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen,  och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.Matt. 7,6.

Nedomlouvej posměvači, aby tě nevzal v nenávist; přimlouvej moudrému, a bude tě milovati.

 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig;  tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.Ords. 23,9. 28,23.

Učiň to moudrému, a bude moudřejší; pouč spravedlivého, a bude umělejší.

 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare;  undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.Matt. 13,12.

Počátek moudrosti jest bázeň Hospodinova, a umění svatých rozumnost.

 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse,  och att känna den Helige är förstånd.)Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 1,7. Syr. 1,14.

Nebo skrze mne rozmnoží se dnové tvoji, a přidánoť bude let života.

 Ty genom mig skola dina dagar bliva många  och levnadsår givas dig i förökat mått.Ords. 3,16. 4,10. 8,35.

Budeš-li moudrý, sobě moudrý budeš; pakli posměvač, sám vytrpíš.

 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn,  och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

Žena bláznivá štěbetná, nesmyslná, a nic neumí.

 En dåraktig, yster kvinna  är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

A sedí u dveří domu svého na stolici, na místech vysokých v městě,

 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus,  på sin stol, högt uppe i staden,

Aby volala jdoucích cestou, kteříž přímo jdou stezkami svými, řkuci:

 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen,  dem som där vandra sin stig rätt fram:

Kdo jest hloupý, uchyl se sem. A bláznivému říká:

 »Den som är fåkunnig, han komme hit.»  Ja, till den oförståndige säger hon så:

Voda kradená sladší jest, a chléb pokoutní chutnější.

 »Stulet vatten är sött,  bröd i lönndom smakar ljuvligt.»Ords. 5,16. 20,17.

Ale neví hlupec, že mrtví jsou tam, a v hlubokém hrobě ti, kterýchž pozvala.

 han vet icke att det bär till skuggornas boning,  hennes gäster hamna i dödsrikets djup.Ords. 2,18. 7,27.               ----