Proverbs 28

Utíkají bezbožní, ač jich žádný nehoní, ale spravedliví jako mladý lev smělí jsou.

 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem;  men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.3 Mos. 26,36 f. Ords. 10,24.

Pro přestoupení země mnoho knížat jejích, ale pro člověka rozumného a umělého trvánlivé bývá panování.

 För sin överträdelses skull får ett land många herrar;  men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.Ords. 29,8. Jes. 24,4 f., 20.

Muž chudý, kterýž utiská nuzné, podoben jest přívalu zachvacujícímu, za čímž nebývá chleba.

 En usel herre, som förtrycker de arma,  är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

Kteří opouštějí zákon, chválí bezbožného, ale kteříž ostříhají zákona, velmi jsou jim na odpor.

 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga,  men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

Lidé zlí nesrozumívají soudu, ti pak, kteříž hledají Hospodina, rozumějí všemu.

 Onda människor förstå icke vad rätt är,  men de som söka HERREN, de förstå allt.

Lepší jest chudý, kterýž chodí v upřímnosti své, než převrácený na kterékoli cestě, ačkoli jest bohatý.

 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet  rik som i vrånghet går dubbla vägar.Ords. 19,1.

Kdo ostříhá zákona, jest syn rozumný; kdož pak s žráči tovaryší, hanbu činí otci svému.

 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt;  men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

Kdo rozmnožuje statek svůj lichvou a úrokem, shromažďuje tomu, kdož by jej z milosti chudým rozděloval.

 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor,  han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.Pred. 2,26.

Kdo odvrací ucho své, aby neslyšel zákona, i modlitba jeho jest ohavností.

 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen,  så är till och med hans bön en styggelse.Job 27,8 f. Ps. 18,42. 66,18. Joh. 9,31.

Kdo zavodí upřímé na cestu zlou, do jámy své sám vpadne, ale upřímí dědičně obdrží dobré.

 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg,  han faller själv i sin grop;  men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.Ords. 26,27. Matt. 15,14.

Moudrý jest u sebe sám muž bohatý, ale chudý rozumný vystihá jej.

 En rik man tycker sig vara vis,  men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

Když plésají spravedliví, velmi to pěkně sluší; ale když povstávají bezbožní, vyhledáván bývá člověk.

 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till;  men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.Ords. 11,10. 29,2.

Kdo přikrývá přestoupení svá, nepovede se jemu šťastně; ale kdož je vyznává a opouští, milosrdenství důjde.

 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl;  men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.Ps. 32,3 f. 1 Joh. 1,9.

Blahoslavený člověk, kterýž se strachuje vždycky; ale kdož zatvrzuje srdce své, upadne ve zlé.

 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara;  men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.Ords. 14,16.

Lev řvoucí a nedvěd hladovitý jest panovník bezbožný nad lidem nuzným.

 Lik ett rytande lejon och en glupande björn  är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

Kníže bez rozumu bývá veliký dráč, ale kdož v nenávisti má mrzký zisk, prodlí dnů.

 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld,  att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.Ords. 29,4.

Člověka, kterýž násilí činí krvi lidské, ani nad jamou, když utíká, žádný ho nezadrží.

 En människa som tryckes av blodskuld  bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.1 Mos. 9,6. 2 Mos. 21,12. 5 Mos. 19,11 f.

Kdo chodí upřímě, zachován bude, převrácený pak na kterékoli cestě padne pojednou.

 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst;  men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.Ords. 12,13.

Kdo dělá zemi svou, nasycen bývá chlebem; ale kdož následuje zahalečů, nasycen bývá chudobou.

 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest;  men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.Ords. 12,11. 20,4. Syr. 20,28.

Muž věrný přispoří požehnání, ale kdož chvátá zbohatnouti, nebývá bez viny.

 En redlig man får mycken välsignelse;  men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.Ords. 20,21. 21,5. 1 Tim. 6,6, 9.

Přijímati osobu není dobré; nebo mnohý pro kus chleba neprávě činí.

 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt;  men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.Ords. 18,5. 24,23. Hes. 13,19.

Člověk závistivý chvátá k statku, nic nevěda, že nouze na něj přijde.

 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar  och förstår icke att brist skall komma över honom.

Kdo domlouvá člověku, potom spíše milost nalézá nežli ten, kterýž lahodí jazykem.

 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest,  mer än den som gör sin tunga hal.Ords. 9,8 f. 27,5 f.

Kdo loupí otce svého a matku svou, a říká, že to není žádný hřích, tovaryš jest vražedlníka.

 Den som plundrar sin fader eller sin moder  och säger: »Det är ingen synd»,  han är stallbroder till rövaren.Ords. 19,26. Matt. 15,5 f.

Vysokomyslný vzbuzuje svár, ale kdo doufá v Hospodina, hojnost míti bude.

 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta;  men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

Kdo doufá v srdce své, blázen jest; ale kdož chodí moudře, pomůže sobě.

 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre;  men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.Ords. 3,5, 7. 1 Kor. 3,19 f.

Kdo dává chudému, nebude míti žádného nedostatku; kdož pak zakrývá oči své, bude míti množství zlořečení.

 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas;  men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.5 Mos. 15,11. Ords. 19,17. Syr. 4,5.

Když povstávají bezbožní, skrývá se člověk; ale když hynou, rozmnožují se spravedliví.

 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna;  men när de förgås, växa de rättfärdiga till.Job 24,4. Ords. 11,10. 29,7.