Proverbs 26

Jako sníh v létě, a jako déšť ve žni, tak nepřipadá na blázna čest.

 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden,  så höves det ej heller att dåren får ära.Ords. 17,16. 19,10.

Jako vrabec přenáší se, a vlaštovice létá, tak zlořečení bez příčiny nedojde.

 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort,  så far en oförtjänt förbannelse förbi.

Bič na koně, uzda na osla, a kyj na hřbet blázna.

 Piskan för hästen, betslet för åsnan  och riset för dårarnas rygg!Ps. 32,9. Ords. 1O,13.

Neodpovídej bláznu podlé bláznovství jeho, abys i ty jemu nebyl podobný.

 Svara icke dåren efter hans oförnuft,  så att du icke själv bliver honom lik.

Odpověz bláznu podlé bláznovství jeho, aby sám u sebe nebyl moudrý.

 Svara dåren efter hans oförnuft,  för att han icke må tycka sig vara vis.

Jako by nohy osekal, bezpráví se dopouští ten, kdož svěřuje poselství bláznu.

 Den som sänder bud med en dåre,  han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.Ords. 25,13.

Jakož nejednostejní jsou hnátové kulhavého, tak řeč v ústech bláznů.

 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned,  äro ordspråk i dårars mun.

Jako vložiti kámen do praku, tak jest, když kdo ctí blázna.

 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan,  så är det att giva ära åt en dåre.

Trn, kterýž se dostává do rukou opilého, jest přísloví v ústech bláznů.

 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand,  så är det med ordspråk i dårars mun.

Veliký pán stvořil všecko, a dává odplatu bláznu, i odměnu přestupníkům.

 En mästare gör själv allt,  men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

Jakož pes navracuje se k vývratku svému, tak blázen opětuje bláznovství své.

 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor  dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.2 Petr. 2,22.

Spatřil-li bys člověka, an jest moudrý sám u sebe, naděje o bláznu lepší jest než o takovém.

 Ser du en man som tycker sig själv vara vis,  det är mer hopp om en dåre än om honom.Ords. 3,7. 29,20.

Říká lenoch: Lev lítý jest na cestě, lev jest v ulici.

 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen,  ja, ett lejon är på gatorna.Ords. 22,13.

Dvéře se obracejí na stežejích svých, a lenoch na lůži svém.

 Dörren vänder sig på sitt gångjärn,  och den late vänder sig i sin säng.

Schovává lenivý ruku svou za ňadra; těžko mu vztáhnouti ji k ústům svým.

 Den late sticker sin hand i fatet,  men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.Ords. 19,21.

Moudřejší jest lenivý u sebe sám, nežli sedm odpovídajících s soudem.

 Den late tycker sig vara vis,  mer än sju som giva förståndiga svar.

Psa za uši lapá, kdož odcházeje, hněvá se ne v své při.

 Lik en som griper en hund i öronen  är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

Jako nesmyslný vypouští jiskry a šípy smrtelné,

 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar  och skjuter och dödar,

Tak jest každý, kdož oklamává bližního, a říká: Zdaž jsem nežertoval?

 är en man som bedrager sin nästa  och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

Když není drev, hasne oheň; tak když nebude klevetníka, utichne svár.

 När veden tager slut, slocknar elden.  och när örontasslaren är borta, stillas trätan.Ords. 22,10.

Uhel mrtvý k roznícení, a drva k ohni, tak člověk svárlivý k roznícení svady.

 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved,  så upptändes kiv av en trätgirig man.Ords. 15,18. Syr. 28,10 f.

Slova utrhače jako ubitých, ale však sstupují do vnitřností života.

 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar  och tränga ned till hjärtats innandömen.Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 18,8.

Stříbrná trůska roztažená po střepě jsou rtové protivní a srdce zlé.

 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl  äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

Rty svými za jiného se staví ten, jenž nenávidí, ale u vnitřnosti své skládá lest.

 En fiende förställer sig i sitt tal,  men i sitt hjärta bär han på svek.

Když se ochotný ukáže řečí svou, nevěř mu; nebo sedmera ohavnost jest v srdci jeho.

 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke,  ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

Přikrývána bývá nenávist chytře, ale zlost její zjevena bývá v shromáždění.

 Hatet brukar list att fördölja sig med,  men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

Kdo jámu kopá, do ní upadá, a kdo valí kámen, na něj se obrací.

 Den som gräver en grop, han faller själv däri,  och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.Ps. 7,16. 9,16. 57,7. Pred. 10,8. Syr. 27,25 f.

Člověk jazyka ošemetného v nenávisti má ponížené, a ústy úlisnými způsobuje pád.

 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat,  och en hal mun kommer fall åstad.